2014-12-15 06:00

2015-01-20 23:10

Mobilfria zoner efterlyses

TELEFONI: Uppkopplade till varje pris

Det här med mobiler måste ha gått oss på hjärnan. Överallt ser man folk som tittar ner i sina telefoner. Tänk om någon har sms:at. Eller har någon ringt?

Varför har vi plötsligt blivit så besatta av att vara tillgängliga hela tiden? Det är någon slags masshysteri. Det går absolut väldigt bra att inte alltid vara tillgänglig.

Står man i en lång kö och handlar så pratas det till höger och vänster. Men inte med de andra människorna i kön. Nej, man har en handsfree så man kan prata med någon som är någon annanstans. Man gör det på ett högt och tydligt sätt så att alla i lokalen kan höra. Varför ska man då nästan skrika? Ja det är inte så konstigt för man har ju medhörningen i en snäcka i örat. Det är bara så att vi andra i kön inte är intresserade av vad denna människa ska göra, har gjort eller kommer att göra. 

Sitter man och fikar så nog sjutton tar folk fram sina mobiler och nästan hoppas på att det ska ringa. Och det gör det naturligtvis. Är det någon gång dessa människor inte har mobilen på? Nej, jag tror nog inte det. Visst är det kanske vanligt att man pratar för sig själv. Men detta är rena rama föreställningen. Om man nu ids lyssna så är det inte så fasansfullt spännande. Men de försöker på alla vis att göra så att det låter spännande. 

Tänk om vi kunde prata lite vanligt i en kö, vad trevligt det skulle vara. I stället för att stå där och se sura ut. Personligen försöker jag, men telefonerna tar över. Ja, det klart man har ju kontoret på fickan. Och det vill man visa för hela världen.

Det vore skönt med ett café eller butik som hade en skylt som säger: Visa hänsyn – prata inte i telefonen. Vad skönt det vore utan telefoni. Det hela har faktiskt urartat.

Telefonen är sönder, vilken lättnad och frid. 

Bo Grapenskog

Det här med mobiler måste ha gått oss på hjärnan. Överallt ser man folk som tittar ner i sina telefoner. Tänk om någon har sms:at. Eller har någon ringt?

Varför har vi plötsligt blivit så besatta av att vara tillgängliga hela tiden? Det är någon slags masshysteri. Det går absolut väldigt bra att inte alltid vara tillgänglig.

Står man i en lång kö och handlar så pratas det till höger och vänster. Men inte med de andra människorna i kön. Nej, man har en handsfree så man kan prata med någon som är någon annanstans. Man gör det på ett högt och tydligt sätt så att alla i lokalen kan höra. Varför ska man då nästan skrika? Ja det är inte så konstigt för man har ju medhörningen i en snäcka i örat. Det är bara så att vi andra i kön inte är intresserade av vad denna människa ska göra, har gjort eller kommer att göra. 

Sitter man och fikar så nog sjutton tar folk fram sina mobiler och nästan hoppas på att det ska ringa. Och det gör det naturligtvis. Är det någon gång dessa människor inte har mobilen på? Nej, jag tror nog inte det. Visst är det kanske vanligt att man pratar för sig själv. Men detta är rena rama föreställningen. Om man nu ids lyssna så är det inte så fasansfullt spännande. Men de försöker på alla vis att göra så att det låter spännande. 

Tänk om vi kunde prata lite vanligt i en kö, vad trevligt det skulle vara. I stället för att stå där och se sura ut. Personligen försöker jag, men telefonerna tar över. Ja, det klart man har ju kontoret på fickan. Och det vill man visa för hela världen.

Det vore skönt med ett café eller butik som hade en skylt som säger: Visa hänsyn – prata inte i telefonen. Vad skönt det vore utan telefoni. Det hela har faktiskt urartat.

Telefonen är sönder, vilken lättnad och frid. 

Bo Grapenskog

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Har du synpunkter på det som sägs i texten? Skriv då gärna en kommentar via tjänsten Ifrågasätt men tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.