2015-10-08 06:00

2015-10-08 06:00

Lögner som kostar miljarder

ENSAMKOMMANDE: Vissa "barn" bluffar om sin ålder

För drygt 15 år sedan lyssnade jag till en direktsändning från Sveriges riksdag. Det hade börjat dyka upp barn i Sverige – på flygplatser och järnvägsstationer – utan vuxna i sällskap. Den föredragande riksdagskvinnan menade att vi måste ta hand om dessa barn. En riksdagsledamot frågade hur många det kunde röra sig om per år. ”En handfull” blev svaret. ”Det har vi råd med”, sa riksdagen.

Och det hade vi naturligtvis. Då.

Nu exploderar flyktingtillströmningen i Sverige och andra länder. Det kan vi inte göra någonting åt och vi måste ta emot dessa flyktingar, speciellt de som kommer från Syrien. Allt annat vore hjärtlöst. Men något vi borde kunna göra något åt är tillströmningen av så kallade ensamkommande flyktingbarn. Varje ensamkommande barn kostar cirka 1,1 miljon kronor per år.

Enligt riksdagens egen informationsskrift, Riksdag och Departement, från oktober 2013 kostar ett ensamkommande flyktingbarn mellan 3 000 och 6 000 kronor per dygn. 2013 kom 3 852 ensamkommande barn till en kostnad av cirka 4,2 miljarder kronor. 2014 kom 7 049 till en kostnad av cirka 7,7 miljarder. Hittills i år har det kommit 4 040, men bara under den senaste veckan har det kommit 1 551 stycken, enligt Migrationsverkets hemsida. Kostnaden för 2013 och 2014 blir alltså cirka 11,9 miljarder kronor.

Redan 2013 var kostnaderna för ensamkommande barn högre än den totala kostnaden för hela Örebro läns landsting, en sjukvårdsregion med 9 000 anställda.

Men ensamkommande ”barn”...? Migrationsverket bedömer att cirka 48 procent ljuger om sin ålder när de kommer. I Norge bedömer tandläkare att motsvarande siffra där är cirka 75 procent. Varför skulle de ljuga om sin ålder? Jo, därför att det verkar vara välbekant i nästan hela Nordafrika, Mellanöstern och Afghanistan att man får speciella förmåner om man är ”barn” och söker asyl i Sverige.

Riksdagen har skapat en situation som motsvarar arbetsskadeförsäkringen i slutet på 1900-talet. Förmånerna var då så stora att 100 000-tals människor sjukskrev sig förebärande arbetsskada. Och under några år var det Försäkringskassan som hade bevisansvaret, så kallad omvänd bevisföring. Jag kunde till exempel gå till sjukvården och säga att jag hade ont i ryggen på grund av en arbetsskada – och det var Försäkringskassans sak att bevisa motsatsen, vilket är omöjligt att göra.

Det är i princip samma sak nu med de så kallade ensamkommande flyktingbarnen. De har kanske slängt sina legitimationshandlingar, påstår sig vara under 18 år och så ska Migrationsverket försöka bevisa att just denna person är över 18. Även om undersökningar av skilda slag visar att personen med 99-procentig säkerhet är över 18 år räcker det inte. Bevisen måste vara hundraprocentiga. ”Barnet” behöver däremot inte bevisa ett dugg.

Jag bor, sedan tre och ett halvt år mitt bland flyktingar på Uddebovägen i Gräsmark . Av de fem ”flyktingbarn” jag har träffat var en 24, men påstod sig vara 16 – och Migrationsverket köpte det; en var 23 men påstod sig vara 17 vilket Migrationsverket också köpte; en tredje, som trots påfallande rynkiga anletsdrag också påstod sig vara 16, försvann till Göteborg.

Varför ska bevisbördan ligga på Migrationsverket? Den som kommer hit och påstår sig vara under 18 år ska kunna bevisa det, annars ska medicinska och andra bedömningar gälla . Dessa lögner kostar oss miljarder varje år.

När jag gick i pension vid 65 års ålder hade jag 1,7 miljoner på mitt pensionskonto. Det ska räcka till min död som beräknas vid cirka 80 år. Det innebär att jag har cirka 130 000 att leva på per år. Ett ”flyktingbarn” kostar alltså lika mycket på ett och ett halvt år som jag tillåts kosta på cirka 13 år. Och då har jag och mina arbetsgivare under hela mitt yrkesverksamma liv betalat miljoner i skatt vilket inte ”barnen” gjort.

Knut Jonsson

Gräsmark

För drygt 15 år sedan lyssnade jag till en direktsändning från Sveriges riksdag. Det hade börjat dyka upp barn i Sverige – på flygplatser och järnvägsstationer – utan vuxna i sällskap. Den föredragande riksdagskvinnan menade att vi måste ta hand om dessa barn. En riksdagsledamot frågade hur många det kunde röra sig om per år. ”En handfull” blev svaret. ”Det har vi råd med”, sa riksdagen.

Och det hade vi naturligtvis. Då.

Nu exploderar flyktingtillströmningen i Sverige och andra länder. Det kan vi inte göra någonting åt och vi måste ta emot dessa flyktingar, speciellt de som kommer från Syrien. Allt annat vore hjärtlöst. Men något vi borde kunna göra något åt är tillströmningen av så kallade ensamkommande flyktingbarn. Varje ensamkommande barn kostar cirka 1,1 miljon kronor per år.

Enligt riksdagens egen informationsskrift, Riksdag och Departement, från oktober 2013 kostar ett ensamkommande flyktingbarn mellan 3 000 och 6 000 kronor per dygn. 2013 kom 3 852 ensamkommande barn till en kostnad av cirka 4,2 miljarder kronor. 2014 kom 7 049 till en kostnad av cirka 7,7 miljarder. Hittills i år har det kommit 4 040, men bara under den senaste veckan har det kommit 1 551 stycken, enligt Migrationsverkets hemsida. Kostnaden för 2013 och 2014 blir alltså cirka 11,9 miljarder kronor.

Redan 2013 var kostnaderna för ensamkommande barn högre än den totala kostnaden för hela Örebro läns landsting, en sjukvårdsregion med 9 000 anställda.

Men ensamkommande ”barn”...? Migrationsverket bedömer att cirka 48 procent ljuger om sin ålder när de kommer. I Norge bedömer tandläkare att motsvarande siffra där är cirka 75 procent. Varför skulle de ljuga om sin ålder? Jo, därför att det verkar vara välbekant i nästan hela Nordafrika, Mellanöstern och Afghanistan att man får speciella förmåner om man är ”barn” och söker asyl i Sverige.

Riksdagen har skapat en situation som motsvarar arbetsskadeförsäkringen i slutet på 1900-talet. Förmånerna var då så stora att 100 000-tals människor sjukskrev sig förebärande arbetsskada. Och under några år var det Försäkringskassan som hade bevisansvaret, så kallad omvänd bevisföring. Jag kunde till exempel gå till sjukvården och säga att jag hade ont i ryggen på grund av en arbetsskada – och det var Försäkringskassans sak att bevisa motsatsen, vilket är omöjligt att göra.

Det är i princip samma sak nu med de så kallade ensamkommande flyktingbarnen. De har kanske slängt sina legitimationshandlingar, påstår sig vara under 18 år och så ska Migrationsverket försöka bevisa att just denna person är över 18. Även om undersökningar av skilda slag visar att personen med 99-procentig säkerhet är över 18 år räcker det inte. Bevisen måste vara hundraprocentiga. ”Barnet” behöver däremot inte bevisa ett dugg.

Jag bor, sedan tre och ett halvt år mitt bland flyktingar på Uddebovägen i Gräsmark . Av de fem ”flyktingbarn” jag har träffat var en 24, men påstod sig vara 16 – och Migrationsverket köpte det; en var 23 men påstod sig vara 17 vilket Migrationsverket också köpte; en tredje, som trots påfallande rynkiga anletsdrag också påstod sig vara 16, försvann till Göteborg.

Varför ska bevisbördan ligga på Migrationsverket? Den som kommer hit och påstår sig vara under 18 år ska kunna bevisa det, annars ska medicinska och andra bedömningar gälla . Dessa lögner kostar oss miljarder varje år.

När jag gick i pension vid 65 års ålder hade jag 1,7 miljoner på mitt pensionskonto. Det ska räcka till min död som beräknas vid cirka 80 år. Det innebär att jag har cirka 130 000 att leva på per år. Ett ”flyktingbarn” kostar alltså lika mycket på ett och ett halvt år som jag tillåts kosta på cirka 13 år. Och då har jag och mina arbetsgivare under hela mitt yrkesverksamma liv betalat miljoner i skatt vilket inte ”barnen” gjort.

Knut Jonsson

Gräsmark

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Har du synpunkter på det som sägs i texten? Skriv då gärna en kommentar via tjänsten Ifrågasätt men tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.