2014-12-09 06:00

2015-01-20 22:55

Lyfter på hatten för korsriddarna

AMERIKANSK FOTBOLL

I början av 1990-talet dök en ny idrott upp i Karlstad då Carlstad Crusaders bildades. Det handlade om amerikansk fotboll och det kändes väl si så där..

Mycket beroende av okunskap om sporten som sådan men också starka funderingar om detta verkligen var idrott och vilken oerhört klen konkurrens sporten då hade.

Vi var nog många ledare och tränare från andra, mera etablerade idrotter, som rynkade på näsan åt detta nya och hade svårt att se dem som fullgoda idrottare. Många var stora, ja rent av feta och de flesta verkade mycket otränade. Skulle verkligen denna verksamhet betraktas som seriös och skulle de dessutom tillåtas att spela matcher på Tingvalla?

Ja, handlade det inte mera om korpidrott än något annat?

Många var skeptiska till korsriddarna, deras så kallade satsning och vad det stod för och jag kan gott erkänna att jag också tillhörde tvivlarna i detta avseende..

Genom kloka, strukturerade och välutbildade styrelsefunktionärer började föreningen organiseras och drivas i en allt positivare riktning och har hela tiden varit välskött och med god renommé.

I dag, dryga 20 år senare, ser vi en förening som expanderar allt mer och som utvecklats på alla plan, inte minst det rent sportsliga. Tolv SM-finaler, fem SM-guld och spel i Champions league kan nu skrivas in i klubbens historiebok och mer lär det bli. Det man verkligen imponeras av är klubbkänslan och sammanhållningen som nog överträffar det mesta. Stil, vördnad, ödmjukhet, glädje och en djävulsk fighteranda präglar föreningen och alla verkar verkligen trivas och ha kul

Den sportsliga delen har successivt utvecklats, bland annat genom anställning av välmeriterade och utbildade amerikanska tränare och coacher. När man i dag ser korsriddarnas träning kan man inte annat än imponeras. Det är högt tempo, fullt fokus och mycket motiverade spelare som stöttar, peppar och uppmuntrar varandra hela tiden. Det är dessutom bra, genomtänkt träning och i dag går det inte att prata om otränade korpidrottare. Snarare tvärtom, de flesta är mycket vältränade och trots, sina kraftiga kroppar, är de både snabba och smidiga

Dessutom är de alltid mycket trevliga, öppna och samarbetsvilliga. Det är också kul att se deras allt större ungdomsverksamhet och den träning som där bedrivs. Det förefaller som att många ungdomar, som övriga idrottsföreningar inte lyckats attrahera, har hittat en hemvist som ger dem både glädje, tuff fysisk träning och fin fostran.

Klubben har också en stor åldersmässig spännvidd bland sina medlemmar och i det svenska mästarlaget finns spelare mellan 18 och 35 år.

Många fotbollslag, främst på ungdomssidan, har mycket att lära av korsriddarna när det gäller respekt och eget ansvar. Omklädningsrummen är oftast renare och fräschare efter Crusaders träningar och matcher än de var innan, till skillnad från fotbollen där snusdosor, tejpremsor, drickburkar med mera ofta grisar ner.

Ett annat exempel på föreningens ödmjukhet och attityd är när friidrotten tränar på Tingvalla samma dag som Crusaders har hemmamatch. De är då alltid positiva, samarbetsvilliga och smidiga när det handlar om hur nära in på matchstart man måste avsluta friidrottsträningen. Detta trots att man har betydligt mer publik än fotbollen och betydligt mer förberedelsearbete inför sina matcher. Det är inte riktigt så fotbollen jobbar om man säger så....

Jag tycker det förtjänar att framhållas hur en förening kan utvecklas och bara bli allt bättre på det sätt som Crusaders gjort. Det är bara att lyfta på hatten och önska hela föreningen lycka till i framtiden...

Mycket beroende av okunskap om sporten som sådan men också starka funderingar om detta verkligen var idrott och vilken oerhört klen konkurrens sporten då hade.

Vi var nog många ledare och tränare från andra, mera etablerade idrotter, som rynkade på näsan åt detta nya och hade svårt att se dem som fullgoda idrottare. Många var stora, ja rent av feta och de flesta verkade mycket otränade. Skulle verkligen denna verksamhet betraktas som seriös och skulle de dessutom tillåtas att spela matcher på Tingvalla?

Ja, handlade det inte mera om korpidrott än något annat?

Många var skeptiska till korsriddarna, deras så kallade satsning och vad det stod för och jag kan gott erkänna att jag också tillhörde tvivlarna i detta avseende..

Genom kloka, strukturerade och välutbildade styrelsefunktionärer började föreningen organiseras och drivas i en allt positivare riktning och har hela tiden varit välskött och med god renommé.

I dag, dryga 20 år senare, ser vi en förening som expanderar allt mer och som utvecklats på alla plan, inte minst det rent sportsliga. Tolv SM-finaler, fem SM-guld och spel i Champions league kan nu skrivas in i klubbens historiebok och mer lär det bli. Det man verkligen imponeras av är klubbkänslan och sammanhållningen som nog överträffar det mesta. Stil, vördnad, ödmjukhet, glädje och en djävulsk fighteranda präglar föreningen och alla verkar verkligen trivas och ha kul

Den sportsliga delen har successivt utvecklats, bland annat genom anställning av välmeriterade och utbildade amerikanska tränare och coacher. När man i dag ser korsriddarnas träning kan man inte annat än imponeras. Det är högt tempo, fullt fokus och mycket motiverade spelare som stöttar, peppar och uppmuntrar varandra hela tiden. Det är dessutom bra, genomtänkt träning och i dag går det inte att prata om otränade korpidrottare. Snarare tvärtom, de flesta är mycket vältränade och trots, sina kraftiga kroppar, är de både snabba och smidiga

Dessutom är de alltid mycket trevliga, öppna och samarbetsvilliga. Det är också kul att se deras allt större ungdomsverksamhet och den träning som där bedrivs. Det förefaller som att många ungdomar, som övriga idrottsföreningar inte lyckats attrahera, har hittat en hemvist som ger dem både glädje, tuff fysisk träning och fin fostran.

Klubben har också en stor åldersmässig spännvidd bland sina medlemmar och i det svenska mästarlaget finns spelare mellan 18 och 35 år.

Många fotbollslag, främst på ungdomssidan, har mycket att lära av korsriddarna när det gäller respekt och eget ansvar. Omklädningsrummen är oftast renare och fräschare efter Crusaders träningar och matcher än de var innan, till skillnad från fotbollen där snusdosor, tejpremsor, drickburkar med mera ofta grisar ner.

Ett annat exempel på föreningens ödmjukhet och attityd är när friidrotten tränar på Tingvalla samma dag som Crusaders har hemmamatch. De är då alltid positiva, samarbetsvilliga och smidiga när det handlar om hur nära in på matchstart man måste avsluta friidrottsträningen. Detta trots att man har betydligt mer publik än fotbollen och betydligt mer förberedelsearbete inför sina matcher. Det är inte riktigt så fotbollen jobbar om man säger så....

Jag tycker det förtjänar att framhållas hur en förening kan utvecklas och bara bli allt bättre på det sätt som Crusaders gjort. Det är bara att lyfta på hatten och önska hela föreningen lycka till i framtiden...

  • Ulf Karlsson

    med 50 års erfarenhet av Karlstads idrottsliv

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Har du synpunkter på det som sägs i texten? Skriv då gärna en kommentar via tjänsten Ifrågasätt men tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.