2015-03-07 06:00

2015-03-07 06:00

Tankar kring lycka och lidande

LIVET:

Vad är lycka och hur finner man den? Kan någon som aldrig upplevt dess motsats, alltså lidande, känna lycka? När lidandet och smärtan upphör så känner man ju en enorm lycka och då förstår man genast vad lycka innebär. Lycka måste alltså vara att inte känna lidande.

Som exempel kan ju ges när tandvärken äntligen släpper och den lycka man då känner. Men är det så enkelt? Vi tycker ju att alla människor som glider fram på en räkmacka genom livet är så lyckliga för jämnan. Men är de genuint lyckliga, eller är det bara en normal lycka just för ögonblicket?

Lidande och lycka går ju hand i hand genom livet för de allra flesta av oss, och väldigt få är förskonade från sjukdom, arbetslöshet, separationer, dödsfall et cetera. I vissa fall upphör lidandet när sjukdom botats eller man har fått ett jobb, men sorgen efter någon man hållit kär och som har gått bort släpper aldrig taget om en utan den finns kvar hela livet. Då finner varje människa sin egen tröst och lycka i så många olika saker, och en människas lidande går inte att gradera utifrån någon mall utan den är enbart självupplevd och ska inte bedömas av andra.

En del människor vänder sig till Gud eller någon vän, andra shoppar eller tränar hårt medan några tyvärr finner sin tröst i flaskan eller i droger. Hur vi människor hanterar detta är olika men det som jag tycker är viktigt är att den som kommer ut från lidande utan att ha tagit fysisk skada har stora förutsättningar att få uppleva sann lycka i livet.

Lidande tillhör tyvärr livet och det ska inte tystas ner eller dränkas utan den ska fram och ut på ett konstruktivt sätt utan att skada dig själv eller andra människor. Ljuset och lyckan finns i slutet på lidandet. Men vad gör man om man lever med ständig värk och lidande, antigen fysiskt eller mentalt?

Som sagt: lidandet följer oss genom livet och ju större lidande desto större blir de små ljusglimtarna som då förvandlas till enormt höga berg av lycka. Fast ibland kan man tycka att världen kunde vara mer rättvis i fördelningen av lidande och lycka, men vem styr över det? Är det Gud, du och jag eller någon annan?

Mika Takamäki

Vad är lycka och hur finner man den? Kan någon som aldrig upplevt dess motsats, alltså lidande, känna lycka? När lidandet och smärtan upphör så känner man ju en enorm lycka och då förstår man genast vad lycka innebär. Lycka måste alltså vara att inte känna lidande.

Som exempel kan ju ges när tandvärken äntligen släpper och den lycka man då känner. Men är det så enkelt? Vi tycker ju att alla människor som glider fram på en räkmacka genom livet är så lyckliga för jämnan. Men är de genuint lyckliga, eller är det bara en normal lycka just för ögonblicket?

Lidande och lycka går ju hand i hand genom livet för de allra flesta av oss, och väldigt få är förskonade från sjukdom, arbetslöshet, separationer, dödsfall et cetera. I vissa fall upphör lidandet när sjukdom botats eller man har fått ett jobb, men sorgen efter någon man hållit kär och som har gått bort släpper aldrig taget om en utan den finns kvar hela livet. Då finner varje människa sin egen tröst och lycka i så många olika saker, och en människas lidande går inte att gradera utifrån någon mall utan den är enbart självupplevd och ska inte bedömas av andra.

En del människor vänder sig till Gud eller någon vän, andra shoppar eller tränar hårt medan några tyvärr finner sin tröst i flaskan eller i droger. Hur vi människor hanterar detta är olika men det som jag tycker är viktigt är att den som kommer ut från lidande utan att ha tagit fysisk skada har stora förutsättningar att få uppleva sann lycka i livet.

Lidande tillhör tyvärr livet och det ska inte tystas ner eller dränkas utan den ska fram och ut på ett konstruktivt sätt utan att skada dig själv eller andra människor. Ljuset och lyckan finns i slutet på lidandet. Men vad gör man om man lever med ständig värk och lidande, antigen fysiskt eller mentalt?

Som sagt: lidandet följer oss genom livet och ju större lidande desto större blir de små ljusglimtarna som då förvandlas till enormt höga berg av lycka. Fast ibland kan man tycka att världen kunde vara mer rättvis i fördelningen av lidande och lycka, men vem styr över det? Är det Gud, du och jag eller någon annan?

Mika Takamäki

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Har du synpunkter på det som sägs i texten? Skriv då gärna en kommentar via tjänsten Ifrågasätt men tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.