2018-03-09 06:00

2018-03-09 06:00

Miljöaktivismen hotar miljön och den gröna ekonomin

DEBATT: MARTIN JACOBSSON

Sveriges unika förutsättningar för klimatomställning och grön ekonomisk tillväxt bekämpas av dem som säger sig värna vår miljö, skriver Martin Jacobsson.

I Dagens Industri den 19:e januari i år kan man läsa om den största investeringen i svensk skogsindustris historia, ett bioraffinaderi i Domsjö utanför Örnsköldsvik. Projektet kan komma att stoppas på grund av osäkerheter i försörjningen av skogsråvara. Förutsättningarna finns, men miljöpolitiken sätter stopp.

Sveriges mål i miljöarbetet baseras på de så kallade Aichimålen, beslutade under FN-mötet i Nagoya 2010. Där fastställdes att 17% av land- och sötvattensområden ska skyddas. Regeringens arbete för att nå målen beskrivs i proposition 2013/14:141, En svensk strategi för biologisk mångfald och ekosystemtjänster. Där kan man bland annat läsa att 20 procent av Sveriges land och sötvattensområden ska skyddas. Vi har alltså i vanlig ordning valt att gå längre än vad som krävs i internationella konventioner.

I dagsläget täcker formella reservat av olika slag runt 11% av landarealen i Sverige. I siffran ingår dock inte stora arealer lågproduktiv skogsmark, som skyddas via skogsvårdslagens förbud mot att där ändra naturmiljön genom avverkning, så med dessa inräknade når vi redan upp till Aichimålet om ett skydd för 17% av landarealen. Dessutom tillkommer frivilligt skyddad skog och mark som inte råder under formellt skydd.

Den pågående ivern att lägga en död hand över allt mer skog är ett utslag av miljöaktivism. Produktiv skogsmark konfiskeras med motivationen med att det krävs pga internationella åtaganden, ett påstående som bygger rena felaktigheter. Sveriges unika förutsättningar för klimatomställning och grön ekonomisk tillväxt bekämpas av dem som säger sig värna vår miljö. I Domsjö vill skogsbolag göra miljardinvesteringar i modern industri som skapar jobb och tillväxt. Men vem vågar satsa om din investering riskerar att bli värdelös? Bonden med skog som ofta gått i släkten i generationer måste ställa sig samma fråga. Är det värt tiden och mödan att investera och sköta min skog? Låt alla driftiga människor och företag i de gröna näringarna fortsätta förvalta den fantastiska resurs som skogen är!

Vi kan stolt säga att vi nått målen uppsatta i Nagoya, men för politikens miljöaktivister finns ingen gräns för hur mycket som ska skyddas. Oavsett vad det kostar.

Martin Jacobsson

äganderättsupproret Egendomligt

I Dagens Industri den 19:e januari i år kan man läsa om den största investeringen i svensk skogsindustris historia, ett bioraffinaderi i Domsjö utanför Örnsköldsvik. Projektet kan komma att stoppas på grund av osäkerheter i försörjningen av skogsråvara. Förutsättningarna finns, men miljöpolitiken sätter stopp.

Sveriges mål i miljöarbetet baseras på de så kallade Aichimålen, beslutade under FN-mötet i Nagoya 2010. Där fastställdes att 17% av land- och sötvattensområden ska skyddas. Regeringens arbete för att nå målen beskrivs i proposition 2013/14:141, En svensk strategi för biologisk mångfald och ekosystemtjänster. Där kan man bland annat läsa att 20 procent av Sveriges land och sötvattensområden ska skyddas. Vi har alltså i vanlig ordning valt att gå längre än vad som krävs i internationella konventioner.

I dagsläget täcker formella reservat av olika slag runt 11% av landarealen i Sverige. I siffran ingår dock inte stora arealer lågproduktiv skogsmark, som skyddas via skogsvårdslagens förbud mot att där ändra naturmiljön genom avverkning, så med dessa inräknade når vi redan upp till Aichimålet om ett skydd för 17% av landarealen. Dessutom tillkommer frivilligt skyddad skog och mark som inte råder under formellt skydd.

Den pågående ivern att lägga en död hand över allt mer skog är ett utslag av miljöaktivism. Produktiv skogsmark konfiskeras med motivationen med att det krävs pga internationella åtaganden, ett påstående som bygger rena felaktigheter. Sveriges unika förutsättningar för klimatomställning och grön ekonomisk tillväxt bekämpas av dem som säger sig värna vår miljö. I Domsjö vill skogsbolag göra miljardinvesteringar i modern industri som skapar jobb och tillväxt. Men vem vågar satsa om din investering riskerar att bli värdelös? Bonden med skog som ofta gått i släkten i generationer måste ställa sig samma fråga. Är det värt tiden och mödan att investera och sköta min skog? Låt alla driftiga människor och företag i de gröna näringarna fortsätta förvalta den fantastiska resurs som skogen är!

Vi kan stolt säga att vi nått målen uppsatta i Nagoya, men för politikens miljöaktivister finns ingen gräns för hur mycket som ska skyddas. Oavsett vad det kostar.

Martin Jacobsson

äganderättsupproret Egendomligt

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Har du synpunkter på det som sägs i texten? Skriv då gärna en kommentar via tjänsten Ifrågasätt men tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga samt publicera kommentar i papperstidningen.