Bruka natur är bra, inte dåligt

:

Medan diskussionen gällande nyckelbiotoper pågår förbereder staten nästa steg i markkonfiskation. Genom en enkel manöver kommer 900 000 hektar prima skogsmark blötläggas med förespeglingen att det krävs för klimatet. Det handlar inte om logik utan om politik. Det privata ägandet får återigen stå tillbaka till förmån för de allmänna.

Regeringen har nämligen beställt en snabbutredning om skogsmarkens kolupptag och koldioxidutsläpp. Det är Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) som ska redovisa en nationell bokföringsrapport för inbindning och utsläpp av växthusgaser från brukad (antropogen) skogsmark fördelat på mineraljordar och torvmarker.

I över hundra år har staten hjälpt markägare att finansiera dikning av vattensjuka torvmarker. Av dagens produktiva skogsmark är cirka 900 000 hektar belägen på dikad torvmark, troligen mer. Torvmark som dikas bryts ner och avger koldioxid, metangas och lustgas. Enligt EU:s överenskommelse LULUCF ska den dikade torvmarkens utsläpp rapporteras vilket vi inte gör idag. Våra dikade torvmarker avger tre till fyra gånger mer växthusgaser än vad skogen som växer på dessa torvmarken klarar av att binda in.

Enligt gängse beräkningar från såväl Naturvårdsverket som SLU mörkar vi nu utsläpp i samma storleksordning som alla svenska inrikestransporter. När Regeringen rapporterar nya siffror till Bryssel kommer Sverige på pappret framstå som sämst i EU-klassen. Detta stämmer dåligt med våra politikers självbild om Sverige.

För att slippa redovisa utsläppen kan man lägga igen dikena. Om man återskapar 0,9 miljoner hektar våtmark av produktiv skogsmark återgår marken till sitt ”naturliga” tillstånd. Efter tilltaget anses marken inte längre vara påverkad av människan och behöver inte rapporteras. Problemet löst - på pappret. I verkligheten är det en annan sak. För från naturliga våtmarksområden avgår också stora mängder växthusgaser.

Allt kommer med en prislapp, så även detta. Om vi använder beräkningar från EU:s projektet, Life to ad(d)mire, så hamnar den direkta totalsumman på 16,3 miljarder kronor endast för återställandet.

Regeringen har redan nu svårt att få pengarna att räcka till för att ersätta markägare för jord och skog som de inte längre får bruka på grund av allsköns allmännyttiga motiv. Ska nästan en miljon hektar mark ställas under vatten igen är det troligen markägarna som får betala. Staten kommer inte att ha råd.

För moder jords del spelar det inte någon större roll om den produktiva skogsmarken blir till improduktiv torvmark vad gäller växthusgaserna. På lång sikt är det ett nollsummespel, kanske blir det till och med sämre när dikena slutar fungera. Återigen, att bruka natur är bra, inte dåligt. Återigen, enskilda får betala de allmännas dumheter.

Rickard Axdorff

Grundare, Naturbrukarna Sverige

Robert Wedmo

Vd, Mark- och miljörådgivning Sverige AB

2018-03-28 13:04

2018-03-28 13:04