2015-07-10 06:00

2015-07-10 06:00

Vem bär skulden för de grekiska skulderna?

Lojalitet och Frid på Jorden, Gunnar Bäckström

Efter andra världskriget tillkom EU ur senromantiska förhoppningar om Lojalitet och Frid på Jorden.

Avsikten var att efter mönster från USA skapa en europeisk federation, men detta projekt avfärdades snabbt av medlemsländerna (Ska dom i Bryssel bestämma över oss?).

Gemenskapen stannade vid fri rörelse av personer och varor mellan länderna, samt en gemensam valuta, EURO.

Den dåvarande tyske kanslern ville gärna se Grekland som medlem i unionen, framför allt på grund av landets roll som civilisationens vagga. Han fick med sig Frankrikes Giscard dEstaing, som vid ett besök till och med hasplade ur sig några meningar på grekiska. Grov falskdeklaration av landets ekonomi hjälpte sedan Grekland att bli medlem av EU.

Uppmuntrade av alla positiva uttalanden om unionen beviljade sedan tyska och franska banker stora lån, kanske mot bättre vetande. Direktörerna borde ha känt till att euron inte garanterade soliditet.

Under flera år har nu Grekland uppburit internationellt stöd (billioner euro) i sin oförmåga att återbetala lånen. Härom dagen har en allmän omröstning sagt ett rungande NEJ till anspråken på återbetalning, men EU är trots detta villiga att förhandla.

Den svenska statstelevisionen berättar gärna om fattiga greker som inte har mat för dagen. De rikaste grekerna lär ha tagit med sig sina förmögenheter till England.

Om förhandlingarna blir framgångsrika för Grekland, får detta tas som tecken på att banklån i euro inte behöver återbetalas, och detta är en läxa som vi alla kan ta åt oss.

Efter andra världskriget tillkom EU ur senromantiska förhoppningar om Lojalitet och Frid på Jorden.

Avsikten var att efter mönster från USA skapa en europeisk federation, men detta projekt avfärdades snabbt av medlemsländerna (Ska dom i Bryssel bestämma över oss?).

Gemenskapen stannade vid fri rörelse av personer och varor mellan länderna, samt en gemensam valuta, EURO.

Den dåvarande tyske kanslern ville gärna se Grekland som medlem i unionen, framför allt på grund av landets roll som civilisationens vagga. Han fick med sig Frankrikes Giscard dEstaing, som vid ett besök till och med hasplade ur sig några meningar på grekiska. Grov falskdeklaration av landets ekonomi hjälpte sedan Grekland att bli medlem av EU.

Uppmuntrade av alla positiva uttalanden om unionen beviljade sedan tyska och franska banker stora lån, kanske mot bättre vetande. Direktörerna borde ha känt till att euron inte garanterade soliditet.

Under flera år har nu Grekland uppburit internationellt stöd (billioner euro) i sin oförmåga att återbetala lånen. Härom dagen har en allmän omröstning sagt ett rungande NEJ till anspråken på återbetalning, men EU är trots detta villiga att förhandla.

Den svenska statstelevisionen berättar gärna om fattiga greker som inte har mat för dagen. De rikaste grekerna lär ha tagit med sig sina förmögenheter till England.

Om förhandlingarna blir framgångsrika för Grekland, får detta tas som tecken på att banklån i euro inte behöver återbetalas, och detta är en läxa som vi alla kan ta åt oss.

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Har du synpunkter på det som sägs i texten? Skriv då gärna en kommentar via tjänsten Ifrågasätt men tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.