2018-04-11 06:00

2018-04-11 06:00

Fel bild av barn som stannar hemma från skolan

Insändare:

Ska man kunna hjälpa de elever som blir så kallade hemmasittare så måste skolan besitta mer kunskap.

Det har nyligen skrivits i värmländsk media om en elev som kan kosta kommunen 600 000 kronor, någon som benämns som skolkare.

Orsakerna till att ett barn uteblir lång tid från skolan kan bero på orsaker som mobbing, sjukdom, diagnos som adhd och så vidare.

Barn med sjukdom eller med diagnos är generellt sett mer känsliga för stress och miljöfaktorer än andra, vilket i sig gör skolans miljö svår att vara i. Detta leder inte sällan till trötthet och i sämsta fall ren utbrändhet, om barnet kämpar för länge.

Ofta blir tiden efter att barnet ”gått in i väggen” inte kravfri, utan barnet hetsas till att komma tillbaka så fort som möjligt. Istället för att vuxna i det läget skulle ställa sig frågan: vad stressar barnet minst? Jo, att barnet vet att det får lugn och ro en period, läsa i den miljön det orkar med, tills det åter är redo för skolmiljön och denna gång i anpassad form.

Det som av erfarenhet händer istället är att skolan sätter hela familjen i stress. Familjen ifrågasätts, möts med misstänksamhet och utsätts för ständiga icke-konstruktiva möten - ett enda utdraget stressmoment. Tro inte att ett läkarintyg löser denna misstro.

Det säger sig självt att en skola med sådana attitydproblem inte löser någonting. Skolan kan inte ha kunskap om allt, men när man saknar kunskap samt inte lyssnar - det gör man inte på människor man misstror - blir föreslagna insatser fel.

Som förälder kan man inte säga ja till sådant som ytterligare skadar hälsan hos sitt barn, och så fortsätter cirkeln av påtryckningar. Hot om vite och socialtjänstanmälan vid varje nej till en icke-realistisk lösning grundar inte heller för bra samarbete.

Naturligtvis ska skolan anmäla om de har en oro, men inget att hota med när föräldrar ställer krav, eller när lösningar snarare förstärker ohälsa hos eleven.

Jag vill bara säga till er som läser, att nästa gång det står om skolkare i tidningen som kostar skattebetalarna pengar, och att skolan gjort i princip allt, så kanske det inte är hela sanningen. För ska man kunna hjälpa dessa elever så måste skolan besitta kunskap i hur man kommunicerar och samarbetar.

Dessa barn är inte heller skolkare eller hemmasittare utan BARN som mår dåligt i skolans miljö.

Förälder

Det har nyligen skrivits i värmländsk media om en elev som kan kosta kommunen 600 000 kronor, någon som benämns som skolkare.

Orsakerna till att ett barn uteblir lång tid från skolan kan bero på orsaker som mobbing, sjukdom, diagnos som adhd och så vidare.

Barn med sjukdom eller med diagnos är generellt sett mer känsliga för stress och miljöfaktorer än andra, vilket i sig gör skolans miljö svår att vara i. Detta leder inte sällan till trötthet och i sämsta fall ren utbrändhet, om barnet kämpar för länge.

Ofta blir tiden efter att barnet ”gått in i väggen” inte kravfri, utan barnet hetsas till att komma tillbaka så fort som möjligt. Istället för att vuxna i det läget skulle ställa sig frågan: vad stressar barnet minst? Jo, att barnet vet att det får lugn och ro en period, läsa i den miljön det orkar med, tills det åter är redo för skolmiljön och denna gång i anpassad form.

Det som av erfarenhet händer istället är att skolan sätter hela familjen i stress. Familjen ifrågasätts, möts med misstänksamhet och utsätts för ständiga icke-konstruktiva möten - ett enda utdraget stressmoment. Tro inte att ett läkarintyg löser denna misstro.

Det säger sig självt att en skola med sådana attitydproblem inte löser någonting. Skolan kan inte ha kunskap om allt, men när man saknar kunskap samt inte lyssnar - det gör man inte på människor man misstror - blir föreslagna insatser fel.

Som förälder kan man inte säga ja till sådant som ytterligare skadar hälsan hos sitt barn, och så fortsätter cirkeln av påtryckningar. Hot om vite och socialtjänstanmälan vid varje nej till en icke-realistisk lösning grundar inte heller för bra samarbete.

Naturligtvis ska skolan anmäla om de har en oro, men inget att hota med när föräldrar ställer krav, eller när lösningar snarare förstärker ohälsa hos eleven.

Jag vill bara säga till er som läser, att nästa gång det står om skolkare i tidningen som kostar skattebetalarna pengar, och att skolan gjort i princip allt, så kanske det inte är hela sanningen. För ska man kunna hjälpa dessa elever så måste skolan besitta kunskap i hur man kommunicerar och samarbetar.

Dessa barn är inte heller skolkare eller hemmasittare utan BARN som mår dåligt i skolans miljö.

Förälder

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Har du synpunkter på det som sägs i texten? Skriv då gärna en kommentar via tjänsten Ifrågasätt men tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga samt publicera kommentar i papperstidningen.