2015-02-14 06:00

2015-02-14 06:00

Avara hundägare...

KONTROVERSER:

Att vara hundägare är för mig en lycka som ingen icke hundägare någonsin kan förstå. Tyvärr får man ta mycket ”skit” från människor som inte anser att hunden kan vara människans bästa vän. Jag har full respekt för att de människorna inte delar mitt intresse, tack och lov för att vi alla är olika, det är ju det som berikar livet. Hör ofta gliringar om att det ligger hundskit överallt, det stämmer. Nu tillhör jag de som tar upp överallt, tom i diken. Anser själv att det ser bedrövligt ut, dessutom gillar jag inte att mina hundar, jag själv, eller andra människor trampar i det. Dra inte alla över en kam ni icke hundägare. Jag tar även upp glas, pappersskräp, matpåsar från olika snabbmatsställen och slänger i närmaste papperskorg. Det är inte mitt skräp, troligen inte en hundägares heller, definitivt inte glaset åtminstone. Men inte går jag omkring och gormar till folk som jag vet äter på snabbmatsställen, att det är så mycket skräp på backen efter alla snabbmatätare. Precis som i hundägarvärlden finns rötägg som aldrig tar rätt på skräpet/skiten efter sig. Så kommer vi till det hett omdiskuterade ämnet ”Lös hund”. En hund som utan tvekan kan kallas in tillbaka av ägaren, som inte går fram till andra levande varelser, som inte har någon jaktinstinkt överhuvudtaget, borde inte möta några problem att ha lös anser jag. Vet att det finns människor i hundägarkretsar som förstör för oss som uppfyller de krav man ska ha på lösspringande hund. Men snälla befolkning, tala inte om för mig när du redan passerat min lösa hund att det vore bra om jag kopplar hunden. Han gick aldrig fram, han vände åter till min sida vid första kommandot. Vad är då problemet?! Har all respekt och tycker synd om alla hundrädda människor, men jag skulle aldrig ha en hund lös om jag inte visste till hundra procent att han inte går fram, eller kommer på inkallning. Min andra hund har stor skräck för stavgångare. Håller på att försöka lära honom att stavar är ofarliga. Inte så lätt då han märker att de som har dem tränger sig förbi och att man ska förpassas långt åt sidan. Gäller inte alla med stavar, men de grupper som motionerar i ”flock”. Tänk om jag skulle be er hålla bort stavarna när ni passerar. Möter ofta er motionärer med stavar, inte ovanligt med flera i bredd, får alltid kliva åt sidan eller ner i dikeskant så ni kan fortsätta gå i bredd. Då äger ni vägen. Jag ber er aldrig hålla bort, eller hålla in stavarna heller. För som hundägare har man alltid fel i icke hundägares ögon. Men även ni kan ju visa lite hänsyn. Cyklar ofta på en mindre trafikerad väg där många inlineåkare och rullskideåkare också kör. De stavburna i båda kategorier blir mycket breda ekipage, men aldrig att stavarna hålls in, det är dessutom en trafikfara när bilar passerar och får möte med till exempel cyklist, men stavarna hålls aldrig in. Det är tråkigt att det inte kan visas hänsyn i båda riktningar. Det finns plats för både fyrbenta och tvåbenta i vår värld, bara vi respekterar varandras intressen och lär oss visa hänsyn. Se de olika intressen som finns som en rikedom. Bemöt nästa människa med ett vänligt uttryck, vilket det är en hundägare eller stavgångare. Du ska se att du mår så mycket bättre i psyket bara efter ett par gånger. Kanske, och förhoppningsvis, kan er hundrädsla blekas bort en aning också, det vore väl skönt för er, att slippa bli rädda fort ni ser en hund. Kopplet på min hund är osynligt, han sviker inte min sida eller min inkallning ens för en löptik. Hoppas du som gapar högt över lösa hundar är lika trogen och snäll mot allt och alla som han är. Han välkomnar alla i sin väg utan urskiljning, men inte förrän jag ger honom tillåtelse, men han hälsar aldrig på folk som han känner är rädda eller ointresserade, så smart är han... Skärp er alla motionärer som icke är hundägare, ingen äger världen, ingen äger dig eller mig. Men vi har frihet att vistas var vi vill på allmän mark, vi har friheten att avgöra vad vi kan och klarar av. Missbruka inte naturen. Visa hänsyn mot både den och alla levande varelser. Försök dig på en vänlig gest, ett vänligt ord, eller ett leende. Livet är för kort för att suras bort.

Väl mött på vägen och i spåren

Att vara hundägare är för mig en lycka som ingen icke hundägare någonsin kan förstå. Tyvärr får man ta mycket ”skit” från människor som inte anser att hunden kan vara människans bästa vän. Jag har full respekt för att de människorna inte delar mitt intresse, tack och lov för att vi alla är olika, det är ju det som berikar livet. Hör ofta gliringar om att det ligger hundskit överallt, det stämmer. Nu tillhör jag de som tar upp överallt, tom i diken. Anser själv att det ser bedrövligt ut, dessutom gillar jag inte att mina hundar, jag själv, eller andra människor trampar i det. Dra inte alla över en kam ni icke hundägare. Jag tar även upp glas, pappersskräp, matpåsar från olika snabbmatsställen och slänger i närmaste papperskorg. Det är inte mitt skräp, troligen inte en hundägares heller, definitivt inte glaset åtminstone. Men inte går jag omkring och gormar till folk som jag vet äter på snabbmatsställen, att det är så mycket skräp på backen efter alla snabbmatätare. Precis som i hundägarvärlden finns rötägg som aldrig tar rätt på skräpet/skiten efter sig. Så kommer vi till det hett omdiskuterade ämnet ”Lös hund”. En hund som utan tvekan kan kallas in tillbaka av ägaren, som inte går fram till andra levande varelser, som inte har någon jaktinstinkt överhuvudtaget, borde inte möta några problem att ha lös anser jag. Vet att det finns människor i hundägarkretsar som förstör för oss som uppfyller de krav man ska ha på lösspringande hund. Men snälla befolkning, tala inte om för mig när du redan passerat min lösa hund att det vore bra om jag kopplar hunden. Han gick aldrig fram, han vände åter till min sida vid första kommandot. Vad är då problemet?! Har all respekt och tycker synd om alla hundrädda människor, men jag skulle aldrig ha en hund lös om jag inte visste till hundra procent att han inte går fram, eller kommer på inkallning. Min andra hund har stor skräck för stavgångare. Håller på att försöka lära honom att stavar är ofarliga. Inte så lätt då han märker att de som har dem tränger sig förbi och att man ska förpassas långt åt sidan. Gäller inte alla med stavar, men de grupper som motionerar i ”flock”. Tänk om jag skulle be er hålla bort stavarna när ni passerar. Möter ofta er motionärer med stavar, inte ovanligt med flera i bredd, får alltid kliva åt sidan eller ner i dikeskant så ni kan fortsätta gå i bredd. Då äger ni vägen. Jag ber er aldrig hålla bort, eller hålla in stavarna heller. För som hundägare har man alltid fel i icke hundägares ögon. Men även ni kan ju visa lite hänsyn. Cyklar ofta på en mindre trafikerad väg där många inlineåkare och rullskideåkare också kör. De stavburna i båda kategorier blir mycket breda ekipage, men aldrig att stavarna hålls in, det är dessutom en trafikfara när bilar passerar och får möte med till exempel cyklist, men stavarna hålls aldrig in. Det är tråkigt att det inte kan visas hänsyn i båda riktningar. Det finns plats för både fyrbenta och tvåbenta i vår värld, bara vi respekterar varandras intressen och lär oss visa hänsyn. Se de olika intressen som finns som en rikedom. Bemöt nästa människa med ett vänligt uttryck, vilket det är en hundägare eller stavgångare. Du ska se att du mår så mycket bättre i psyket bara efter ett par gånger. Kanske, och förhoppningsvis, kan er hundrädsla blekas bort en aning också, det vore väl skönt för er, att slippa bli rädda fort ni ser en hund. Kopplet på min hund är osynligt, han sviker inte min sida eller min inkallning ens för en löptik. Hoppas du som gapar högt över lösa hundar är lika trogen och snäll mot allt och alla som han är. Han välkomnar alla i sin väg utan urskiljning, men inte förrän jag ger honom tillåtelse, men han hälsar aldrig på folk som han känner är rädda eller ointresserade, så smart är han... Skärp er alla motionärer som icke är hundägare, ingen äger världen, ingen äger dig eller mig. Men vi har frihet att vistas var vi vill på allmän mark, vi har friheten att avgöra vad vi kan och klarar av. Missbruka inte naturen. Visa hänsyn mot både den och alla levande varelser. Försök dig på en vänlig gest, ett vänligt ord, eller ett leende. Livet är för kort för att suras bort.

Väl mött på vägen och i spåren

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Har du synpunkter på det som sägs i texten? Skriv då gärna en kommentar via tjänsten Ifrågasätt men tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.