2015-05-21 06:00

2015-05-21 06:00

Värmlandstrafik, måna om kunderna!

KOLLEKTIVTRAFIK: En strapatsrik tågresa

”Det är stora störningar i tågtrafiken kring Stockholm!” Radion varnade oss i början av dagen då hustrun och jag planerade en minisemester i huvudstaden med sonen, hans sambo och barnbarnen. Spårfel,växelfel, signalfel, elfel... Jamen, det är ju hela järnvägsunderhållet som är fel!

I bästa avsikt anslår statsminister Stefan Löfven ytterligare miljoner till att hålla banorna farbara – men kommer satsningen att märkas ute på fältet, utan den samordning som SJ banavdelning brukade stå för? Trafikverket förefaller mig vara ett odjur med hundra huvuden. Ge oss Banverket med dess järnvägskomptetens tillbaka! Eller, ännu bättre: tag in allt vidmakthållande av järnvägslinjerna under SJ:s hatt, så kommer kanske den högra handen att veta vad den vänstra gör!

Inför känslan att inte kunna lita på tågen, tog vi buss i stället. När vi närmade oss resmålet, fick bussen krypköra en decimeter, kanske en halvmeter, åt gången. Framför oss såg trafikleden ut som en sådan där väg full med myror som man kan finna i skogen. Vi var framme drygt 30 minuter efter utlovad ankomsttid.

”Det är så här varenda dag”, kommenterade sonen, som hade stått och väntat på oss i en timme.

Massbilismens omöjlighet!

Det där köandet skulle vi komma undan på återvägen, menade vår gode pojke och körde oss till Karlstadbussen i Västerås. Karlstad är inte Västerås och Värmlandstrafiks tåg, som var enda förbindelsen till Sunne, står en bra bit från busstationen. Vi stretade på med väskoma längs Drottninggatans knaggliga stenläggning. Tanken på Fryksdalstågets välkomnande värme gav tålamod att vänta den halvannan timme som återstod till avgången. Spår 1 B – ja, ut i mörkret och blåsten igen!

När vi hankat oss iväg till utlovad plats, var inget Sunnetåg att finna. ”Tåg till Sunne? Det är inställt! Men det blir en buss från nordsidan av stationshuset, fast den kommer från Kristinehamn och går nog tjugo minuter sen, för den ska in till alla stationer.”

Åt motsatt håll fick min hustru igen dra väskoma längs Karlstads Centrals sprickiga plattform. Den kalla blåsten tog sats mot oss längs Hamngatan och när vi kom till stationshuset fanns ingen lä någonstans.

Vad jag vill säga till Värmlandstrafik är: Ni kunde i tid ha skrivit ”buss” i stället för spår 1 B på tidtabellen i väntsalen på Karlstad C. Då skulle vi Sunneresenärer ha sluppit att ge oss ut på den långa, kalla och meningslösa vandringen till spår 21 och kunde i stället ha väntat på ersättningsbussen inomhus.

Min hustru och jag är äldre. Vi kan inte ta vilka strapatser som helst. Vi, liksom andra resenärer, har rätt att vänta att Värmlandstrafik månar om oss. Det skulle vara den bästa reklam kollektivtrafiken kan få!

Staffan Mörling

”Det är stora störningar i tågtrafiken kring Stockholm!” Radion varnade oss i början av dagen då hustrun och jag planerade en minisemester i huvudstaden med sonen, hans sambo och barnbarnen. Spårfel,växelfel, signalfel, elfel... Jamen, det är ju hela järnvägsunderhållet som är fel!

I bästa avsikt anslår statsminister Stefan Löfven ytterligare miljoner till att hålla banorna farbara – men kommer satsningen att märkas ute på fältet, utan den samordning som SJ banavdelning brukade stå för? Trafikverket förefaller mig vara ett odjur med hundra huvuden. Ge oss Banverket med dess järnvägskomptetens tillbaka! Eller, ännu bättre: tag in allt vidmakthållande av järnvägslinjerna under SJ:s hatt, så kommer kanske den högra handen att veta vad den vänstra gör!

Inför känslan att inte kunna lita på tågen, tog vi buss i stället. När vi närmade oss resmålet, fick bussen krypköra en decimeter, kanske en halvmeter, åt gången. Framför oss såg trafikleden ut som en sådan där väg full med myror som man kan finna i skogen. Vi var framme drygt 30 minuter efter utlovad ankomsttid.

”Det är så här varenda dag”, kommenterade sonen, som hade stått och väntat på oss i en timme.

Massbilismens omöjlighet!

Det där köandet skulle vi komma undan på återvägen, menade vår gode pojke och körde oss till Karlstadbussen i Västerås. Karlstad är inte Västerås och Värmlandstrafiks tåg, som var enda förbindelsen till Sunne, står en bra bit från busstationen. Vi stretade på med väskoma längs Drottninggatans knaggliga stenläggning. Tanken på Fryksdalstågets välkomnande värme gav tålamod att vänta den halvannan timme som återstod till avgången. Spår 1 B – ja, ut i mörkret och blåsten igen!

När vi hankat oss iväg till utlovad plats, var inget Sunnetåg att finna. ”Tåg till Sunne? Det är inställt! Men det blir en buss från nordsidan av stationshuset, fast den kommer från Kristinehamn och går nog tjugo minuter sen, för den ska in till alla stationer.”

Åt motsatt håll fick min hustru igen dra väskoma längs Karlstads Centrals sprickiga plattform. Den kalla blåsten tog sats mot oss längs Hamngatan och när vi kom till stationshuset fanns ingen lä någonstans.

Vad jag vill säga till Värmlandstrafik är: Ni kunde i tid ha skrivit ”buss” i stället för spår 1 B på tidtabellen i väntsalen på Karlstad C. Då skulle vi Sunneresenärer ha sluppit att ge oss ut på den långa, kalla och meningslösa vandringen till spår 21 och kunde i stället ha väntat på ersättningsbussen inomhus.

Min hustru och jag är äldre. Vi kan inte ta vilka strapatser som helst. Vi, liksom andra resenärer, har rätt att vänta att Värmlandstrafik månar om oss. Det skulle vara den bästa reklam kollektivtrafiken kan få!

Staffan Mörling

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Har du synpunkter på det som sägs i texten? Skriv då gärna en kommentar via tjänsten Ifrågasätt men tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.