2015-06-05 06:00

2015-06-05 06:00

Svar på tal om ungdomar

UPPVÄXT:

Svar till signaturen Väx upp (NWT 1/6):

Jag vet väldigt lite om dig och du vet väldigt lite om mig, men jag hoppas att vi ska få ökad förståelse för varandra.

Du säger att elever i dag enbart vill två saker: ha kortare skoldagar och få bättre skolmat. Eftersom du inte specificerar vilket stadium av skolan dessa elever går i är det svårt att veta vilka du menar. De du syftar på kan vara allt mellan 10 och 20 år. Jag är 18 år och tar studenten nu i vår. Jag vet inte om det är mig du syftar på, men om inte vill jag ändå ge en röst åt de som är yngre och vars röster inte hörs så mycket bland insändarna.

Vi har något gemensamt – och det är inte en önskan om kortare dagar eller bättre mat. Vi känner oss ständigt orättvist och obefogat anklagade av vuxna för hurdana vi är. Historien visar att detta inte är något nytt, redan på 100-talet före Kristus klagade Cicero på ”dagens ungdomar”. Sverige är väldigt generationssegregerat och olika generationer bär på många frågor att ställa varandra. Ska du inte lägga undan mobilen nu? Kan det verkligen nyttigt att vara uppkopplad ständigt? Hur kan du gå klädd så där? Varför kan ni inte skriva och prata ordentligt? Varför presterar ni så dåligt i Pisa-undersökningen? Många vuxna ställer oss dessa frågor. Men varför har ni startat världskrig? Varför förstör ni både vår planet och ekonomin? Varför betalar ni en kvinna mycket mindre jämfört med hennes manliga kollegor? Varför vägrar ni att gå i pension så att unga kan komma ut på arbetsmarknaden?

Min generations beteenden är endast frukten av besluten av generationen innan oss. Vi är den mest välutbildade generationen mänskligheten någonsin har skådat. Och vi bor i Sverige, ett av de i särklass bästa länderna i världen att bo i. Vi har det så fruktansvärt bra att vi förstår det inte ens. Våra föräldrar stoppade silverskeden i munnen på oss direkt då vi föddes – vi tog den inte, vi valde den inte, vi förstår den inte. Men ungdomar i Sverige har inte tagit livet av sig i så här stor utsträckning sedan 1980-talet. Var fjärde man och varannan kvinna i Sverige är deprimerad. Den vanligaste formen av depression är tonårsdepression, mest förekommande hos 16–17-åriga tjejer. Majoriteten av kvinnor som tar livet av sig har ännu inte tagit studenten.

Tänk över hur du talar till, och om, en tonårstjej, hon som inte ens nöjer sig med ett A i slutbetyg. Det finns inte en chef eller vd i världen mer driven och ambitiös än en tonårstjej. Hon kommer aldrig att erkänna det om du frågar, hon kommer knappt erkänna det för sig själv, men hon kommer att plåga sig själv till den dag då hon antingen inte finns mer eller tills hon når sitt omänskligt orimliga mål. Tonårstjejer kommer alldeles snart att styra världen. Och det i ironiska i det hela är att hon inte längre bryr sig om det. Hon bryr sig bara om att komma till andra sidan skolavslutning. Hon bryr sig bara om att överleva ytterligare en termin.

Du vet inte vem jag är, men du ser mig överallt. Jag är varje tonårstjej du ser – hon som sitter med hörlurar på bussen och inte märker någon runtom henne därför att hon försöker återhämta sig efter den dagliga utmattningen det innebär att gå till skolan; hon som bara köper en flaska vatten och en energi-bar före dig i matbutiken; och hon som gråter inne på den offentliga toaletten. Hade du varit i en skola skulle du ha sett mig i varje uppskuren handled som passerar dig. Varje ”dagens ungdom”-fördom är ett piskrapp i min redan sårade och självskadade kropp. Minns att varje person du möter bär på sina egna demoner att slåss mot.

Jag menar inte att uppröra eller provocera, för det behöver vi inte. Jag är här för att främja förståelse och respekt, för utan det går vi under. Och för att vi är i så desperat behov av en vuxens famn att utmattat gråta ut paniken i.

18 år och sjukskriven

Svar till signaturen Väx upp (NWT 1/6):

Jag vet väldigt lite om dig och du vet väldigt lite om mig, men jag hoppas att vi ska få ökad förståelse för varandra.

Du säger att elever i dag enbart vill två saker: ha kortare skoldagar och få bättre skolmat. Eftersom du inte specificerar vilket stadium av skolan dessa elever går i är det svårt att veta vilka du menar. De du syftar på kan vara allt mellan 10 och 20 år. Jag är 18 år och tar studenten nu i vår. Jag vet inte om det är mig du syftar på, men om inte vill jag ändå ge en röst åt de som är yngre och vars röster inte hörs så mycket bland insändarna.

Vi har något gemensamt – och det är inte en önskan om kortare dagar eller bättre mat. Vi känner oss ständigt orättvist och obefogat anklagade av vuxna för hurdana vi är. Historien visar att detta inte är något nytt, redan på 100-talet före Kristus klagade Cicero på ”dagens ungdomar”. Sverige är väldigt generationssegregerat och olika generationer bär på många frågor att ställa varandra. Ska du inte lägga undan mobilen nu? Kan det verkligen nyttigt att vara uppkopplad ständigt? Hur kan du gå klädd så där? Varför kan ni inte skriva och prata ordentligt? Varför presterar ni så dåligt i Pisa-undersökningen? Många vuxna ställer oss dessa frågor. Men varför har ni startat världskrig? Varför förstör ni både vår planet och ekonomin? Varför betalar ni en kvinna mycket mindre jämfört med hennes manliga kollegor? Varför vägrar ni att gå i pension så att unga kan komma ut på arbetsmarknaden?

Min generations beteenden är endast frukten av besluten av generationen innan oss. Vi är den mest välutbildade generationen mänskligheten någonsin har skådat. Och vi bor i Sverige, ett av de i särklass bästa länderna i världen att bo i. Vi har det så fruktansvärt bra att vi förstår det inte ens. Våra föräldrar stoppade silverskeden i munnen på oss direkt då vi föddes – vi tog den inte, vi valde den inte, vi förstår den inte. Men ungdomar i Sverige har inte tagit livet av sig i så här stor utsträckning sedan 1980-talet. Var fjärde man och varannan kvinna i Sverige är deprimerad. Den vanligaste formen av depression är tonårsdepression, mest förekommande hos 16–17-åriga tjejer. Majoriteten av kvinnor som tar livet av sig har ännu inte tagit studenten.

Tänk över hur du talar till, och om, en tonårstjej, hon som inte ens nöjer sig med ett A i slutbetyg. Det finns inte en chef eller vd i världen mer driven och ambitiös än en tonårstjej. Hon kommer aldrig att erkänna det om du frågar, hon kommer knappt erkänna det för sig själv, men hon kommer att plåga sig själv till den dag då hon antingen inte finns mer eller tills hon når sitt omänskligt orimliga mål. Tonårstjejer kommer alldeles snart att styra världen. Och det i ironiska i det hela är att hon inte längre bryr sig om det. Hon bryr sig bara om att komma till andra sidan skolavslutning. Hon bryr sig bara om att överleva ytterligare en termin.

Du vet inte vem jag är, men du ser mig överallt. Jag är varje tonårstjej du ser – hon som sitter med hörlurar på bussen och inte märker någon runtom henne därför att hon försöker återhämta sig efter den dagliga utmattningen det innebär att gå till skolan; hon som bara köper en flaska vatten och en energi-bar före dig i matbutiken; och hon som gråter inne på den offentliga toaletten. Hade du varit i en skola skulle du ha sett mig i varje uppskuren handled som passerar dig. Varje ”dagens ungdom”-fördom är ett piskrapp i min redan sårade och självskadade kropp. Minns att varje person du möter bär på sina egna demoner att slåss mot.

Jag menar inte att uppröra eller provocera, för det behöver vi inte. Jag är här för att främja förståelse och respekt, för utan det går vi under. Och för att vi är i så desperat behov av en vuxens famn att utmattat gråta ut paniken i.

18 år och sjukskriven

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Har du synpunkter på det som sägs i texten? Skriv då gärna en kommentar via tjänsten Ifrågasätt men tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.