2017-09-08 06:01

2017-09-08 06:01

Återinför tjänstemannaansvaret

Debatt: Myndigheter

Rapportens slutsats är att ett stärkt ansvarsutkrävande från offentliga tjänstemän i Sverige skulle vara till nytta både för den enskilde och för att bättre tillgodose allmänhetens intressen, skriver Christian Ekström och Karl Sigfrid.

Ingen kan väl ha missat de senaste månadernas såpoperaliknande hantering av säkerhetsläckaget på Transportstyrelsen. Även om det är långt ifrån klarlagt vad som hänt och vilka som är ansvariga är det tydligt att det kommer att krävas en omfattande utredning för att återställa åtminstone en del av det förtroende som regeringen nu tappat. Men även om Transportstyrelsen är det senaste – och ett av de mest graverande – exemplen på bristande ansvarstagande från ledande offentliga företrädare så är det inte det första. Och med stor sannolikhet inte det sista.

Tidigare fanns i Sverige ett långtgående tjänstemannaansvar. Men genom en reform som trädde i kraft 1976 urholkades det till den grad att somliga kallar det för ett avskaffande. Tjänstefel leder numera i normalfallet inte till rättsliga prövningar utan i stället till interna prövningar hos myndigheternas ansvarsnämnder, som till skillnad från domstolsprocesser inte är transparenta.

Systemet är tandlöst, vilket vi visar i vår nya rapport ”Minskat slöseri genom återinfört tjänstemannaansvar”. Rapportens slutsats är att ett stärkt ansvarsutkrävande från offentliga tjänstemän i Sverige skulle vara till nytta både för den enskilde och för att bättre tillgodose allmänhetens intressen.

En delförklaring till det sviktande förtroendet för politiken i stort finns nämligen tveklöst i den grundläggande relationen mellan staten och medborgaren. Underlåtenhet från medborgarna att leva upp till rikets lagar innebär – i många fall med rätta – risk för digra påföljder. Men för motsatt beteende är priset begränsat. Skattskyldiga kontrolleras noggrant och om för lite skatt betalas in är påföljderna ofta väl tilltagna. När myndigheter eller kommuner slösar bort samma pengar renderar sällan mer än en axelryckning. Kanske en vass rapport från Riksrevisionen. Det finns kort sagt en skevhet mellan i relationen mellan medborgaren och staten.

Vi tror att denna skevhet är en viktig bidragande orsak till den tilltagande pessimismen och ett minskat för förtroende för det offentliga. För att komma till rätta med detta måste staten vara en garant för att kontrollera ansvarsfull användning av våra skattemedel och att statliga och kommunala tjänstemän kan hållas ansvariga för de beslut som de fattar. Misshushållning med skattepengar, genom korruption eller slarv, ska beivras med åtminstone samma kraft som undanhållande av skatt.

I vår rapport presenterar vi ett antal punkter för ett större ansvarstagande med målet att avskräcka avsiktligt maktmissbruk, motverka slarv som resulterar i felaktiga beslut och stoppa slöseriet med skattemedel:

• Återinför de straffrättsliga påföljderna suspension och avsättning

• Tillämpa regelverk om hushållning med offentliga medel på tjänstemannanivå

• Håll tjänstemän ansvariga för att följa reglerna om offentlig upphandling

• Inrätta ett krav på att offentlig verksamhet och konsumtion ska vila på vetenskaplig grund

• Begränsa myndigheters rätt att opinionsbilda för offentliga medel

• Inför en rätt och en skyldighet att rapportera alla former av ersättningsfusk

Det är dags att få till stånd en förnyad diskussion det offentligas roll och de regelverk som styr och begränsar våra myndigheter innan samhällskontraktet löper ut.

Christian Ekström

Vd, Skattebetalarna

Karl Sigfrid

Före detta riksdagsledamot (M) och ledarskribent

Ingen kan väl ha missat de senaste månadernas såpoperaliknande hantering av säkerhetsläckaget på Transportstyrelsen. Även om det är långt ifrån klarlagt vad som hänt och vilka som är ansvariga är det tydligt att det kommer att krävas en omfattande utredning för att återställa åtminstone en del av det förtroende som regeringen nu tappat. Men även om Transportstyrelsen är det senaste – och ett av de mest graverande – exemplen på bristande ansvarstagande från ledande offentliga företrädare så är det inte det första. Och med stor sannolikhet inte det sista.

Tidigare fanns i Sverige ett långtgående tjänstemannaansvar. Men genom en reform som trädde i kraft 1976 urholkades det till den grad att somliga kallar det för ett avskaffande. Tjänstefel leder numera i normalfallet inte till rättsliga prövningar utan i stället till interna prövningar hos myndigheternas ansvarsnämnder, som till skillnad från domstolsprocesser inte är transparenta.

Systemet är tandlöst, vilket vi visar i vår nya rapport ”Minskat slöseri genom återinfört tjänstemannaansvar”. Rapportens slutsats är att ett stärkt ansvarsutkrävande från offentliga tjänstemän i Sverige skulle vara till nytta både för den enskilde och för att bättre tillgodose allmänhetens intressen.

En delförklaring till det sviktande förtroendet för politiken i stort finns nämligen tveklöst i den grundläggande relationen mellan staten och medborgaren. Underlåtenhet från medborgarna att leva upp till rikets lagar innebär – i många fall med rätta – risk för digra påföljder. Men för motsatt beteende är priset begränsat. Skattskyldiga kontrolleras noggrant och om för lite skatt betalas in är påföljderna ofta väl tilltagna. När myndigheter eller kommuner slösar bort samma pengar renderar sällan mer än en axelryckning. Kanske en vass rapport från Riksrevisionen. Det finns kort sagt en skevhet mellan i relationen mellan medborgaren och staten.

Vi tror att denna skevhet är en viktig bidragande orsak till den tilltagande pessimismen och ett minskat för förtroende för det offentliga. För att komma till rätta med detta måste staten vara en garant för att kontrollera ansvarsfull användning av våra skattemedel och att statliga och kommunala tjänstemän kan hållas ansvariga för de beslut som de fattar. Misshushållning med skattepengar, genom korruption eller slarv, ska beivras med åtminstone samma kraft som undanhållande av skatt.

I vår rapport presenterar vi ett antal punkter för ett större ansvarstagande med målet att avskräcka avsiktligt maktmissbruk, motverka slarv som resulterar i felaktiga beslut och stoppa slöseriet med skattemedel:

• Återinför de straffrättsliga påföljderna suspension och avsättning

• Tillämpa regelverk om hushållning med offentliga medel på tjänstemannanivå

• Håll tjänstemän ansvariga för att följa reglerna om offentlig upphandling

• Inrätta ett krav på att offentlig verksamhet och konsumtion ska vila på vetenskaplig grund

• Begränsa myndigheters rätt att opinionsbilda för offentliga medel

• Inför en rätt och en skyldighet att rapportera alla former av ersättningsfusk

Det är dags att få till stånd en förnyad diskussion det offentligas roll och de regelverk som styr och begränsar våra myndigheter innan samhällskontraktet löper ut.

Christian Ekström

Vd, Skattebetalarna

Karl Sigfrid

Före detta riksdagsledamot (M) och ledarskribent

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Har du synpunkter på det som sägs i texten? Skriv då gärna en kommentar via tjänsten Ifrågasätt men tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.