2015-03-10 06:01

2015-03-10 06:01

Utrikespolitiskt haveri

Margot Wallström (S) fick i sista minuten snöpligt ta sig hem från Kairo sedan Saudiarabien fått Arabförbundet att ändra sig och stoppa den svenska utrikesministerns planerade tal. Maken till förnedrande behandling har sällan skådats men är dessvärre ännu ett tecken på den rödgröna regeringens utrikespolitiska haveri.

Sannolikheten för att det omdiskuterade och hårt kritiserade militära samarbetsavtalet med saudierna kommer att förlängas får nu bedömas som ytterst låg. Efter den här behandlingen av utrikesministern skulle regeringen få svälja en stor portion stolthet för att skriva på igen. Dessutom kommer debaclet i Kairo att ge Saudiavtalets interna kritiker inom socialdemokratin liksom hos koalitionspartnern Miljöpartiet, som alltid motsatt sig det, vatten på sin kvarn. För dem är detta en skänk från ovan.

Wallström själv säger att den förklaring som getts är att Sverige uppmärksammat situationen för demokrati och mänskliga rättigheter. Och nog finns det sannerligen enorma brister i det avseendet i ett land som Saudiarabien, med offentliga halshuggningar och piskstraff. Vid det här laget borde dock de medeltida despoterna i Riyadh vara tämligen vana vid den sortens kritik. Sannolikt är det snarare diskussionerna om vårt militära samarbetsavtal, som för övrigt ingicks av den förra socialdemokratiska Perssonregeringen, som fått saudierna att ilskna till.

De har säkert uppfattat signalerna från Sverige om den manifesterade oviljan att förlänga avtalet, och vill helt enkelt hellre förekomma än förekommas. Det kanske snarare blir Saudiarabien och inte Sverige som säger upp avtalet. Vi har ju velat än hit och än dit och inte velat sätta ned foten. För en dryg månad sedan lovade Wallström att man ”inom kort” skulle ge besked. Något sådant har dock inte kommit samtidigt som kritikstormen växt.

Som gammal fackbas mån om svenska arbetstillfällen vill statsminister Stefan Löfven helst förlänga avtalet, men han är samtidigt beroende av MP för regeringsmakten. Och ett förlängt Saudiavtal skulle, givet hur hårt de gröna surrat sig vid masten i den här frågan, med all säkerhet innebära regeringskris och att MP tågade ur regeringen. Under tiden har saudierna helt klart tappat tålamodet. Det finns ju andra samarbetspartner i världen som är mer pålitliga.

Nu kanske det är lika bra att det blir så här, tycker nog många. Saudiarabien är ju inget mönsterland direkt. Men det pekar bara på hur valhänt regeringen agerat. Den förmår inte driva inte en egen utrikespolitik i Sveriges nationella intresse. Först erkänner den en palestinsk stat som den sedan ger miljardbistånd utan villkor, och retar upp både Förenta Staterna och EU, som vi inte rådgjorde med i förväg och gör Wallström till icke-önskvärd person i Israel. Så skall Wallström belönas med detta genom att inbjudas som hedersgäst till Arabförbundets möte, som hon sedan i blir portad från i elfte timmen. Hur många länder i regionen kommer vi att ha blivit osams med efter fyra år med Wallström på UD?

Regeringens allt överskuggande mål om en plats i FN:s säkerhetsråd kommer vi nu heller inte att få Saudiarabiens stöd för, och frågan är vilka andra stöd som förloras. Nu är denna plats en i sig märklig prioritering eftersom säkerhetsrådet förlamas av stormakternas veto och därför är i det närmaste utrikespolitiskt irrelevant för Sveriges vidkommande. Men den gamla FN-vurmen sitter djupt rotad hos Wallströms och de rödgröna.

Svensk utrikespolitik har under Wallström blivit ett skämt. Vi driver roderlösa än hit och än dit, och den respekt som företrädaren Carl Bildt skaffade oss har förslösats på mindre än ett halvår.

Sannolikheten för att det omdiskuterade och hårt kritiserade militära samarbetsavtalet med saudierna kommer att förlängas får nu bedömas som ytterst låg. Efter den här behandlingen av utrikesministern skulle regeringen få svälja en stor portion stolthet för att skriva på igen. Dessutom kommer debaclet i Kairo att ge Saudiavtalets interna kritiker inom socialdemokratin liksom hos koalitionspartnern Miljöpartiet, som alltid motsatt sig det, vatten på sin kvarn. För dem är detta en skänk från ovan.

Wallström själv säger att den förklaring som getts är att Sverige uppmärksammat situationen för demokrati och mänskliga rättigheter. Och nog finns det sannerligen enorma brister i det avseendet i ett land som Saudiarabien, med offentliga halshuggningar och piskstraff. Vid det här laget borde dock de medeltida despoterna i Riyadh vara tämligen vana vid den sortens kritik. Sannolikt är det snarare diskussionerna om vårt militära samarbetsavtal, som för övrigt ingicks av den förra socialdemokratiska Perssonregeringen, som fått saudierna att ilskna till.

De har säkert uppfattat signalerna från Sverige om den manifesterade oviljan att förlänga avtalet, och vill helt enkelt hellre förekomma än förekommas. Det kanske snarare blir Saudiarabien och inte Sverige som säger upp avtalet. Vi har ju velat än hit och än dit och inte velat sätta ned foten. För en dryg månad sedan lovade Wallström att man ”inom kort” skulle ge besked. Något sådant har dock inte kommit samtidigt som kritikstormen växt.

Som gammal fackbas mån om svenska arbetstillfällen vill statsminister Stefan Löfven helst förlänga avtalet, men han är samtidigt beroende av MP för regeringsmakten. Och ett förlängt Saudiavtal skulle, givet hur hårt de gröna surrat sig vid masten i den här frågan, med all säkerhet innebära regeringskris och att MP tågade ur regeringen. Under tiden har saudierna helt klart tappat tålamodet. Det finns ju andra samarbetspartner i världen som är mer pålitliga.

Nu kanske det är lika bra att det blir så här, tycker nog många. Saudiarabien är ju inget mönsterland direkt. Men det pekar bara på hur valhänt regeringen agerat. Den förmår inte driva inte en egen utrikespolitik i Sveriges nationella intresse. Först erkänner den en palestinsk stat som den sedan ger miljardbistånd utan villkor, och retar upp både Förenta Staterna och EU, som vi inte rådgjorde med i förväg och gör Wallström till icke-önskvärd person i Israel. Så skall Wallström belönas med detta genom att inbjudas som hedersgäst till Arabförbundets möte, som hon sedan i blir portad från i elfte timmen. Hur många länder i regionen kommer vi att ha blivit osams med efter fyra år med Wallström på UD?

Regeringens allt överskuggande mål om en plats i FN:s säkerhetsråd kommer vi nu heller inte att få Saudiarabiens stöd för, och frågan är vilka andra stöd som förloras. Nu är denna plats en i sig märklig prioritering eftersom säkerhetsrådet förlamas av stormakternas veto och därför är i det närmaste utrikespolitiskt irrelevant för Sveriges vidkommande. Men den gamla FN-vurmen sitter djupt rotad hos Wallströms och de rödgröna.

Svensk utrikespolitik har under Wallström blivit ett skämt. Vi driver roderlösa än hit och än dit, och den respekt som företrädaren Carl Bildt skaffade oss har förslösats på mindre än ett halvår.