2017-06-29 06:00

2017-06-29 06:00

Ett slag i luften från regeringen

Debatt: Biodrivmedel

Under sådana osäkra förhållanden kan finansmarknaden omöjligen satsa de miljarder som behövs för att få till stånd en ökad svensk produktion av biodrivmedel, skriver Björn O Gillberg.

Teknik finns och råvara finns i Sveriges skogar för att ersätta vår konsumtion av fossila drivmedel med svensktillverkade biomassebaserade drivmedel. Resultatet skulle kunna bli uppemot 10 000 nya arbetstillfällen i våra glesbygder, nationell energisäkerhet och en förbättring av Sveriges handelsbalans med tiotals miljarder. Men i Sverige har inga investeringar av betydelse gjorts i svensk biodrivmedelsproduktion under de senaste fem åren. Istället importeras cirka 80 procent av våra biodrivmedel.

Det har sin grund i att dagens regering och den förra underdånigt hänvisar till att EU-kommissionen inte tillåter att biodrivmedel främjas genom skattelättnader. Sedan 2012 har man ändrat beskattningen av biodrivmedel fem gånger för att undvika s k överkompensation, d v s att biodrivmedel inte får bli billigare vid pump jämfört med fossila drivmedel. Under sådana omständigheter är det omöjligt att konkurrera med fossila drivmedel. Investeringar i mångmiljardklassen i svenska produktionsanläggningar kräver långsiktiga och stabila skatteregler.

Regeringarna har utan strid gett upp vår grundlagsstadgade rätt att beskatta oss själva. Det mesta tyder på att EU-domstolen skulle komma fram till att kommissionen inte har rätt att lägga sig i Sveriges beskattning av biodrivmedel. Istället för skattelättnader för biodrivmedel antog riksdagen den 15 juni en s k klimatlag med målsättning att fordonsflottans utsläpp av fossil koldioxid skall minska med 70 procent till 2030.

Verktyget för att nå 70-procentsmålet kallas reduktionsplikt. Statsmakten bestämmer därvid i vilken takt fossila drivmedel måste ersättas med biodrivmedel. Reduktionsplikten är tvingande. I sammanhanget kommer biodrivmedel att beskattas som fossila drivmedel. Reduktionsmålen för 2018 och 2019 är tyvärr så lågt satta att de redan i dag uppfylls. Hur det blir efter 2019 är okänt. Under sådana osäkra förhållanden kan finansmarknaden omöjligen satsa de miljarder som behövs för att få till stånd en ökad svensk produktion av biodrivmedel.

Genomförandetiden för en stor kommersiell biodrivmedelsfabrik från idé till projektering, upphandling, tillstånd, byggfas och driftstart är cirka tio år. Det innebär att det sannolikt inte kommer att byggas några biodrivmedelsfabriker i Sverige före 2030. Reduktionsplikten är och förblir ett meningslöst slag i luften så länge ”reduktionstrappan” fram till 2030 förblir okänd. Vi kommer att som hitintills tvingas förlita oss på import, trots Sveriges unika möjligheter att skapa en hållbar cirkulär ekonomi baserad på inhemska biodrivmedel.

Björn O Gillberg

Vd, Värmlandsmetanol AB

Teknik finns och råvara finns i Sveriges skogar för att ersätta vår konsumtion av fossila drivmedel med svensktillverkade biomassebaserade drivmedel. Resultatet skulle kunna bli uppemot 10 000 nya arbetstillfällen i våra glesbygder, nationell energisäkerhet och en förbättring av Sveriges handelsbalans med tiotals miljarder. Men i Sverige har inga investeringar av betydelse gjorts i svensk biodrivmedelsproduktion under de senaste fem åren. Istället importeras cirka 80 procent av våra biodrivmedel.

Det har sin grund i att dagens regering och den förra underdånigt hänvisar till att EU-kommissionen inte tillåter att biodrivmedel främjas genom skattelättnader. Sedan 2012 har man ändrat beskattningen av biodrivmedel fem gånger för att undvika s k överkompensation, d v s att biodrivmedel inte får bli billigare vid pump jämfört med fossila drivmedel. Under sådana omständigheter är det omöjligt att konkurrera med fossila drivmedel. Investeringar i mångmiljardklassen i svenska produktionsanläggningar kräver långsiktiga och stabila skatteregler.

Regeringarna har utan strid gett upp vår grundlagsstadgade rätt att beskatta oss själva. Det mesta tyder på att EU-domstolen skulle komma fram till att kommissionen inte har rätt att lägga sig i Sveriges beskattning av biodrivmedel. Istället för skattelättnader för biodrivmedel antog riksdagen den 15 juni en s k klimatlag med målsättning att fordonsflottans utsläpp av fossil koldioxid skall minska med 70 procent till 2030.

Verktyget för att nå 70-procentsmålet kallas reduktionsplikt. Statsmakten bestämmer därvid i vilken takt fossila drivmedel måste ersättas med biodrivmedel. Reduktionsplikten är tvingande. I sammanhanget kommer biodrivmedel att beskattas som fossila drivmedel. Reduktionsmålen för 2018 och 2019 är tyvärr så lågt satta att de redan i dag uppfylls. Hur det blir efter 2019 är okänt. Under sådana osäkra förhållanden kan finansmarknaden omöjligen satsa de miljarder som behövs för att få till stånd en ökad svensk produktion av biodrivmedel.

Genomförandetiden för en stor kommersiell biodrivmedelsfabrik från idé till projektering, upphandling, tillstånd, byggfas och driftstart är cirka tio år. Det innebär att det sannolikt inte kommer att byggas några biodrivmedelsfabriker i Sverige före 2030. Reduktionsplikten är och förblir ett meningslöst slag i luften så länge ”reduktionstrappan” fram till 2030 förblir okänd. Vi kommer att som hitintills tvingas förlita oss på import, trots Sveriges unika möjligheter att skapa en hållbar cirkulär ekonomi baserad på inhemska biodrivmedel.

Björn O Gillberg

Vd, Värmlandsmetanol AB

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Har du synpunkter på det som sägs i texten? Skriv då gärna en kommentar via tjänsten Ifrågasätt men tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga samt publicera kommentar i papperstidningen.