2015-03-07 06:00

2015-03-07 06:00

Rapport från en utbränd

SAMHÄLLE:

Jag har mått dåligt från och till ett par år nu och har ingen aning om hur jag hamnade här. Det jag vet är att jag gav jobbet 110 procent, och tog hand om hem och barn.

Men när jag rasade ihop blev jag en börda för min arbetsgivare, försäkringskassan och även min familj. Det slutade med att jag blev inlagd vilket min make inte accepterade och vi skilde oss. Nu mådde jag sämre än någonsin, den hurtiga mamman blev helt orkeslös; jag älskade mina barn mer än livet självt men jag hade ingen ork.

Jag sa upp mig från min fasta tjänst, blev utförsäkrad och hamnade på socialbidrag. Hela min identitet försvann, jag var bara ett skal. Mina vänner försvann de också, jag stod helt ensam i denna skrämmande situation som jag aldrig nånsin hade befunnit mig i förut. Det kändes som om jag hade förlorat allt, jag tynade sakta men säkert bort. Jag nådde botten jag försökte ta mitt liv med sömntabletter. Jag överlevde, men lever inte...

Åren har gått men jag mår fortfarande mycket dåligt. En del dagar är bättre än andra men inte bra. Jag är inte ens 40 år och lever som om jag vore 75. Jag saknar mina vänner, jag saknar mitt jobb men jag har accepterat min situation. Ligger man inte på topp i min före detta värld, då är man ingenting värd.

Den här resan har lärt mig mycket om mig själv och andra, och mitt mål är att en dag kunna jobba igen, finna nya vänner riktiga vänner.

Tänk er för innan ni dömer ut nån som mår dåligt, för det kan också hända er. Man ska aldrig ta människor, eller det man har runt omkring sig, för givet.

Utbränd människa

Jag har mått dåligt från och till ett par år nu och har ingen aning om hur jag hamnade här. Det jag vet är att jag gav jobbet 110 procent, och tog hand om hem och barn.

Men när jag rasade ihop blev jag en börda för min arbetsgivare, försäkringskassan och även min familj. Det slutade med att jag blev inlagd vilket min make inte accepterade och vi skilde oss. Nu mådde jag sämre än någonsin, den hurtiga mamman blev helt orkeslös; jag älskade mina barn mer än livet självt men jag hade ingen ork.

Jag sa upp mig från min fasta tjänst, blev utförsäkrad och hamnade på socialbidrag. Hela min identitet försvann, jag var bara ett skal. Mina vänner försvann de också, jag stod helt ensam i denna skrämmande situation som jag aldrig nånsin hade befunnit mig i förut. Det kändes som om jag hade förlorat allt, jag tynade sakta men säkert bort. Jag nådde botten jag försökte ta mitt liv med sömntabletter. Jag överlevde, men lever inte...

Åren har gått men jag mår fortfarande mycket dåligt. En del dagar är bättre än andra men inte bra. Jag är inte ens 40 år och lever som om jag vore 75. Jag saknar mina vänner, jag saknar mitt jobb men jag har accepterat min situation. Ligger man inte på topp i min före detta värld, då är man ingenting värd.

Den här resan har lärt mig mycket om mig själv och andra, och mitt mål är att en dag kunna jobba igen, finna nya vänner riktiga vänner.

Tänk er för innan ni dömer ut nån som mår dåligt, för det kan också hända er. Man ska aldrig ta människor, eller det man har runt omkring sig, för givet.

Utbränd människa

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Har du synpunkter på det som sägs i texten? Skriv då gärna en kommentar via tjänsten Ifrågasätt men tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.