2015-01-13 06:00

2015-01-20 23:15

Ett folk utan försvar

LEDARE

Ordvitsen om Folk utan försvar är inte direkt ny men icke desto mindre träffande nu när Folk och Försvars årliga rikskonferens pågår i Sälen. Dessbättre har vi sett en viss försvarspolitisk tillnyktrig bara under det senaste året. Det återstår att se vad det får för reell betydelse på vår försvarsförmåga.

Gårdagens mea culpa stod annars Moderaternas försvarspolitiske talesman Hans Wallmark för, som lagom till sitt anförande i Sälen uttryckte han på SvD Brännpunkt ånger över hur det egna partiet hanterat försvarsfrågan i regeringsställning. Sent skall syndaren vakna, kan man ju onekligen tycka. Skall det verkligen krävas att de inte längre sitter i regeringsställning för att M skall ha en större klarsyn i försvarspolitiken? Men bättre sent än aldrig, skulle man lite mer välvilligt kunna säga. Vågar man hoppas på att detta blir en varaktig återgång till en försvarsvänligare politik, eller kommer man att överge det så snart man eventuellt åter finner sig i regeringsställning?

Motsvarande fråga kan ställas till det nu regerande socialdemokratiska partiet. I opposition var nuvarande försvarsminister Peter Hultqvist hård i sin kritik mot den dåvarande alliansregeringen, och krävde emellanåt också ännu större förstärkningar av försvarsanslagen. Men minns att den största avrustningen av försvaret skedde under tidigare S-regeringar före 2006. Och nu är som sagt Hultqvist försvarsminister i en S-ledd regering. Kommer han att hålla fast vid de tidigare uttryckta önskemålen om substantiella tillskott till försvarsbudgeten, särskilt med tanke på att han har gröna pacifister som regeringskolleger?

I sitt tal i Sälen i går ville Hultqvist oroväckande nog inte prata om pengar, även om han kunde tänka sig att disktera saker som förmågor och inriktningar. Inte heller överbefälhavaren Sverker Göranson ville nämna några summor, men han har åtminstone förr om åren talat om att det behövs runt 3-4 extra miljarder kronor per år för att klara behoven och de mål som politikerna satt upp. Det går dock inte att seriöst diskutera försvarspolitik om man inte är beredd att prata om resurser. Vad vi vill och vad vi sedan förmår är förstås avhängigt vilka medel vi tilldelar.

General Göranson var i alla fall lite mer konkret i går när han i närtid hellre vill se satsningar på mer fast anställda, mer övningar och personlig utrustning till soldaterna än på ytterligare nya Gripenplan eller en ny ubåt. Och tyvärr är väl sannolikheten för att dessa kommer att ställas mot varandra stor, även om vi behöver bådadera. De dryga fyra extramiljarder som behövs är egentligen en miniminivå, men vis av erfarenheten som kommer politikerna, allt tal om ökade satsningar till trots, att behandla det som en maxnivå.

Nato-frågan var också uppe i Sälen, även om den inte fick diskuteras. Efter den nyvalda M-ledaren Anna Kinberg Batras utspel om att det behövs en utredning om ett svenskt Nato-medlemskap så var både Hultqvist och utrikesminister Margot Wallström (S) snabbt ute och sköt de tankarna i sank. Neutralitetsnojan sitter för djupt rotad i S-själen även om det börjat röra på sig i folkopinionen. För första gången vill fler svenskar att vi går med – 48 procent – än att stå utanför – 35 procent. Detta enligt en undersökning som Myndigheten för samhällsskydd och beredskap låtit göra. Således ett gyllene tillfälle att bilda opinion för och ro detta i hamn! Det är synd att S inte ens kan tänka sig att utreda saken.

Gårdagens mea culpa stod annars Moderaternas försvarspolitiske talesman Hans Wallmark för, som lagom till sitt anförande i Sälen uttryckte han på SvD Brännpunkt ånger över hur det egna partiet hanterat försvarsfrågan i regeringsställning. Sent skall syndaren vakna, kan man ju onekligen tycka. Skall det verkligen krävas att de inte längre sitter i regeringsställning för att M skall ha en större klarsyn i försvarspolitiken? Men bättre sent än aldrig, skulle man lite mer välvilligt kunna säga. Vågar man hoppas på att detta blir en varaktig återgång till en försvarsvänligare politik, eller kommer man att överge det så snart man eventuellt åter finner sig i regeringsställning?

Motsvarande fråga kan ställas till det nu regerande socialdemokratiska partiet. I opposition var nuvarande försvarsminister Peter Hultqvist hård i sin kritik mot den dåvarande alliansregeringen, och krävde emellanåt också ännu större förstärkningar av försvarsanslagen. Men minns att den största avrustningen av försvaret skedde under tidigare S-regeringar före 2006. Och nu är som sagt Hultqvist försvarsminister i en S-ledd regering. Kommer han att hålla fast vid de tidigare uttryckta önskemålen om substantiella tillskott till försvarsbudgeten, särskilt med tanke på att han har gröna pacifister som regeringskolleger?

I sitt tal i Sälen i går ville Hultqvist oroväckande nog inte prata om pengar, även om han kunde tänka sig att disktera saker som förmågor och inriktningar. Inte heller överbefälhavaren Sverker Göranson ville nämna några summor, men han har åtminstone förr om åren talat om att det behövs runt 3-4 extra miljarder kronor per år för att klara behoven och de mål som politikerna satt upp. Det går dock inte att seriöst diskutera försvarspolitik om man inte är beredd att prata om resurser. Vad vi vill och vad vi sedan förmår är förstås avhängigt vilka medel vi tilldelar.

General Göranson var i alla fall lite mer konkret i går när han i närtid hellre vill se satsningar på mer fast anställda, mer övningar och personlig utrustning till soldaterna än på ytterligare nya Gripenplan eller en ny ubåt. Och tyvärr är väl sannolikheten för att dessa kommer att ställas mot varandra stor, även om vi behöver bådadera. De dryga fyra extramiljarder som behövs är egentligen en miniminivå, men vis av erfarenheten som kommer politikerna, allt tal om ökade satsningar till trots, att behandla det som en maxnivå.

Nato-frågan var också uppe i Sälen, även om den inte fick diskuteras. Efter den nyvalda M-ledaren Anna Kinberg Batras utspel om att det behövs en utredning om ett svenskt Nato-medlemskap så var både Hultqvist och utrikesminister Margot Wallström (S) snabbt ute och sköt de tankarna i sank. Neutralitetsnojan sitter för djupt rotad i S-själen även om det börjat röra på sig i folkopinionen. För första gången vill fler svenskar att vi går med – 48 procent – än att stå utanför – 35 procent. Detta enligt en undersökning som Myndigheten för samhällsskydd och beredskap låtit göra. Således ett gyllene tillfälle att bilda opinion för och ro detta i hamn! Det är synd att S inte ens kan tänka sig att utreda saken.