2015-04-10 06:00

2015-04-10 06:00

Orimligt bemötande av arbetsskadad

BYRÅKRATI: Har varit sjuk i 18 år

Min dotter blev skadad av en patient, i vården 1994, och hade då en 80-procentig tjänst. 1997 var hon tvungen säga upp denna tjänst på grund av skadan, trots att hon skulle ha kunnat få ett annat och lättare arbete. Man brukar omplacera skadad personal, i detta fall gick det inte. Varför?

Detta var början till hennes bollande mellan olika arbetsplatser. Därtill hör att hon har kraftig allergi och astma. Hon har inte haft en fast tjänst på 18 år, och där började hennes stress och press – med psykisk ohälsa som följd, problem som har blivit värre för varje gång som de pressat på, och hon varit på praktikplatser som försämrat hennes hälsa.

Hon har blivit bollad mellan Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen som pressat henne på olika vis. Psykisk ohälsa syns inte utanpå, den finns på insidan. Hur länge ska en person som mår psykiskt dåligt kunna orka? Distriktsläkare har väl samma utbildning som en läkare på Försäkringskassan? Läkaren där ser bara en person på papper och inte personligen.

Min dotter har gått igenom tillräckligt, utredningar med mera har gjorts Ska en person behöva ta sitt eget liv innan de förstår hur dåligt en sådan person mår?

Ändå är Försäkringskassan aldrig nöjd. Varför få man till exempel inte ha samma handläggare? Det ska ständigt vara nya och man tvingas upprepa samma process igen och igen. Detta tär på psyket hos de drabbade, vem det än må vara. Jag tycker att det är synnerligen oansvarigt att fortsätta att utsätta personer för press när de inte mår bra. När de kämpar för att försöka komma tillbaka, kommer Försäkringskassan med nya utredningar – som redan hargjorts...

Jag tycker att Försäkringskassans handläggare kan läsa in sig från början om vad som redan har gjorts och inte, som i detta fall, sätta denna press på en sjuk människa. Det finns fler som kan hamna i detta helvete.

Det måste finnas en gräns för detta. 18 år är en mycket lång tid att inte ha en riktig, fast tjänst och framför allt en mycket lång tid för att inte må bra. Det allra värsta är att inte bli trodd. Så fort min dotter har försökt komma tillbaka på deltid, har de pressat och stressat henne tillbaka till det djupaste hål en människa kan hamna i, psykiskt sett.

Hur Försäkringskassans läkare inte förstår, eller ens har sett och träffat personen, kan komma till en annan slutsats än vad distriktsläkarens utlåtande säger låter helt enkelt inte klokt, tycker jag.

Jag har varit orolig i 18 år för att mitt barn ska ta sitt liv, bara för att få ett slut på detta elände som har pågått så lång tid.

Förtvivlad mor

Min dotter blev skadad av en patient, i vården 1994, och hade då en 80-procentig tjänst. 1997 var hon tvungen säga upp denna tjänst på grund av skadan, trots att hon skulle ha kunnat få ett annat och lättare arbete. Man brukar omplacera skadad personal, i detta fall gick det inte. Varför?

Detta var början till hennes bollande mellan olika arbetsplatser. Därtill hör att hon har kraftig allergi och astma. Hon har inte haft en fast tjänst på 18 år, och där började hennes stress och press – med psykisk ohälsa som följd, problem som har blivit värre för varje gång som de pressat på, och hon varit på praktikplatser som försämrat hennes hälsa.

Hon har blivit bollad mellan Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen som pressat henne på olika vis. Psykisk ohälsa syns inte utanpå, den finns på insidan. Hur länge ska en person som mår psykiskt dåligt kunna orka? Distriktsläkare har väl samma utbildning som en läkare på Försäkringskassan? Läkaren där ser bara en person på papper och inte personligen.

Min dotter har gått igenom tillräckligt, utredningar med mera har gjorts Ska en person behöva ta sitt eget liv innan de förstår hur dåligt en sådan person mår?

Ändå är Försäkringskassan aldrig nöjd. Varför få man till exempel inte ha samma handläggare? Det ska ständigt vara nya och man tvingas upprepa samma process igen och igen. Detta tär på psyket hos de drabbade, vem det än må vara. Jag tycker att det är synnerligen oansvarigt att fortsätta att utsätta personer för press när de inte mår bra. När de kämpar för att försöka komma tillbaka, kommer Försäkringskassan med nya utredningar – som redan hargjorts...

Jag tycker att Försäkringskassans handläggare kan läsa in sig från början om vad som redan har gjorts och inte, som i detta fall, sätta denna press på en sjuk människa. Det finns fler som kan hamna i detta helvete.

Det måste finnas en gräns för detta. 18 år är en mycket lång tid att inte ha en riktig, fast tjänst och framför allt en mycket lång tid för att inte må bra. Det allra värsta är att inte bli trodd. Så fort min dotter har försökt komma tillbaka på deltid, har de pressat och stressat henne tillbaka till det djupaste hål en människa kan hamna i, psykiskt sett.

Hur Försäkringskassans läkare inte förstår, eller ens har sett och träffat personen, kan komma till en annan slutsats än vad distriktsläkarens utlåtande säger låter helt enkelt inte klokt, tycker jag.

Jag har varit orolig i 18 år för att mitt barn ska ta sitt liv, bara för att få ett slut på detta elände som har pågått så lång tid.

Förtvivlad mor

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Har du synpunkter på det som sägs i texten? Skriv då gärna en kommentar via tjänsten Ifrågasätt men tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.