2018-08-08 06:01

2018-08-08 06:01

Kan Kanada så kan Sverige

Debatt: Integration

Personer som deltagit i det kanadensiska privatsponsringsprogrammet har i större utsträckning lyckats etablera sig på arbetsmarknaden än de som deltagit i det statliga mottagandet, skriver Minna Ljunggren och Oskar Adenfelt.

Kanada är ett föregångsland för bättre integration i dubbel bemärkelse: personer som har fått uppehållstillstånd på grund av skyddsbehov integreras snabbare och bättre i samhället än i andra länder och frivilliga insatser integreras bättre i mottagandet. Här finns lärdomar för Sverige.

De senaste årens migrationspolitik har resulterat i ett, i vissa delar direkt rättsosäkert, lapptäcke av lagar och beslut. Vi välkomnar att flera riksdagspartier nu vill hantera frågan bättre. I höst får vi – oavsett valresultat – en ny regering och delvis ny riksdag med nya möjligheter att rätta till det som hittills inte fungerat.

Den nya studien ”Canada can, can we? Sponsoring integration of refugees, the Canadian way”, av Trygve Ugland, professor vid Bishop’s University i Quebec, granskar hur Kanadas statliga flyktingmottagande kompletteras med en modell där privatpersoner och organisationer kan bidra till integrationen. Här finns tre slutsatser som är centrala för svensk politik:

• Civilsamhällets engagemang ger framgång på arbetsmarknaden. Personer som deltagit i det kanadensiska privatsponsringsprogrammet har i större utsträckning lyckats etablera sig på arbetsmarknaden än de som deltagit i det statliga mottagandet. Denna skillnad tillskrivs till stor del det nätverk som civilsamhället kan dela med sig av och som är bättre anpassat till individuella behov.

• De som deltar i det kanadensiska privatsponsringsprogrammet lär sig engelska bättre och snabbare än personer som deltar i det statliga mottagandet, till stor del eftersom den nyanlända bistås av människor med starkt engagemang.

• På senare tid har nyanländas både fysiska och psykiska hälsoproblem uppmärksammats i Sverige. Att tvingas lämna sitt hem, sin vardag och sina närstående är förstås i sig stigmatiserande, och riskerar förvärras när man kommer till en ny plats – som inte alltid upplevs välkomnande. Vår studie visar att de migranter som ingår i kanadensiska privatsponsringsprogram mår bättre än personer som enbart ingår i det statliga mottagarsystemet.

Sverige och Kanada har på många sätt liknande förutsättningar; vi är båda relativt kalla länder långt i norr med stora avstånd, ett starkt beroende av skogen och malmen som basindustrier och ett tilltagande behov av arbetskraft. Vi är öppna, starka och exportinriktade ekonomier. Vårt centralstyre är kompletterat med starka regioner i Kanada respektive kommuner i Sverige, men Kanadas geografiska läge resulterar i färre oanmälda asylsökande vid gränsen. Trots detta slår Trygve Uglands studie fast att en variant av Kanadas integrationsarbete skulle fungera som komplement till Sveriges nuvarande mottagande.

Det är dags för ett nytt samhällskontrakt i migrationsfrågan. Det är dags att formulera en mer konstruktiv politik för nästa mandatperiod som bättre tillvaratar det engagemang vi sett från näringslivet, civilsamhällets organisationer och individer i Sverige, men som hittills snarare utmanats än uppmuntrats av regler och rutiner. Kanada kan, kan Sverige?

Minna Ljunggren

Chef, migration- och integrationsprogrammet, tankesmedjan Fores

Oskar Adenfelt

Assisterande chef, migration- och integrationsprogrammet, tankesmedjan Fores

Kanada är ett föregångsland för bättre integration i dubbel bemärkelse: personer som har fått uppehållstillstånd på grund av skyddsbehov integreras snabbare och bättre i samhället än i andra länder och frivilliga insatser integreras bättre i mottagandet. Här finns lärdomar för Sverige.

De senaste årens migrationspolitik har resulterat i ett, i vissa delar direkt rättsosäkert, lapptäcke av lagar och beslut. Vi välkomnar att flera riksdagspartier nu vill hantera frågan bättre. I höst får vi – oavsett valresultat – en ny regering och delvis ny riksdag med nya möjligheter att rätta till det som hittills inte fungerat.

Den nya studien ”Canada can, can we? Sponsoring integration of refugees, the Canadian way”, av Trygve Ugland, professor vid Bishop’s University i Quebec, granskar hur Kanadas statliga flyktingmottagande kompletteras med en modell där privatpersoner och organisationer kan bidra till integrationen. Här finns tre slutsatser som är centrala för svensk politik:

• Civilsamhällets engagemang ger framgång på arbetsmarknaden. Personer som deltagit i det kanadensiska privatsponsringsprogrammet har i större utsträckning lyckats etablera sig på arbetsmarknaden än de som deltagit i det statliga mottagandet. Denna skillnad tillskrivs till stor del det nätverk som civilsamhället kan dela med sig av och som är bättre anpassat till individuella behov.

• De som deltar i det kanadensiska privatsponsringsprogrammet lär sig engelska bättre och snabbare än personer som deltar i det statliga mottagandet, till stor del eftersom den nyanlända bistås av människor med starkt engagemang.

• På senare tid har nyanländas både fysiska och psykiska hälsoproblem uppmärksammats i Sverige. Att tvingas lämna sitt hem, sin vardag och sina närstående är förstås i sig stigmatiserande, och riskerar förvärras när man kommer till en ny plats – som inte alltid upplevs välkomnande. Vår studie visar att de migranter som ingår i kanadensiska privatsponsringsprogram mår bättre än personer som enbart ingår i det statliga mottagarsystemet.

Sverige och Kanada har på många sätt liknande förutsättningar; vi är båda relativt kalla länder långt i norr med stora avstånd, ett starkt beroende av skogen och malmen som basindustrier och ett tilltagande behov av arbetskraft. Vi är öppna, starka och exportinriktade ekonomier. Vårt centralstyre är kompletterat med starka regioner i Kanada respektive kommuner i Sverige, men Kanadas geografiska läge resulterar i färre oanmälda asylsökande vid gränsen. Trots detta slår Trygve Uglands studie fast att en variant av Kanadas integrationsarbete skulle fungera som komplement till Sveriges nuvarande mottagande.

Det är dags för ett nytt samhällskontrakt i migrationsfrågan. Det är dags att formulera en mer konstruktiv politik för nästa mandatperiod som bättre tillvaratar det engagemang vi sett från näringslivet, civilsamhällets organisationer och individer i Sverige, men som hittills snarare utmanats än uppmuntrats av regler och rutiner. Kanada kan, kan Sverige?

Minna Ljunggren

Chef, migration- och integrationsprogrammet, tankesmedjan Fores

Oskar Adenfelt

Assisterande chef, migration- och integrationsprogrammet, tankesmedjan Fores

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Har du synpunkter på det som sägs i texten? Skriv då gärna en kommentar via tjänsten Ifrågasätt men tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga samt publicera kommentar i papperstidningen.