2015-09-09 06:00

2015-09-09 06:00

Ett hemskt dåd som inte kan accepteras

DJURPLÅGERI: Missriktad medömkan med förövare

Det är med bedrövelse jag läser att Sunnes kattplågares mamma tycker synd om sin son som mår dåligt över människors reaktioner. Självklart är aldrig hot okej i ett civiliserat samhälle och polisen måste få göra sin utredning nu.

Dock har denne unge man valt att plåga en katt, håna den och slutligen ta dess liv. Hans ursäkt: katten tog av deras utställda kattmat...

Det hade varit förvånansvärt om människor inte hade reagerat alls. Han själv var till och med så stolt över det han hade gjort att han skickade filmen till vänner. Troligen förväntade han sig applåder och en klapp på axeln. Nu mår han och hans mamma dåligt. Ingen av dem för vad han har gjort mot ett oskyldigt djur, utan för att det nu är synd om honom på grund av människors avsky för detta dåd.

Men vem är det egentligen synd om, katten eller förövaren?

Hur tänker en mamma som inte reagerar över vad sonen faktiskt har gjort och i stället anser media är fel? Borde man inte som mamma undra var det har gått fel när ens barn plågar ihjäl djur? Utsätter man ett djur för lidande på ett så iskallt sätt är det troligen inte heller första gången det sker. Detta borde oroa mamman mer än att människor är upprörda.

En människa med böjelse för att plåga djur bör få professionell hjälp. Vi alla inom katthjälpsorganisationer beklagar denna tragiska händelse och hoppas att rättsväsendet tar allvarligt på det skedda för att visa att sådana här dåd inte accepteras i dagens Sverige.

Kattkommando Syd

Det är med bedrövelse jag läser att Sunnes kattplågares mamma tycker synd om sin son som mår dåligt över människors reaktioner. Självklart är aldrig hot okej i ett civiliserat samhälle och polisen måste få göra sin utredning nu.

Dock har denne unge man valt att plåga en katt, håna den och slutligen ta dess liv. Hans ursäkt: katten tog av deras utställda kattmat...

Det hade varit förvånansvärt om människor inte hade reagerat alls. Han själv var till och med så stolt över det han hade gjort att han skickade filmen till vänner. Troligen förväntade han sig applåder och en klapp på axeln. Nu mår han och hans mamma dåligt. Ingen av dem för vad han har gjort mot ett oskyldigt djur, utan för att det nu är synd om honom på grund av människors avsky för detta dåd.

Men vem är det egentligen synd om, katten eller förövaren?

Hur tänker en mamma som inte reagerar över vad sonen faktiskt har gjort och i stället anser media är fel? Borde man inte som mamma undra var det har gått fel när ens barn plågar ihjäl djur? Utsätter man ett djur för lidande på ett så iskallt sätt är det troligen inte heller första gången det sker. Detta borde oroa mamman mer än att människor är upprörda.

En människa med böjelse för att plåga djur bör få professionell hjälp. Vi alla inom katthjälpsorganisationer beklagar denna tragiska händelse och hoppas att rättsväsendet tar allvarligt på det skedda för att visa att sådana här dåd inte accepteras i dagens Sverige.

Kattkommando Syd

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Har du synpunkter på det som sägs i texten? Skriv då gärna en kommentar via tjänsten Ifrågasätt men tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.