2014-12-31 06:00

2015-01-20 23:13

Alla dessa desperata, fattiga, ödmjuka och ofta gudfruktiga...

TIGGARE: Främlingsinvasionen i vårt fädernesland

Någon har sagt: ”Främlingar är vänner, som vi ännu inte känner.”

För bara några få generationer sedan reste värmlänningar till det stora landet i väster för att finna utkomstmöjligheter. Där, i Amerika, fanns arbete för den som ville och orkade.

Nu ser det annorlunda ut i Sverige, bättre på många vis, en tyvärr har vi svårt att bli nöjda. Kanske beror det på att vi saknar något som fanns förr?

Man skulle kunna säga att vi nu upplever ett slags fredlig invasion. De som har kommit hit – alla dessa desperata, fattiga – är ödmjuka och ofta gudfruktiga. De är inte aggressiva eller dricker sig berusade. De sitter utanför butikerna och vädjar stumt; vill vi lämna en liten slant? De tackar mycket vänligt för minsta slant.

Romerna har tagit sig hit till den kalla Norden drivna av svåra förhållanden i hemlandet, men de är ändå anspråkslösa. Jag tror att denna fredliga invasion är ett test på vår beredskap till medmänsklighet och en utmaning att ge avkall på vår självupptagenhet. Hur svarar vi?

Om den på 1950-talet så populäre amerikanske sångaren Pat Boone berättas att han senare i livet, tillsammans med sin fru, beslöt sig för att utföra en osjälvisk handling varje dag. Det kunde vara något mycket enkelt, något som råkade komma i deras väg. Jag finner för egen del att något sådant manar till efterföljd. Har vi ett barmhärtigt sinnelag, eller måste de arma klara sig utan oss?

Pierre Pilotte

Någon har sagt: ”Främlingar är vänner, som vi ännu inte känner.”

För bara några få generationer sedan reste värmlänningar till det stora landet i väster för att finna utkomstmöjligheter. Där, i Amerika, fanns arbete för den som ville och orkade.

Nu ser det annorlunda ut i Sverige, bättre på många vis, en tyvärr har vi svårt att bli nöjda. Kanske beror det på att vi saknar något som fanns förr?

Man skulle kunna säga att vi nu upplever ett slags fredlig invasion. De som har kommit hit – alla dessa desperata, fattiga – är ödmjuka och ofta gudfruktiga. De är inte aggressiva eller dricker sig berusade. De sitter utanför butikerna och vädjar stumt; vill vi lämna en liten slant? De tackar mycket vänligt för minsta slant.

Romerna har tagit sig hit till den kalla Norden drivna av svåra förhållanden i hemlandet, men de är ändå anspråkslösa. Jag tror att denna fredliga invasion är ett test på vår beredskap till medmänsklighet och en utmaning att ge avkall på vår självupptagenhet. Hur svarar vi?

Om den på 1950-talet så populäre amerikanske sångaren Pat Boone berättas att han senare i livet, tillsammans med sin fru, beslöt sig för att utföra en osjälvisk handling varje dag. Det kunde vara något mycket enkelt, något som råkade komma i deras väg. Jag finner för egen del att något sådant manar till efterföljd. Har vi ett barmhärtigt sinnelag, eller måste de arma klara sig utan oss?

Pierre Pilotte

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Har du synpunkter på det som sägs i texten? Skriv då gärna en kommentar via tjänsten Ifrågasätt men tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.