2015-02-19 06:00

2015-02-19 06:00

Alla enskilda fall borde utredas

ÖVERGREPP:

Det är många upprörda och chockade röster om filmen som visar en vakts omhändertagande av en ung pojke på Malmö station. Jag blir på sätt och vis ganska förvånad – inte över filmen, utan över reaktionerna. Hur tror människor att polis- och vaktingripanden mot barn går till? Det är så här det ofta kan se ut – skrikande, sparkande och sprattlande barn och en tjänsteman som inte utbildats i att hantera situationer som dessa. De är vana vid att omhänderta brottslingar, fyllon, narkotikapåverkade etc. Människor farliga för sig själva eller sin omgivning.

När jag var elva år blev jag brutalt behandlad av polis. Det kända ”polisgreppet” användes så pass hårt att jag skrek av smärta när jag vägrade gå in i polisbilen. Jag trycktes upp mot polisbilen, fick mina handleder pressade mellan en polismans knän, fick höra allt mellan himmel och jord som ett traumatiserat och panikslaget barn inte ska höra. Min bror fick fyra poliser sittande på sig så att han får leva med en nackskada resten av sitt liv, för att han vägrade resa sig från stolen och gå ut ur huset för att följa med polisen. Han utsattes för det kända ”Osmo Vallo-greppet”. Han var fjorton år. Ingen av oss var våldsamma.

Alla enskilda fall borde utredas, men framförallt så borde generella, specifika riktlinjer utformas för hur omhändertaganden av och ingripanden mot barn/unga ska se ut.

Min personliga åsikt om Malmö-filmen är att man inte har hela sammanhanget klart för sig. Man ser inte vad som hänt innan pojken ligger på golvet. Greppet där vakten tar tag i honom och drar ner honom för att förhindra att han reser sig upp, så att huvudet slår i golvet är ett uppenbart fel, men i övrigt går det inte att bedöma om vaktens beteende var behövligt eller inte. Frågan är vilket grepp som är bäst för att hålla fast en person som på alla sätt försöker ta sig från platsen? Man vet heller inte om vakten försökt vara pedagogisk innan det som sker på klippet visas, vilket kan varit fallet.

Det är väldigt positivt att det blivit en debatt kring detta, och att folk reagerar, då det kan få ner våldsamheten vid barnomhändertaganden. Det händer långt värre saker än vad vi ser på Malmö-filmen vid en stor del av tvångshämtningarna av barn i Sverige, så det förvånar mig att det inte uppmärksammats tidigare.

Något som borde vara självklart vid barningripanden är att en välutbildad person med pedagogiska färdigheter och barnpsykologisk kunskap finns med. Varje kommun borde ha en eller flera sådana som kan rycka ut med omedelbar verkan, några som dessutom är oberoende så att de utan att behöva vara oroliga för egen del kan anmäla felaktigheter.

Melinda Norberg

Det är många upprörda och chockade röster om filmen som visar en vakts omhändertagande av en ung pojke på Malmö station. Jag blir på sätt och vis ganska förvånad – inte över filmen, utan över reaktionerna. Hur tror människor att polis- och vaktingripanden mot barn går till? Det är så här det ofta kan se ut – skrikande, sparkande och sprattlande barn och en tjänsteman som inte utbildats i att hantera situationer som dessa. De är vana vid att omhänderta brottslingar, fyllon, narkotikapåverkade etc. Människor farliga för sig själva eller sin omgivning.

När jag var elva år blev jag brutalt behandlad av polis. Det kända ”polisgreppet” användes så pass hårt att jag skrek av smärta när jag vägrade gå in i polisbilen. Jag trycktes upp mot polisbilen, fick mina handleder pressade mellan en polismans knän, fick höra allt mellan himmel och jord som ett traumatiserat och panikslaget barn inte ska höra. Min bror fick fyra poliser sittande på sig så att han får leva med en nackskada resten av sitt liv, för att han vägrade resa sig från stolen och gå ut ur huset för att följa med polisen. Han utsattes för det kända ”Osmo Vallo-greppet”. Han var fjorton år. Ingen av oss var våldsamma.

Alla enskilda fall borde utredas, men framförallt så borde generella, specifika riktlinjer utformas för hur omhändertaganden av och ingripanden mot barn/unga ska se ut.

Min personliga åsikt om Malmö-filmen är att man inte har hela sammanhanget klart för sig. Man ser inte vad som hänt innan pojken ligger på golvet. Greppet där vakten tar tag i honom och drar ner honom för att förhindra att han reser sig upp, så att huvudet slår i golvet är ett uppenbart fel, men i övrigt går det inte att bedöma om vaktens beteende var behövligt eller inte. Frågan är vilket grepp som är bäst för att hålla fast en person som på alla sätt försöker ta sig från platsen? Man vet heller inte om vakten försökt vara pedagogisk innan det som sker på klippet visas, vilket kan varit fallet.

Det är väldigt positivt att det blivit en debatt kring detta, och att folk reagerar, då det kan få ner våldsamheten vid barnomhändertaganden. Det händer långt värre saker än vad vi ser på Malmö-filmen vid en stor del av tvångshämtningarna av barn i Sverige, så det förvånar mig att det inte uppmärksammats tidigare.

Något som borde vara självklart vid barningripanden är att en välutbildad person med pedagogiska färdigheter och barnpsykologisk kunskap finns med. Varje kommun borde ha en eller flera sådana som kan rycka ut med omedelbar verkan, några som dessutom är oberoende så att de utan att behöva vara oroliga för egen del kan anmäla felaktigheter.

Melinda Norberg

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Har du synpunkter på det som sägs i texten? Skriv då gärna en kommentar via tjänsten Ifrågasätt men tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.