2014-12-16 06:00

2015-01-20 23:10

Prästens lilla kråka

Det är svårt att hänga med i svängarna när statsminister Stefan Löfven skall redogöra för med vilka han går till val tillsammans med´, och med vilken politik. Inom loppet av två veckor har de olika beskeden duggat tätt och väljarna torde ha fått nackspärr över att försöka förstå vad som egentligen menas.

När Löfven deklarerade att han den 29 december ämnar utlysa nyval så var det tillsammans med Miljöpartiet och med den budget som då hade röstats ned i riksdagen. ”Det är ett starkt alternativ. Vi har tagit fram den tillsammans och vi går gärna till val på det igen”, sade han då. Men efter bara en dryg vecka var det andra toner som gällde. Nu var plötsligt budgeten ”överspelad”.

Och under tryck från LO-basen Karl-Petter Thorwaldsson, som offentligt gav uttryck för uppfattningen att Socialdemokraterna skulle gå till det extra valet utan Miljöpartiet, så svävade nu Löfven på målet om regeringssamarbetet med de gröna. Plötsligt var det, åtminstone ett tag, inte säkert längre. Självklart går S till val som eget parti, sade han nu. Men därefter så han dock uppträtt enade med MP, och annat hade väl varit oväntat. Frågan är dock hur tryckt stämningen är på Harpsund nu, där de två regeringspartierna samlats i dagarna två för överläggningar.

Det kan finnas en metod bakom de dubbla budskapen och de motstridiga beskeden. Sitter man i en regering tillsammans går det inte att inför ett val ta avstånd från sin koalitionspartner, men samtidigt finns det ett starkt inre tryck i socialdemokratin över hur illa detta samarbete blivit, och det är en opinion Löfven också måste ta hänsyn till. Fast givet hur amatörmässigt Löfven agerat ända sedan han blev vald till statsminister så kan nog det mesta skrivas på klantighetens konto. I vilket fall som helt är det inget ideal situation att ge sig in i en ny valrörelse, men nyvalsbeskedet var Löfvens. Han hade istället kunnat avgå och öppnat för en ny talmansrunda. Det hade också varit ärligare och inte brutit mot andan i regeringsformen.

På en pressträff i Harpsund i går uppträdde han med sina språkrörsministrar och gjorde där stora utfall mot allianspartierna och deras budget, som nu också är Sveriges statsbudget nästa år. Lindrigt sagt var det en bisarr uppvisning. Där utmålades hur katastrofal alliansbudgeten var, men samtidigt så skall de rödgröna ju sitta kvar och administrera den, åtminstone fram till den det extra valet den 22 mars. Ännu ett löftesbrott från Löfven som tidigare sade att han inte skulle administrera en annan budget. Dessutom talade de sig väl om deras egen fallna budget, den som Löfven i slutet av förra veckan kallade överspelad. Hur skall han ha det?

Så var det det där med Löfvens utsträckta hand. Än en gång upprepade han att det måste till ett bredare samarbete över blockgränsen. Men hur kan han inbilla sig att några allianspartier skulle vara beredda att greppa den handen när han i nästa andetag, och i andetagen dessförinnan, gjort sitt bästa för att förolämpa och tala illa om den politik som de företräder? Dessutom är ”blocköverskridande samarbete” en socialdemokratisk kod för att de själva skall kunna fortsätta regera med stöd av andra, och med extrabonusen av att ha splittrat oppositionen. Dessbättre verkar de borgerliga ha läst sig den läxan nu, och fortsätter att hålla ihop som en enad allians.

Under tiden fortsätter Stefan Löfven att slinka än hit och än dit. Fortsätter han så så slutar färden ofrånkomligen i diket.

När Löfven deklarerade att han den 29 december ämnar utlysa nyval så var det tillsammans med Miljöpartiet och med den budget som då hade röstats ned i riksdagen. ”Det är ett starkt alternativ. Vi har tagit fram den tillsammans och vi går gärna till val på det igen”, sade han då. Men efter bara en dryg vecka var det andra toner som gällde. Nu var plötsligt budgeten ”överspelad”.

Och under tryck från LO-basen Karl-Petter Thorwaldsson, som offentligt gav uttryck för uppfattningen att Socialdemokraterna skulle gå till det extra valet utan Miljöpartiet, så svävade nu Löfven på målet om regeringssamarbetet med de gröna. Plötsligt var det, åtminstone ett tag, inte säkert längre. Självklart går S till val som eget parti, sade han nu. Men därefter så han dock uppträtt enade med MP, och annat hade väl varit oväntat. Frågan är dock hur tryckt stämningen är på Harpsund nu, där de två regeringspartierna samlats i dagarna två för överläggningar.

Det kan finnas en metod bakom de dubbla budskapen och de motstridiga beskeden. Sitter man i en regering tillsammans går det inte att inför ett val ta avstånd från sin koalitionspartner, men samtidigt finns det ett starkt inre tryck i socialdemokratin över hur illa detta samarbete blivit, och det är en opinion Löfven också måste ta hänsyn till. Fast givet hur amatörmässigt Löfven agerat ända sedan han blev vald till statsminister så kan nog det mesta skrivas på klantighetens konto. I vilket fall som helt är det inget ideal situation att ge sig in i en ny valrörelse, men nyvalsbeskedet var Löfvens. Han hade istället kunnat avgå och öppnat för en ny talmansrunda. Det hade också varit ärligare och inte brutit mot andan i regeringsformen.

På en pressträff i Harpsund i går uppträdde han med sina språkrörsministrar och gjorde där stora utfall mot allianspartierna och deras budget, som nu också är Sveriges statsbudget nästa år. Lindrigt sagt var det en bisarr uppvisning. Där utmålades hur katastrofal alliansbudgeten var, men samtidigt så skall de rödgröna ju sitta kvar och administrera den, åtminstone fram till den det extra valet den 22 mars. Ännu ett löftesbrott från Löfven som tidigare sade att han inte skulle administrera en annan budget. Dessutom talade de sig väl om deras egen fallna budget, den som Löfven i slutet av förra veckan kallade överspelad. Hur skall han ha det?

Så var det det där med Löfvens utsträckta hand. Än en gång upprepade han att det måste till ett bredare samarbete över blockgränsen. Men hur kan han inbilla sig att några allianspartier skulle vara beredda att greppa den handen när han i nästa andetag, och i andetagen dessförinnan, gjort sitt bästa för att förolämpa och tala illa om den politik som de företräder? Dessutom är ”blocköverskridande samarbete” en socialdemokratisk kod för att de själva skall kunna fortsätta regera med stöd av andra, och med extrabonusen av att ha splittrat oppositionen. Dessbättre verkar de borgerliga ha läst sig den läxan nu, och fortsätter att hålla ihop som en enad allians.

Under tiden fortsätter Stefan Löfven att slinka än hit och än dit. Fortsätter han så så slutar färden ofrånkomligen i diket.