2015-08-20 06:00

2015-08-20 06:00

Neddragningar i kommunen

KIL: Oroad för brukarna på Sannerudshemmet

Jag är chockad som anhörig att höra om att det eventuellt skall dras in på personal i Kils kommun och speciellt om det gäller Sannerudshemmet. Jag kan vittna om att de som i dag jobbar där inte räcker till för brukarna och vi pratar mer om förvaring än omsorg på grund av att det bland annat är för lite personal. Är detta vad Kils kommun vill stå för när det kommer till omsorgen av äldre, eller ska vi arbeta för att det ska vara värdigt och stimulerande på ålderns höst för de som har tjänat Sverige större delen av sina liv och hamnar på ett boende?

Vad skulle socialchef Torbjörn Bood och politikerna i Kil tycka om att bli sittande vid ett bord hela dagarna utan någon stimulans, eller att bli nedlagda mellan 19.30 och 20.00 för att man som nattpersonal finner det bäst så? Det är under all kritik och rimmar illa med det ni utlovar – innan burkaren flyttar in på boendet! Har ni ens koll på vad ni utlovar i era broschyrer?

Här kommer annars två exempel: Du får möjlighet till utevistelse varje dag och promenad minst en gång per vecka. Detta sker inte i dag, enligt vår erfarenhet. Att du får hjälp med att stiga upp och att få gå och lägga dig när du vill stämmer inte heller, eftersom det i vissa fall finns personal som vill lägga ner brukarna tidigt, så att det är gjort innan nattpersonalen kommer. Det är under all kritik, speciellt med tanke på den debatt som förs i dag om att man lägger äldre för tidigt så att de blir liggande i sina sängar alltför många timmar för att det ska vara hälsosamt.

Hur tror kommunledningen att vi som anhöriga mår av det här, och framför allt: hur tror ni att brukaren, som själv inte alla gånger kan göra sin röst hörd, mår? Men det kanske inte spelar någon roll...?

Bemanningsnivån på särskilt boende är ett politiskt beslut och Torbjörn Bood samt enhetscheferna på Sannerudshemmet är till för att verkställa de beslut som socialnämnden i Kil fattar. De stöttar med kunskap inför beslut, och då kan man börja fundera... De borde vara väl medvetna om vad som saknas på boendena och vad de behöver, så varför gör inte de politikerna medvetna om hur det faktiskt ser ut? Det borde vara deras jobb att tala om att de faktiskt inte kan bedriva det som kommunen utlovar, och framför allt inte god omvårdad utan mer personal och andra resurser. Här pratar vi om människor, inte kronor och ören!

Senast jag hörde – det var i mars – fanns inget ärende om förändring i bemanningsnivån i Kils kommun. Vad har hänt på vägen kan man undra, om det nu ska dras ner ännu mer på personalen i kommunen, vad är det som händer?

Anhörig

Jag är chockad som anhörig att höra om att det eventuellt skall dras in på personal i Kils kommun och speciellt om det gäller Sannerudshemmet. Jag kan vittna om att de som i dag jobbar där inte räcker till för brukarna och vi pratar mer om förvaring än omsorg på grund av att det bland annat är för lite personal. Är detta vad Kils kommun vill stå för när det kommer till omsorgen av äldre, eller ska vi arbeta för att det ska vara värdigt och stimulerande på ålderns höst för de som har tjänat Sverige större delen av sina liv och hamnar på ett boende?

Vad skulle socialchef Torbjörn Bood och politikerna i Kil tycka om att bli sittande vid ett bord hela dagarna utan någon stimulans, eller att bli nedlagda mellan 19.30 och 20.00 för att man som nattpersonal finner det bäst så? Det är under all kritik och rimmar illa med det ni utlovar – innan burkaren flyttar in på boendet! Har ni ens koll på vad ni utlovar i era broschyrer?

Här kommer annars två exempel: Du får möjlighet till utevistelse varje dag och promenad minst en gång per vecka. Detta sker inte i dag, enligt vår erfarenhet. Att du får hjälp med att stiga upp och att få gå och lägga dig när du vill stämmer inte heller, eftersom det i vissa fall finns personal som vill lägga ner brukarna tidigt, så att det är gjort innan nattpersonalen kommer. Det är under all kritik, speciellt med tanke på den debatt som förs i dag om att man lägger äldre för tidigt så att de blir liggande i sina sängar alltför många timmar för att det ska vara hälsosamt.

Hur tror kommunledningen att vi som anhöriga mår av det här, och framför allt: hur tror ni att brukaren, som själv inte alla gånger kan göra sin röst hörd, mår? Men det kanske inte spelar någon roll...?

Bemanningsnivån på särskilt boende är ett politiskt beslut och Torbjörn Bood samt enhetscheferna på Sannerudshemmet är till för att verkställa de beslut som socialnämnden i Kil fattar. De stöttar med kunskap inför beslut, och då kan man börja fundera... De borde vara väl medvetna om vad som saknas på boendena och vad de behöver, så varför gör inte de politikerna medvetna om hur det faktiskt ser ut? Det borde vara deras jobb att tala om att de faktiskt inte kan bedriva det som kommunen utlovar, och framför allt inte god omvårdad utan mer personal och andra resurser. Här pratar vi om människor, inte kronor och ören!

Senast jag hörde – det var i mars – fanns inget ärende om förändring i bemanningsnivån i Kils kommun. Vad har hänt på vägen kan man undra, om det nu ska dras ner ännu mer på personalen i kommunen, vad är det som händer?

Anhörig

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Har du synpunkter på det som sägs i texten? Skriv då gärna en kommentar via tjänsten Ifrågasätt men tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.