2015-01-27 06:00

2015-01-27 06:00

Det kunde ha varit du...

TIGGARE:

Tänk dig att du var född på fel ställe, i fel tid, att du automatiskt tillhörde en minoritet som inte accepteras av övriga världen, att dina föräldrar inte fick arbete på grund av den tillhörigheten och att du själv inte hade rätt till skolgång och heller inga utsikter att någon gång få arbete.

När du växte upp bodde ni i ett skjul utan elektricitet, värme och vatten och ni åt bara de dagar dina föräldrar lyckades få tag i lite pengar eller mat. Kanske tvingades dina föräldrar resa bort i månader i sträck, för att försöka försörja sig på något sätt, kanske i ett annat land, och du fick bo med släktingar som har det minst lika illa.

Tänk dig att du så småningom finner någon att tycka om och ni bildar en familj och bygger upp en egen tillvaro i ett skitit skjul. Ni får några barn, det är nästan oundvikligt, som ni försöker ta hand om på bästa sätt, men det är svårt. Tänk dig att du har fyra små barn med tomma magar i ett skjul så kallt att vattnet som du bär in fryser till is. Desperationen tar över, något måste du göra. Du har hört att andra länder har det bättre och där är förtrycket av människor med din etniska tillhörighet inte lika stor. Du tar beslutet att låna ihop till en biljett till det landet, säger adjö till familjen och ger dig av tillsammans med en släkting.

Tänk dig att du kommer till det främmande landet, du förstår inte vad någon säger och kan inte göra dig förstådd. Skyltar och informationstexter är intetsägande eftersom du aldrig fått gå i skolan och lära dig läsa. Efter lite letande hittar du en butik och du sätter dig utanför portarna på den isiga stenläggningen. Din mage skriker när du ser människor gå förbi med matkassar så fulla att de knappt orkar bära dem. Människor tittar bort, människorna skyndar förbi för att ta sig mellan butiken och den varma bilen, för det är ju så nedrans kallt! Någon människa emellanåt stannar och lägger lite mynt i en mugg du ställt framför dig, du orkar inte ens hålla i den för fingrarna fryser till is om du inte gömmer dem innanför den tunna jackan. I slutet av dagen har du fått ihop en liten summa pengar och du behöver äta något, men du vill inte använda för mycket av pengarna till mat - de ska ju skickas hem till familjen! Efter att ha dragit loss din fastfrusna väska från stenläggningen går du in i butiken och köper något litet att stilla den värsta hungern med.

Tänk dig att du efter en ensam dag sammanstrålar med din reskamrat och ni börjar undersöka möjligheten att få någonstans att sova, helst inomhus – det är ju så kallt! Ni letar och letar, men det finns ingenstans där det går att sova gratis inomhus och pengarna måste ju skickas hem, dessutom hade de ändå inte räckt till ens det enklaste vandrarhem. Ni sätter er på någon snabbmatsrestaurang för att få lite värme. Maten från köket luktar jättegott och retar magen som fortsätter skrika. Ni sitter där så länge ni får, men framåt midnatt börjar restaurangen städa undan och förbereder stängning. Ni måste tyvärr ut i kylan igen. Ni träffar på några landsmän som är i samma situation som ni. De vet var man kan sova med tak över huvudet.

Tänk dig att ni följer landsmännen till detta ställe, det är ett öppet parkeringshus som det blåser rakt igenom. Under rampen, där bilarna kör upp och ner dygnet runt, har flera landsmän virat in sig i tunna filtar och lagt sig nära varandra för att hålla värmen. Ni packar upp era egna tunna filtar och gör likadant, ligger nära för att hålla värmen, men det är ändå väldigt kallt och kylan kryper upp från betongen och det blåser in lite snö från sidorna, trots att någon satt upp presenningar som vindskydd.

Du försöker få lite sömn men det är svårt när du fryser så, någon av landsmännen gråter tyst och en annan hostar, förkyld av ha sovit ute natt efter natt. Efter ett tag slumrar du till, men vaknar av att en bil slirar lite på väg uppför den isiga rampen ovanför ditt huvud. Det är ännu kallare nu. Det har slutat snöa, men det blåser istället bitande kallt. Du funderar en stund på om du klarar detta, om du kommer få ihop pengar? Vad händer om du inte ens kan betala tillbaka lånet till biljetten? Tänk om något händer dig, hur ska det då gå för familjen? Efter ett tag slumrar du till igen och sover oroligt, tänk om det kommer någon som vill dig illa...?

Det är svårt att tänka sig, eller hur? Men det är verkligheten för de rumänska romer som sov under rampen till parkeringshuset Duvslaget i Karlstad i natt...

Kajsa Larsdotter

Tänk dig att du var född på fel ställe, i fel tid, att du automatiskt tillhörde en minoritet som inte accepteras av övriga världen, att dina föräldrar inte fick arbete på grund av den tillhörigheten och att du själv inte hade rätt till skolgång och heller inga utsikter att någon gång få arbete.

När du växte upp bodde ni i ett skjul utan elektricitet, värme och vatten och ni åt bara de dagar dina föräldrar lyckades få tag i lite pengar eller mat. Kanske tvingades dina föräldrar resa bort i månader i sträck, för att försöka försörja sig på något sätt, kanske i ett annat land, och du fick bo med släktingar som har det minst lika illa.

Tänk dig att du så småningom finner någon att tycka om och ni bildar en familj och bygger upp en egen tillvaro i ett skitit skjul. Ni får några barn, det är nästan oundvikligt, som ni försöker ta hand om på bästa sätt, men det är svårt. Tänk dig att du har fyra små barn med tomma magar i ett skjul så kallt att vattnet som du bär in fryser till is. Desperationen tar över, något måste du göra. Du har hört att andra länder har det bättre och där är förtrycket av människor med din etniska tillhörighet inte lika stor. Du tar beslutet att låna ihop till en biljett till det landet, säger adjö till familjen och ger dig av tillsammans med en släkting.

Tänk dig att du kommer till det främmande landet, du förstår inte vad någon säger och kan inte göra dig förstådd. Skyltar och informationstexter är intetsägande eftersom du aldrig fått gå i skolan och lära dig läsa. Efter lite letande hittar du en butik och du sätter dig utanför portarna på den isiga stenläggningen. Din mage skriker när du ser människor gå förbi med matkassar så fulla att de knappt orkar bära dem. Människor tittar bort, människorna skyndar förbi för att ta sig mellan butiken och den varma bilen, för det är ju så nedrans kallt! Någon människa emellanåt stannar och lägger lite mynt i en mugg du ställt framför dig, du orkar inte ens hålla i den för fingrarna fryser till is om du inte gömmer dem innanför den tunna jackan. I slutet av dagen har du fått ihop en liten summa pengar och du behöver äta något, men du vill inte använda för mycket av pengarna till mat - de ska ju skickas hem till familjen! Efter att ha dragit loss din fastfrusna väska från stenläggningen går du in i butiken och köper något litet att stilla den värsta hungern med.

Tänk dig att du efter en ensam dag sammanstrålar med din reskamrat och ni börjar undersöka möjligheten att få någonstans att sova, helst inomhus – det är ju så kallt! Ni letar och letar, men det finns ingenstans där det går att sova gratis inomhus och pengarna måste ju skickas hem, dessutom hade de ändå inte räckt till ens det enklaste vandrarhem. Ni sätter er på någon snabbmatsrestaurang för att få lite värme. Maten från köket luktar jättegott och retar magen som fortsätter skrika. Ni sitter där så länge ni får, men framåt midnatt börjar restaurangen städa undan och förbereder stängning. Ni måste tyvärr ut i kylan igen. Ni träffar på några landsmän som är i samma situation som ni. De vet var man kan sova med tak över huvudet.

Tänk dig att ni följer landsmännen till detta ställe, det är ett öppet parkeringshus som det blåser rakt igenom. Under rampen, där bilarna kör upp och ner dygnet runt, har flera landsmän virat in sig i tunna filtar och lagt sig nära varandra för att hålla värmen. Ni packar upp era egna tunna filtar och gör likadant, ligger nära för att hålla värmen, men det är ändå väldigt kallt och kylan kryper upp från betongen och det blåser in lite snö från sidorna, trots att någon satt upp presenningar som vindskydd.

Du försöker få lite sömn men det är svårt när du fryser så, någon av landsmännen gråter tyst och en annan hostar, förkyld av ha sovit ute natt efter natt. Efter ett tag slumrar du till, men vaknar av att en bil slirar lite på väg uppför den isiga rampen ovanför ditt huvud. Det är ännu kallare nu. Det har slutat snöa, men det blåser istället bitande kallt. Du funderar en stund på om du klarar detta, om du kommer få ihop pengar? Vad händer om du inte ens kan betala tillbaka lånet till biljetten? Tänk om något händer dig, hur ska det då gå för familjen? Efter ett tag slumrar du till igen och sover oroligt, tänk om det kommer någon som vill dig illa...?

Det är svårt att tänka sig, eller hur? Men det är verkligheten för de rumänska romer som sov under rampen till parkeringshuset Duvslaget i Karlstad i natt...

Kajsa Larsdotter

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Har du synpunkter på det som sägs i texten? Skriv då gärna en kommentar via tjänsten Ifrågasätt men tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.