2017-09-13 06:00

2017-09-13 06:00

Den kväljande köttnormen

Mat:

Barn äter vad som helst om de tycker det är gott. Bjud dem på kycklingwok med nudlar och de kommer äta med god aptit så länge de gillar det. Glass i stora lass. Pannkakor.

Spaghetti med köttfärssås – barnfamiljsrätten nummer ett. Men om de blir serverade helstekt kyckling är det mer tveksamt. Ge mitt sexåriga jag ett kokt ägg med kaviar och tala om varifrån maten kommer. Eller ett glas mjölk från gårdens kor.

Hon får kväljningar.

Hon döljer kväljningarna, för hon har redan lärt sig att vara artig. Att åtminstone smaka. Och hon vet att hon får uppskattning av de vuxna om hon vågar smaka på nya saker. De vuxna, förebilderna, de som alltid har rätt.

Så hon funderar inte djupare på varför hon fick kväljningar, utan lär sig med tiden att till och med uppskatta den mat som framkallade dem. Det händer att de olustiga tankarna smyger sig på när en lammstek ligger på fatet, när hon upptäcker ett fiskben från filébiten i munnen eller när hon ska sätta tänderna i en stor räkmacka.

Hon slår bort tankarna.

Alla andra tycks ju obekymrat mumsa vidare. Alltför lång tid senare, när kväljningarna för länge sedan har tränats bort, blir hon upplyst. Det är både en tröst och en skam att förstå att motståndet hon kände mot att äta sådant som uppenbart kom från djur, inte var onormalt. En tröst för att det är normalt att tycka att det känns befängt att äta delar av eller produkter från djur. En skam för att hon inte förstod det tidigare.

De gånger som jag nuförtiden äter något från djurriket (av artighetsskäl och konflikträdsla) så har kväljningarna bytts ut mot dåligt samvete som jag tyvärr döljer alltför väl.

Jag önskar att kväljningarna kunde komma tillbaka med dunder och brak.

Jag önskar att kväljningarna kunde komma tillbaka exakt samtidigt som alla världens animalieätande människor råkar ut för detsamma. Och i nästa stund, gemensamt och beslutsamt, spottar vi, skjuter tallriken ifrån oss, säger ”aldrig mer” och gör ord till handling.

 

Vegan i bur

 

Spaghetti med köttfärssås – barnfamiljsrätten nummer ett. Men om de blir serverade helstekt kyckling är det mer tveksamt. Ge mitt sexåriga jag ett kokt ägg med kaviar och tala om varifrån maten kommer. Eller ett glas mjölk från gårdens kor.

Hon får kväljningar.

Hon döljer kväljningarna, för hon har redan lärt sig att vara artig. Att åtminstone smaka. Och hon vet att hon får uppskattning av de vuxna om hon vågar smaka på nya saker. De vuxna, förebilderna, de som alltid har rätt.

Så hon funderar inte djupare på varför hon fick kväljningar, utan lär sig med tiden att till och med uppskatta den mat som framkallade dem. Det händer att de olustiga tankarna smyger sig på när en lammstek ligger på fatet, när hon upptäcker ett fiskben från filébiten i munnen eller när hon ska sätta tänderna i en stor räkmacka.

Hon slår bort tankarna.

Alla andra tycks ju obekymrat mumsa vidare. Alltför lång tid senare, när kväljningarna för länge sedan har tränats bort, blir hon upplyst. Det är både en tröst och en skam att förstå att motståndet hon kände mot att äta sådant som uppenbart kom från djur, inte var onormalt. En tröst för att det är normalt att tycka att det känns befängt att äta delar av eller produkter från djur. En skam för att hon inte förstod det tidigare.

De gånger som jag nuförtiden äter något från djurriket (av artighetsskäl och konflikträdsla) så har kväljningarna bytts ut mot dåligt samvete som jag tyvärr döljer alltför väl.

Jag önskar att kväljningarna kunde komma tillbaka med dunder och brak.

Jag önskar att kväljningarna kunde komma tillbaka exakt samtidigt som alla världens animalieätande människor råkar ut för detsamma. Och i nästa stund, gemensamt och beslutsamt, spottar vi, skjuter tallriken ifrån oss, säger ”aldrig mer” och gör ord till handling.

 

Vegan i bur

 

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Har du synpunkter på det som sägs i texten? Skriv då gärna en kommentar via tjänsten Ifrågasätt men tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.