2015-09-11 06:00

2015-09-11 06:00

Det finns ett mellanting

MIGRATION: Fri invandring och stängda gränser

Svar till signaturen Orolig student (NWT 7/9):

Du uttrycker frustration över den flyktingtragedi som utspelas framför ögonen på oss kring Medelhavet. Och jag tror vi alla gör detta, oavsett politiska sympatier. Dock har insändaren, liksom många kändisar och politiker, uttalat sig mycket känslomässigt om vilket ansvar Sverige bör tar för den uppkomna situationen. Fakta, siffror, kostnader och om Dublinkonventionen gällande flyktingar, lyser med sin frånvaro i debatten. Därför blir också den här typen av diskussion mycket onyanserad.

Det är inte fel att ta en diskussion om att vi ännu mer ska öppna våra hjärtan, men i så fall måste vi samtidigt ta en diskussion om att öppna våra plånböcker. Sverige tar idag in flest flyktingar/invandrare i hela Europa per innevånare; t o m 3 gånger så mycket som Tyskland per capita. (Källa: Euro-stat 2014.) Detta ansvar har Sverige tagit under flera år, vilket naturligtvis inneburit stora ekonomiska påfrestningar både för stat, kommuner och landsting. Samtidigt kan konstateras att stora delar av det svenska välfärdsystemet brottas med påtagliga ekonomiska problem. Bland annat brister i underhåll av infrastrukturen, brist på platser inom äldreboende, köer till sjukhus och domstolar, underskott i kommunernas budgetar för sociala åtaganden, nya så kallade utanförskapsområden, sjunkande skolresultat, akut bostadsbrist, ökat antal bidragstagare, elever som inte får sina särskilda behov tillgodosedda, polisen som inte hinner prioritera vanliga brott och så vidare.

Jag tror nästan alla anser att Sverige ska ta ett fortsatt stort ansvar för att hjälpa andra medborgare i nöd, men... är det rimligt att vi tar det största kostnadsmässiga ansvaret per innevånare för detta i hela Europa, medan andra EU-länder inte tar något ansvar alls!? Om Sverige fortsättningsvis ska acceptera dessa nivåer måste stora skattehöjningar eller kraftiga omfördelningar av befintliga skattemedel ske inom välfärdsbudgeten. Är vi beredda till detta? Att vi dessutom har en arbetsmarknad som redan idag har svårt att absorbera fler utomeuropeiska invandrare, vill man ogärna diskutera. Och så länge många politiker är ovilliga att diskutera detta problem, kommer få diskussioner om lösningar igång. Att det finns arbeten till nya invånare är dessutom en avgörande faktor för integration.

Enligt Dublinförordningen skall asyl sökas i det första ankomstlandet som bedöms som säkert. Den folkvandring som nu sker av emigranter genom Sydeuropa till Sverige och Tyskland, tyder på att ambitionerna är helt andra. Inte alla, men många vill till det land som erbjuder bäst välfärdsvillkor. Men om det föreligger risk för liv och hälsa borde man i första hand fly från något och inte till något?

Nu sympatiserar jag inte med Sverigedemokraterna. Men om det går att hjälpa cirka tio gånger fler människor på plats, jämfört med kostnaden att ta in dem till Sveriges, så måste man kunna få disktera detta som ett alternativ eller komplement till dagens flyktingpolitik, utan att rasistkortet kommer upp. Eller är det meningen att endast de flyktingar som är tillräckligt rika för att själva dyrt bekosta en lång resa till norra Europa ska få den största hjälpen från oss?

Det finns ett mellanting mellan fri invandring och stängda gränser. Men det politiska etablissemanget diskuterar ogärna detta.

Skattebetalare

Svar till signaturen Orolig student (NWT 7/9):

Du uttrycker frustration över den flyktingtragedi som utspelas framför ögonen på oss kring Medelhavet. Och jag tror vi alla gör detta, oavsett politiska sympatier. Dock har insändaren, liksom många kändisar och politiker, uttalat sig mycket känslomässigt om vilket ansvar Sverige bör tar för den uppkomna situationen. Fakta, siffror, kostnader och om Dublinkonventionen gällande flyktingar, lyser med sin frånvaro i debatten. Därför blir också den här typen av diskussion mycket onyanserad.

Det är inte fel att ta en diskussion om att vi ännu mer ska öppna våra hjärtan, men i så fall måste vi samtidigt ta en diskussion om att öppna våra plånböcker. Sverige tar idag in flest flyktingar/invandrare i hela Europa per innevånare; t o m 3 gånger så mycket som Tyskland per capita. (Källa: Euro-stat 2014.) Detta ansvar har Sverige tagit under flera år, vilket naturligtvis inneburit stora ekonomiska påfrestningar både för stat, kommuner och landsting. Samtidigt kan konstateras att stora delar av det svenska välfärdsystemet brottas med påtagliga ekonomiska problem. Bland annat brister i underhåll av infrastrukturen, brist på platser inom äldreboende, köer till sjukhus och domstolar, underskott i kommunernas budgetar för sociala åtaganden, nya så kallade utanförskapsområden, sjunkande skolresultat, akut bostadsbrist, ökat antal bidragstagare, elever som inte får sina särskilda behov tillgodosedda, polisen som inte hinner prioritera vanliga brott och så vidare.

Jag tror nästan alla anser att Sverige ska ta ett fortsatt stort ansvar för att hjälpa andra medborgare i nöd, men... är det rimligt att vi tar det största kostnadsmässiga ansvaret per innevånare för detta i hela Europa, medan andra EU-länder inte tar något ansvar alls!? Om Sverige fortsättningsvis ska acceptera dessa nivåer måste stora skattehöjningar eller kraftiga omfördelningar av befintliga skattemedel ske inom välfärdsbudgeten. Är vi beredda till detta? Att vi dessutom har en arbetsmarknad som redan idag har svårt att absorbera fler utomeuropeiska invandrare, vill man ogärna diskutera. Och så länge många politiker är ovilliga att diskutera detta problem, kommer få diskussioner om lösningar igång. Att det finns arbeten till nya invånare är dessutom en avgörande faktor för integration.

Enligt Dublinförordningen skall asyl sökas i det första ankomstlandet som bedöms som säkert. Den folkvandring som nu sker av emigranter genom Sydeuropa till Sverige och Tyskland, tyder på att ambitionerna är helt andra. Inte alla, men många vill till det land som erbjuder bäst välfärdsvillkor. Men om det föreligger risk för liv och hälsa borde man i första hand fly från något och inte till något?

Nu sympatiserar jag inte med Sverigedemokraterna. Men om det går att hjälpa cirka tio gånger fler människor på plats, jämfört med kostnaden att ta in dem till Sveriges, så måste man kunna få disktera detta som ett alternativ eller komplement till dagens flyktingpolitik, utan att rasistkortet kommer upp. Eller är det meningen att endast de flyktingar som är tillräckligt rika för att själva dyrt bekosta en lång resa till norra Europa ska få den största hjälpen från oss?

Det finns ett mellanting mellan fri invandring och stängda gränser. Men det politiska etablissemanget diskuterar ogärna detta.

Skattebetalare

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Har du synpunkter på det som sägs i texten? Skriv då gärna en kommentar via tjänsten Ifrågasätt men tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.