2015-09-11 06:00

2015-09-11 06:00

Några tankar om prioriteringar

POLISEN: De borde veta hut och skämmas

Jag trodde aldrig att jag skulle få anledning att reflektera över Polisens arbete ur ett negativt perspektiv. Varför inte, undrar du. Jo, därför att jag i hela mitt vuxna liv ansett att Polisen gör ett mycket bra arbete i ofta utsatta och svåra situationer; att det skulle bli rena anarkin på våra vägar om de inte funnes; att de har ett av världens mest otacksamma jobb – och mycket annat.

Jag har alltid önskat mer pengar och personal till Polisen som botemedlen för mycket som kunde bli bättre i ankdammen Sverige. Men då jag läser på våra sociala medier om hur folk blir avsnoppade när de ringer och larmar om inbrott och annat, med beskedet att ”vi har ingen att skicka”; när jättestora traktorer stjäls utan att polisen ser det; eller när endast ett minimum av bostadsinbrotten blir utredda – och mycket annat, som exempelvis att ens få tag i en polis på telefon. Då reagerar jag.

Samtidigt som en mig närstående människa, med ett oerhört stressigt arbete, kör i 80 km/tim mellan Skottlanda och Rv26 (Vall), alltså mitt ute i skogen. Där står två poliser, två fullvuxna kompetenta människor med en lasermätare, och bötfäller hen med 300 kronor. Säg mig en enda människa som håller 70 på den vägen!

Eller när jag ertappades en gång i våras med extra gula lampor, så kallade, varselljus (vilket lagen tillåter på motorcykel men inte bil, ihop med halvljus) på min motorcykel. En troligen färgblind och definitivt överambitiös polis ansåg att de var orangefärgade. Jag erbjöd mig att släcka dem eller rentav demontera dem på plats. Jag hävdade att de var gula, jag påtalade att uppsåtet med denna oerhört kriminella handling var att öka synbarheten på mitt fordon, att SBP på fråga om lamporna godkänt dem med mera. Men icke, jag bötfälldes. Av fem vuxna, kompetenta poliser.

Jag tycker att detta är två exempel på futiliteter, struntsaker, som på sin höjd borde rendera en tillsägelse. Om de alls skulle påtalas.

Jag påstår att enda syftet med dessa fånerier som polisen idkar är att dra in max antal kronor per tidsenhet på bilismen. Står man med lasermätare i en kurva mitt ute i skogen, så åker naturligtvis varenda trafikant på en bot. Ni poliser som bedriver dessa trakasserier: vet hut och skäms!

När jag var ung bedrevs polisiärt arbete, inte minst på vägarna, som ett serviceyrke. Man undrar hur poliserna ser på sin uppgift i dag. Hur prioriterar de sina alltför snålt tilltagna resurser? Ska de fortsätta att jaga hederliga, hårt arbetande människor med struntsaker för att dra in pengar, eller borde de i stället bekämpa en växande, tung kriminalitet?

Jockejävel

Jag trodde aldrig att jag skulle få anledning att reflektera över Polisens arbete ur ett negativt perspektiv. Varför inte, undrar du. Jo, därför att jag i hela mitt vuxna liv ansett att Polisen gör ett mycket bra arbete i ofta utsatta och svåra situationer; att det skulle bli rena anarkin på våra vägar om de inte funnes; att de har ett av världens mest otacksamma jobb – och mycket annat.

Jag har alltid önskat mer pengar och personal till Polisen som botemedlen för mycket som kunde bli bättre i ankdammen Sverige. Men då jag läser på våra sociala medier om hur folk blir avsnoppade när de ringer och larmar om inbrott och annat, med beskedet att ”vi har ingen att skicka”; när jättestora traktorer stjäls utan att polisen ser det; eller när endast ett minimum av bostadsinbrotten blir utredda – och mycket annat, som exempelvis att ens få tag i en polis på telefon. Då reagerar jag.

Samtidigt som en mig närstående människa, med ett oerhört stressigt arbete, kör i 80 km/tim mellan Skottlanda och Rv26 (Vall), alltså mitt ute i skogen. Där står två poliser, två fullvuxna kompetenta människor med en lasermätare, och bötfäller hen med 300 kronor. Säg mig en enda människa som håller 70 på den vägen!

Eller när jag ertappades en gång i våras med extra gula lampor, så kallade, varselljus (vilket lagen tillåter på motorcykel men inte bil, ihop med halvljus) på min motorcykel. En troligen färgblind och definitivt överambitiös polis ansåg att de var orangefärgade. Jag erbjöd mig att släcka dem eller rentav demontera dem på plats. Jag hävdade att de var gula, jag påtalade att uppsåtet med denna oerhört kriminella handling var att öka synbarheten på mitt fordon, att SBP på fråga om lamporna godkänt dem med mera. Men icke, jag bötfälldes. Av fem vuxna, kompetenta poliser.

Jag tycker att detta är två exempel på futiliteter, struntsaker, som på sin höjd borde rendera en tillsägelse. Om de alls skulle påtalas.

Jag påstår att enda syftet med dessa fånerier som polisen idkar är att dra in max antal kronor per tidsenhet på bilismen. Står man med lasermätare i en kurva mitt ute i skogen, så åker naturligtvis varenda trafikant på en bot. Ni poliser som bedriver dessa trakasserier: vet hut och skäms!

När jag var ung bedrevs polisiärt arbete, inte minst på vägarna, som ett serviceyrke. Man undrar hur poliserna ser på sin uppgift i dag. Hur prioriterar de sina alltför snålt tilltagna resurser? Ska de fortsätta att jaga hederliga, hårt arbetande människor med struntsaker för att dra in pengar, eller borde de i stället bekämpa en växande, tung kriminalitet?

Jockejävel

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Har du synpunkter på det som sägs i texten? Skriv då gärna en kommentar via tjänsten Ifrågasätt men tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.