2015-02-10 06:00

2015-02-10 06:00

Vem tar över som KD-ledare?

De har bara lite drygt två veckor på sig, de som känner sig manade att kandidera som efterträdare till Göran Hägglund. Den 25 februari vill nämligen Kristdemokraternas valberedning ha fått in partiledarnomineringar från distrikt och lokalavdelningar.

I går så sade i alla fall att en av de förhandstippade kandidaterna, den före detta tv-journalisten och nuvarande Europaparlamentarikern Lars Adaktusson, att han tackar nej. På sätt och vis är det synd, han lockade många kryss i EU-valet och är känd och populär hos väljarna. Hans politiska linje anses också mer högerorienterad och skulle därmed kunna driva på partiets nödvändiga utveckling till ett mer konservativt parti. Men hans motivering till att han avböjer är förståeliga.

Han har begränsad partipolitisk erfarenhet eftersom han gick in i politiken för bara några år sedan. Han erkänner själv att det gör att han inte har den breda sakpolitiska kompetens som krävs av en partiledare. Men han står till förfogande för andra poster i partiledningen. Gott så! Sedan kan det ju flinkas in att han kanske skulle få det svårt att handskas med sina före detta journalistkolleger som inte ser med oblida ögon ser att en av de egna hoppat av, och det till KD av alla partier!

Vilka namn är då aktuella? Kommunalrådet i Uppsala Ebba Busch Thor har redan nominerats av sin lokala partiförening, men hon har inte bestämt sig ännu. Men hon är nog partihögerns bästa hopp, trots sin relativa ungdom (vilket inte hindrade Annie Lööf) och sin graviditet (vilket inte hindrat andra ledande politiker, som Birgitta Ohlsson). Hon är redan känd som rapp och tydlig i debatten, och har inte hymlat om att hon står för en mer konservativ linje, vilket är det som behövs om partiet skall kunna växa och muta in det fält som Moderaterna övergivit på sin mittenvandring. Om inte annat så skulle en bra högerkandidat föra mitten mer åt höger, och därmed försvåra för partiets vänsterfalang.

Vänsterkandidaten Jakob Forssmed vore en veritabel katastrof som definitivt skulle desillusionera stora delar av partiet och i princip garantera att man halkade ur riksdagen – för att sedan inte kunna komma tillbaka. När han var ordförande för ungdomsförbundet KDU ville han avskaffa det militära försvaret, vilket väl säger allt. Emma Henriksson är visserligen gruppledare i riksdagen, men har gjort få avtryck och är tämligen okänd. Hon får också räknas till mitten-vänstern i partiet.

En bra kompromisskandidat vore då Acko Ankarberg Johansson, den nuvarande partisekreteraren. Hon är visserligen rätt okänd hos allmänheten, men har förmåga att hålla ihop de olika falangerna. Efter striden mellan Göran Hägglund och Mats Odell var det hon som gick i spetsen för att läka ihop såren. Hon skulle kunna accepteras av många och inte riskera att stöta bort tongivande delar av partiet. Sedan gäller det så klart vilka andra som hamnar i partistyrelsen och i presidiet. Där borde Karlstads egen Peter Kullgren få förnyat förtroende, varför inte också som vice?

Någon öppen process, som bland annat KDU krävt, blev det nu tyvärr inte, utan en sorts halvmesyr där kandidaterna nomineras och sedan utfrågas av distriktsrepresentanter, varefter valberedningen lägger ett förslag. Namn som Forssmed och Henriksson skulle vara chanslösa i en öppen process då de saknar den nödvändiga förankringen ute i landet. Förhoppningsvis kommer det att visa sig även i den här processen.

I går så sade i alla fall att en av de förhandstippade kandidaterna, den före detta tv-journalisten och nuvarande Europaparlamentarikern Lars Adaktusson, att han tackar nej. På sätt och vis är det synd, han lockade många kryss i EU-valet och är känd och populär hos väljarna. Hans politiska linje anses också mer högerorienterad och skulle därmed kunna driva på partiets nödvändiga utveckling till ett mer konservativt parti. Men hans motivering till att han avböjer är förståeliga.

Han har begränsad partipolitisk erfarenhet eftersom han gick in i politiken för bara några år sedan. Han erkänner själv att det gör att han inte har den breda sakpolitiska kompetens som krävs av en partiledare. Men han står till förfogande för andra poster i partiledningen. Gott så! Sedan kan det ju flinkas in att han kanske skulle få det svårt att handskas med sina före detta journalistkolleger som inte ser med oblida ögon ser att en av de egna hoppat av, och det till KD av alla partier!

Vilka namn är då aktuella? Kommunalrådet i Uppsala Ebba Busch Thor har redan nominerats av sin lokala partiförening, men hon har inte bestämt sig ännu. Men hon är nog partihögerns bästa hopp, trots sin relativa ungdom (vilket inte hindrade Annie Lööf) och sin graviditet (vilket inte hindrat andra ledande politiker, som Birgitta Ohlsson). Hon är redan känd som rapp och tydlig i debatten, och har inte hymlat om att hon står för en mer konservativ linje, vilket är det som behövs om partiet skall kunna växa och muta in det fält som Moderaterna övergivit på sin mittenvandring. Om inte annat så skulle en bra högerkandidat föra mitten mer åt höger, och därmed försvåra för partiets vänsterfalang.

Vänsterkandidaten Jakob Forssmed vore en veritabel katastrof som definitivt skulle desillusionera stora delar av partiet och i princip garantera att man halkade ur riksdagen – för att sedan inte kunna komma tillbaka. När han var ordförande för ungdomsförbundet KDU ville han avskaffa det militära försvaret, vilket väl säger allt. Emma Henriksson är visserligen gruppledare i riksdagen, men har gjort få avtryck och är tämligen okänd. Hon får också räknas till mitten-vänstern i partiet.

En bra kompromisskandidat vore då Acko Ankarberg Johansson, den nuvarande partisekreteraren. Hon är visserligen rätt okänd hos allmänheten, men har förmåga att hålla ihop de olika falangerna. Efter striden mellan Göran Hägglund och Mats Odell var det hon som gick i spetsen för att läka ihop såren. Hon skulle kunna accepteras av många och inte riskera att stöta bort tongivande delar av partiet. Sedan gäller det så klart vilka andra som hamnar i partistyrelsen och i presidiet. Där borde Karlstads egen Peter Kullgren få förnyat förtroende, varför inte också som vice?

Någon öppen process, som bland annat KDU krävt, blev det nu tyvärr inte, utan en sorts halvmesyr där kandidaterna nomineras och sedan utfrågas av distriktsrepresentanter, varefter valberedningen lägger ett förslag. Namn som Forssmed och Henriksson skulle vara chanslösa i en öppen process då de saknar den nödvändiga förankringen ute i landet. Förhoppningsvis kommer det att visa sig även i den här processen.