2018-01-27 06:01

2018-01-27 06:01

Värmland minns Förintelsen

Debatt: Förintelsens minnesdag

Med systematik och industriell precision hade miljontals människor fallit offer för en ideologi som tagit sig rätten att bestämma över liv och död, skriver Harald Cohen med flera.

I dag den 27 januari kulminerar en hel veckas aktiviteter kopplade till Förintelsens minne runt om i länet. I många av våra kommuner har det arrangerats minnesstunder på våra skolor och bibliotek. En arbetsgrupp bestående av ABF, Brottsförebyggande Centrum, länsstyrelsen, Karlstads kommun, Karlstads pastorat och Karlstads stift har med hjälp av en rullande utställning besökt Årjäng, Eda och Torsby för att idag slutligen landa i Karlstad. Med hjälp av teater, bilder och föreläsningar har de som för alltid skulle tystas åter lyfts upp i ljuset och fått sin röst tillbaka. Vi som varit med har påmints om deras existens och av vikten att inte glömma.

Gryning.

På golvet låg kroppen av Sómoygi.

Ryssarna anlände medan jag och Charles höll på att bära bort honom ett stycke. Han var mycket lätt. Vi tippade båren i den gråa snön.

Charles tog av sig sin mössa. Just då kände jag mig mest ledsen över att jag inte hade någon mössa. (ur Tre böcker av Primo Levi).

Det är i dag 73 år sedan den italienske författaren Primo Levi, som just tagit avsked av sin vän Sómogyi som dött under natten, ser ryssarna närma sig porten till Monowitz, ett av tre läger i Oswiecim, staden vi bättre känner som Auschwitz.

Grindarna öppnades och blottade ett folkmord av närmast ofattbara proportioner. Med systematik och industriell precision hade miljontals människor fallit offer för en ideologi som tagit sig rätten att bestämma över liv och död. När omvärlden förstod vidden av de brott mot mänskligheten som pågått bakom lägrens taggtråd var den samstämmiga kommentaren aldrig mer.

Aldrig mer skulle ondskan få fritt spelrum, aldrig mer skulle människor delas in i bättre och sämre, aldrig mer skulle nazister marschera på Europas gator. Världen tog sig samman. Deklarationen om mänskliga rättigheter skrevs under och en folkmordskonvention antogs. Förhoppningar fanns att världen lärt sin läxa.

I dag vet vi att det inte blev så. När de överlevande med sina ögonvittnesskildringar inte orkar berätta längre, faller det som hände in glömskans töcken. I takt med att bilderna på kroppar i randiga kläder bleknar falnar också minnet och öppnar vägen för historiens förmåga att upprepa sig. Än en gång kan vi höra stöveltramp på våra gator och torg.

Det här förstod Primo Levi, därför handlar hans berättelser från Auschwitz om konsten att inte dö. Medfångarna i hans berättelser är fulla av liv; De har namn, ansiktsdrag och karaktärer. De har ett förflutet – och de har en framtid mitt i diktaturens nutid. Genom sina texter tar han ifrån förövarnas önskan att beröva dessa människor sin existens.

Vi har en skyldighet att bära offrens berättelser vidare och vägra glömma vad som sker när normen för en människas värde förskjuts. Tillsammans ska vi stå upp när antisemitismen och islamofobin visar sig i vårt samhälle, när människor hotas på grund av etnicitet eller sexuell läggning eller när våra förtroendevalda skräms till tystnad av näthatarens vrede.

Det är upp till dig och upp till mig hur det ska bli. Vill vi göra skillnad på riktigt behöver vi bära med oss minnet av Förintelsen i vår vardag. Vi måste reagera när människors lika värde ifrågasätts och vi måste säga ifrån när andra tar sig rätten att hota och hata en medmänniska utifrån deras tro eller ursprung.

Tillsammans skriver vi morgondagens historia. Låt det bli en berättelse att vara stolt över. En berättelse som handlar om tillit, inkludering och allas rätt till sin plats i vår gemenskap.

Harald Cohen

Domprost, Karlstads pastorat

Gunilla Svantorp

Ordförande, ABF Värmland

Kenneth Johansson

Landshövding i Värmlands län

Sören Dalevi

Biskop, Karlstads stift

Dunja Begovic

Chef, Öppen fritidsverksamhet Karlstads kommun

Hans Olsson

Ordförande, Brottförebyggande centrum i Värmland

I dag den 27 januari kulminerar en hel veckas aktiviteter kopplade till Förintelsens minne runt om i länet. I många av våra kommuner har det arrangerats minnesstunder på våra skolor och bibliotek. En arbetsgrupp bestående av ABF, Brottsförebyggande Centrum, länsstyrelsen, Karlstads kommun, Karlstads pastorat och Karlstads stift har med hjälp av en rullande utställning besökt Årjäng, Eda och Torsby för att idag slutligen landa i Karlstad. Med hjälp av teater, bilder och föreläsningar har de som för alltid skulle tystas åter lyfts upp i ljuset och fått sin röst tillbaka. Vi som varit med har påmints om deras existens och av vikten att inte glömma.

Gryning.

På golvet låg kroppen av Sómoygi.

Ryssarna anlände medan jag och Charles höll på att bära bort honom ett stycke. Han var mycket lätt. Vi tippade båren i den gråa snön.

Charles tog av sig sin mössa. Just då kände jag mig mest ledsen över att jag inte hade någon mössa. (ur Tre böcker av Primo Levi).

Det är i dag 73 år sedan den italienske författaren Primo Levi, som just tagit avsked av sin vän Sómogyi som dött under natten, ser ryssarna närma sig porten till Monowitz, ett av tre läger i Oswiecim, staden vi bättre känner som Auschwitz.

Grindarna öppnades och blottade ett folkmord av närmast ofattbara proportioner. Med systematik och industriell precision hade miljontals människor fallit offer för en ideologi som tagit sig rätten att bestämma över liv och död. När omvärlden förstod vidden av de brott mot mänskligheten som pågått bakom lägrens taggtråd var den samstämmiga kommentaren aldrig mer.

Aldrig mer skulle ondskan få fritt spelrum, aldrig mer skulle människor delas in i bättre och sämre, aldrig mer skulle nazister marschera på Europas gator. Världen tog sig samman. Deklarationen om mänskliga rättigheter skrevs under och en folkmordskonvention antogs. Förhoppningar fanns att världen lärt sin läxa.

I dag vet vi att det inte blev så. När de överlevande med sina ögonvittnesskildringar inte orkar berätta längre, faller det som hände in glömskans töcken. I takt med att bilderna på kroppar i randiga kläder bleknar falnar också minnet och öppnar vägen för historiens förmåga att upprepa sig. Än en gång kan vi höra stöveltramp på våra gator och torg.

Det här förstod Primo Levi, därför handlar hans berättelser från Auschwitz om konsten att inte dö. Medfångarna i hans berättelser är fulla av liv; De har namn, ansiktsdrag och karaktärer. De har ett förflutet – och de har en framtid mitt i diktaturens nutid. Genom sina texter tar han ifrån förövarnas önskan att beröva dessa människor sin existens.

Vi har en skyldighet att bära offrens berättelser vidare och vägra glömma vad som sker när normen för en människas värde förskjuts. Tillsammans ska vi stå upp när antisemitismen och islamofobin visar sig i vårt samhälle, när människor hotas på grund av etnicitet eller sexuell läggning eller när våra förtroendevalda skräms till tystnad av näthatarens vrede.

Det är upp till dig och upp till mig hur det ska bli. Vill vi göra skillnad på riktigt behöver vi bära med oss minnet av Förintelsen i vår vardag. Vi måste reagera när människors lika värde ifrågasätts och vi måste säga ifrån när andra tar sig rätten att hota och hata en medmänniska utifrån deras tro eller ursprung.

Tillsammans skriver vi morgondagens historia. Låt det bli en berättelse att vara stolt över. En berättelse som handlar om tillit, inkludering och allas rätt till sin plats i vår gemenskap.

Harald Cohen

Domprost, Karlstads pastorat

Gunilla Svantorp

Ordförande, ABF Värmland

Kenneth Johansson

Landshövding i Värmlands län

Sören Dalevi

Biskop, Karlstads stift

Dunja Begovic

Chef, Öppen fritidsverksamhet Karlstads kommun

Hans Olsson

Ordförande, Brottförebyggande centrum i Värmland

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Har du synpunkter på det som sägs i texten? Skriv då gärna en kommentar via tjänsten Ifrågasätt men tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.