2018-08-09 06:00

2018-08-09 06:00

Släpp fram biltillväxten i Sverige

Debatt: Trafik

Ersätt också den önskestyrda trafikplaneringen med prognosstyrning. Myndigheter och beslutsfattare har ett ansvar att möta verkliga behov och anpassa sig till människors resmönster, inte tvärtom, skriver Anders Ydstedt och Kalle Bäck.

De allra flesta resor och transporter går med vägtrafik i Sverige. Enligt internationella bedömare börjar dock kvaliteten på vår infrastruktur att bli en konkurrensnackdel. Andelen av bruttonationalprodukten (BNP) som går till infrastruktursatsningar har sjunkit kontinuerligt under senaste 50 åren. Detta gör att utländska företag och investerare kanske börjar tveka inför att investera och förlägga produktion i Sverige, vilket är ett hot mot jobb och välfärd.

Trots att kunskapen om behovet av ny infrastruktur finns verkar viljan från statens sida att investera i nya vägar vara tämligen liten. Den ansvariga myndigheten Trafikverket har utvecklat en modell i fyra steg där nyinvesteringar alltid ska vara det sista alternativet. Effekten ser vi nu i att kvaliteten på vägarna sjunker.

Man skulle kunna tro att Sverige som ett glesbefolkat land också är biltätt och att vi takt med urbaniseringen gör rätt i att styra om mot ett mindre transport- och bilberoende samhälle. Men så är det inte.

För att göra en internationell utblick kan det konstateras att det är relativt glest mellan bilarna i Sverige i jämförelse med andra europeiska länder. Antalet bilar per 1 000 invånare i exempelvis Italien är 706 och för Tyskland är 593. EU-snittet är 570. Sverige ligger på den nedre halvan i EU med 540 bilar per 1 000 invånare, vilket placerar oss i samma härad som Cypern och Bulgarien. Det finns därmed ett gap mellan antalet bilar som finns i vårt land och hur många som skulle behövas för att vi ska nå upp till EU-snittet. Det är dags att släppa fram biltillväxten.

Många problem som bilismens fört med sig är redan lösta eller är på väg att bli det. Säkerheten har blivit bättre och allt färre människor dör i trafikolyckor. Men arbetet för säkrare trafik måste fortsätta med mer utbildning, helst redan i grundskolan, och bättre infrastruktur. Med nya bränslen och elektrifiering kan klimatpåverkan och hälsoskadliga utsläpp fortsätta att minska.

I boken ”Ständigt på väg – om bilismens förutsättningar och framtid” skissar vi på några förslag som bör ligga till grund för framtida policyarbete.

Investeringar i ny infrastruktur är nödvändigt för att Sverige ska kunna stärka sin konkurrenskraft, att människors vardag ska gå ihop och för att göra trafiksäkerheten bättre.

Ersätt också den önskestyrda trafikplaneringen med prognosstyrning. Myndigheter och beslutsfattare har ett ansvar att möta verkliga behov och anpassa sig till människors resmönster, inte tvärtom.

Använd ny teknik för att utveckla trafiksystemet. Makten över mobiliteten ska ligga nära människor. Uppenbarligen vill svenska folket äga bil och detta ska inte motarbetas, utan uppmuntras.

Anders Ydstedt

Ordförande, Kungliga automobilklubbens (KAK) expertråd

Kalle Bäck

Konsult och aktiv i KAK:s expertråd

De allra flesta resor och transporter går med vägtrafik i Sverige. Enligt internationella bedömare börjar dock kvaliteten på vår infrastruktur att bli en konkurrensnackdel. Andelen av bruttonationalprodukten (BNP) som går till infrastruktursatsningar har sjunkit kontinuerligt under senaste 50 åren. Detta gör att utländska företag och investerare kanske börjar tveka inför att investera och förlägga produktion i Sverige, vilket är ett hot mot jobb och välfärd.

Trots att kunskapen om behovet av ny infrastruktur finns verkar viljan från statens sida att investera i nya vägar vara tämligen liten. Den ansvariga myndigheten Trafikverket har utvecklat en modell i fyra steg där nyinvesteringar alltid ska vara det sista alternativet. Effekten ser vi nu i att kvaliteten på vägarna sjunker.

Man skulle kunna tro att Sverige som ett glesbefolkat land också är biltätt och att vi takt med urbaniseringen gör rätt i att styra om mot ett mindre transport- och bilberoende samhälle. Men så är det inte.

För att göra en internationell utblick kan det konstateras att det är relativt glest mellan bilarna i Sverige i jämförelse med andra europeiska länder. Antalet bilar per 1 000 invånare i exempelvis Italien är 706 och för Tyskland är 593. EU-snittet är 570. Sverige ligger på den nedre halvan i EU med 540 bilar per 1 000 invånare, vilket placerar oss i samma härad som Cypern och Bulgarien. Det finns därmed ett gap mellan antalet bilar som finns i vårt land och hur många som skulle behövas för att vi ska nå upp till EU-snittet. Det är dags att släppa fram biltillväxten.

Många problem som bilismens fört med sig är redan lösta eller är på väg att bli det. Säkerheten har blivit bättre och allt färre människor dör i trafikolyckor. Men arbetet för säkrare trafik måste fortsätta med mer utbildning, helst redan i grundskolan, och bättre infrastruktur. Med nya bränslen och elektrifiering kan klimatpåverkan och hälsoskadliga utsläpp fortsätta att minska.

I boken ”Ständigt på väg – om bilismens förutsättningar och framtid” skissar vi på några förslag som bör ligga till grund för framtida policyarbete.

Investeringar i ny infrastruktur är nödvändigt för att Sverige ska kunna stärka sin konkurrenskraft, att människors vardag ska gå ihop och för att göra trafiksäkerheten bättre.

Ersätt också den önskestyrda trafikplaneringen med prognosstyrning. Myndigheter och beslutsfattare har ett ansvar att möta verkliga behov och anpassa sig till människors resmönster, inte tvärtom.

Använd ny teknik för att utveckla trafiksystemet. Makten över mobiliteten ska ligga nära människor. Uppenbarligen vill svenska folket äga bil och detta ska inte motarbetas, utan uppmuntras.

Anders Ydstedt

Ordförande, Kungliga automobilklubbens (KAK) expertråd

Kalle Bäck

Konsult och aktiv i KAK:s expertråd

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Har du synpunkter på det som sägs i texten? Skriv då gärna en kommentar via tjänsten Ifrågasätt men tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga samt publicera kommentar i papperstidningen.