2015-01-28 06:00

2015-01-28 06:00

Begå terror – få ett jobb

Den dumnaiva svenska inställningen till ondska och terror har den senaste veckan visat sig från sin värsta sida. På fullt allvar diskuterar vissa politiker och beslutsfattare att till landet återvändande terrorkrigare skall få psykologhjälp och till och med jobb. O heliga enfald!

Först var det kommunalrådet Rasmus Persson (C) i Örebro som gick ut och sade att de som varit och stridigt för exempelvis den terrororganisationen Islamiska Staten i Syrien och Irak måste få hjälp med terapi och att komma i jobb. Hans kommun har också hjälpt unga jihadister att få praktikplatser när de kommit tillbaka. Det gäller bland annat man i 20-årsåldern som, enligt SVT:s Tvärsnytt, efter några månader lämnade landet på nytt och sedan stupade i norra Irak.

Efter detta blev det något av en kritikstorm men Mona Sahlin (S), som i sammanhanget inte är vem som helst utan regeringens nationella samordnare mot våldsbejakande extremism, var snabbt ute och gav Örebrorådet sitt stöd. Hon vill att fler kommuner skall låta sig inspireras av Örebro för att ta hand om återvändande jihadister. Maken till stötande och naiv syn får man leta efter. Vilka budskap sänder ett sådant förfaringssätt? Åk ned till Syrien, mörda och våldta, det spelar ingen roll. När du kommer tillbaka får du träffa en psykolog och vi hjälper dig att hitta ett arbete!

Det här handlar om våldsverkare och terrorister. De skall straffas för sina brott och inte belönas. De behöver inte samtalsterapi. Det här är en beklaglig syn på brott, straff och skuld som fråntar individen ansvaret för sina egna handlingar, sina egna val. Du är i allmänhet inte psykiskt störd för att du anammat en extrem och våldsbejakande ideologi, i alla fall enligt vedertagna definitioner av psykiska störningar. Månne har vi i Sverige så länge varit så förskonade från krig och extrema våldsyttringar i stor skala att har svårt att förstå detta. Men den som blir extremist blir det för att vederbörande sympatiserar med en viss ideologi som det är värt att döda och begå våldsbrott för.

Att ge sådant här stöd till återvändande terrorkrigare vore också ett slag i ansiktet på de flyktingar som flytt från samma områden, och som i sina bostadsområden träffar på dessa av samhället omhändertagna individer, medan de själva inte får tillnärmelsevis lika mycket stöd och hjälp att bearbeta sina traumatiska upplevelser. Eller de svenskar som bidragit till försvarets internationella insatser i till exempel Afghanistan, och inte heller de tas omhand på samma sätt, även om vi sent omsider faktiskt fått en veteranpolitik.

Det är sin sak att arbeta förebyggande, att på tidigt stadium mota extremism och sympatiyttringar ute i förorten, och att hindra personer från att resa ned för att kriga för terrororganisationer, men en annan att dalta med dem efter det att de gjort sina val. Då måste de ta konsekvenserna av sitt handlande. Och här måste samhället och staten sända mycket hårdare och tuffare signaler.

I måndags (26/1) föreslog Europaparlamentarikern Lars Adaktusson (KD) på DN Debatt att vi måste utreda om vi inte kan ta ifrån pass och i slutändan till och med medborgarskap från misstänkta terrorresenärer. Det görs i många andra länder, som Tyskland, Nederländerna och Storbritannien. Av medborgarskap följer inte bara rättigheter utan också skyldigheter, och dessa åsidosätter den som väljer att bli terrorkrigare.

Det är bara att hålla med. Regeringen snabbutreder nu frågan om att kriminalisera terrorresor, och till det bör man nu lägga att också frånta medborgarskapet för dem som så uppenbart har förverkat sin medborgarrätt.

Först var det kommunalrådet Rasmus Persson (C) i Örebro som gick ut och sade att de som varit och stridigt för exempelvis den terrororganisationen Islamiska Staten i Syrien och Irak måste få hjälp med terapi och att komma i jobb. Hans kommun har också hjälpt unga jihadister att få praktikplatser när de kommit tillbaka. Det gäller bland annat man i 20-årsåldern som, enligt SVT:s Tvärsnytt, efter några månader lämnade landet på nytt och sedan stupade i norra Irak.

Efter detta blev det något av en kritikstorm men Mona Sahlin (S), som i sammanhanget inte är vem som helst utan regeringens nationella samordnare mot våldsbejakande extremism, var snabbt ute och gav Örebrorådet sitt stöd. Hon vill att fler kommuner skall låta sig inspireras av Örebro för att ta hand om återvändande jihadister. Maken till stötande och naiv syn får man leta efter. Vilka budskap sänder ett sådant förfaringssätt? Åk ned till Syrien, mörda och våldta, det spelar ingen roll. När du kommer tillbaka får du träffa en psykolog och vi hjälper dig att hitta ett arbete!

Det här handlar om våldsverkare och terrorister. De skall straffas för sina brott och inte belönas. De behöver inte samtalsterapi. Det här är en beklaglig syn på brott, straff och skuld som fråntar individen ansvaret för sina egna handlingar, sina egna val. Du är i allmänhet inte psykiskt störd för att du anammat en extrem och våldsbejakande ideologi, i alla fall enligt vedertagna definitioner av psykiska störningar. Månne har vi i Sverige så länge varit så förskonade från krig och extrema våldsyttringar i stor skala att har svårt att förstå detta. Men den som blir extremist blir det för att vederbörande sympatiserar med en viss ideologi som det är värt att döda och begå våldsbrott för.

Att ge sådant här stöd till återvändande terrorkrigare vore också ett slag i ansiktet på de flyktingar som flytt från samma områden, och som i sina bostadsområden träffar på dessa av samhället omhändertagna individer, medan de själva inte får tillnärmelsevis lika mycket stöd och hjälp att bearbeta sina traumatiska upplevelser. Eller de svenskar som bidragit till försvarets internationella insatser i till exempel Afghanistan, och inte heller de tas omhand på samma sätt, även om vi sent omsider faktiskt fått en veteranpolitik.

Det är sin sak att arbeta förebyggande, att på tidigt stadium mota extremism och sympatiyttringar ute i förorten, och att hindra personer från att resa ned för att kriga för terrororganisationer, men en annan att dalta med dem efter det att de gjort sina val. Då måste de ta konsekvenserna av sitt handlande. Och här måste samhället och staten sända mycket hårdare och tuffare signaler.

I måndags (26/1) föreslog Europaparlamentarikern Lars Adaktusson (KD) på DN Debatt att vi måste utreda om vi inte kan ta ifrån pass och i slutändan till och med medborgarskap från misstänkta terrorresenärer. Det görs i många andra länder, som Tyskland, Nederländerna och Storbritannien. Av medborgarskap följer inte bara rättigheter utan också skyldigheter, och dessa åsidosätter den som väljer att bli terrorkrigare.

Det är bara att hålla med. Regeringen snabbutreder nu frågan om att kriminalisera terrorresor, och till det bör man nu lägga att också frånta medborgarskapet för dem som så uppenbart har förverkat sin medborgarrätt.