2017-05-19 06:01

2017-05-19 06:01

Inrätta en fristående svensk antidopingorganisation

Debatt: Idrott

Dels handlar det om vår trovärdighet i antidopingarbetet nationellt och internationellt, dels om att idrottens roll som samhällsaktör i en central folkhälsofråga kan komma att ifrågasättas om inte vi tar ett beslut i rätt riktning, skriver Arne Ljungqvist med flera.

Doping är ett stort samhällsproblem. Förekomsten av dopingfall inom den organiserade idrotten är problematisk såväl medicinskt som etiskt. Det än mer omfattande bruket av dopingmedel utanför den organiserade idrotten är en hälsopolitisk central fråga. Att på ett effektivt och trovärdigt sätt bekämpa dopingen är en ödesfråga inför framtiden.

Svenska Friidrottsförbundet har motionerat till riksidrottsmötet att en fristående nationell antidopingorganisation (Nado) bildas i Sverige som kan arbeta mot dopingbruket såväl inom som utanför idrotten. Tyvärr har Riksidrottsstyrelsen till vår förvåning inte valt att yrka bifall till motionen vilket oroar.

Sverige är ett av mycket få länder i världen, som ännu inte har sin nationella anti-dopingorganisation (Nado) organiserad fristående från idrottsrörelsen. Istället är Nado en del av Riksidrottsförbundets organisation, där dopingkommissionens ledamöter tillsätts genom beslut på riksidrottsmötet och de som utför anti-dopingarbetet är anställda av Riksidrottsförbundet. Frågan om antidopingverksamhetens belägenhet utreddes av Riksidrottsförbundet redan 2008 vilket ledde till att en statlig utredning tillsattes.

Denna föreslog 2011 att Nado även i Sverige skulle göras fristående från Riksidrottsförbundet. Sedan dess finns förväntningar nationellt och internationellt på att vi ska förändra vår situation. Wada (World Anti-Doping Agency) som överstatligt övervakar det internationella antidopingarbetet har nyligen i ett brev till Riksidrottsförbundet tydligt framhållit förväntningar att Sverige mycket snart bildar en fristående Nado.

Något undantag från denna inriktning kommer inte att accepteras i framtiden. Riksidrottsförbundets egen dopingkommission delar Wadas åsikt i sitt yttrande inför riksidrottsmötet. Vårt land har tidigare på många sätt varit ett föredöme i arbetet mot doping men nu riskerar vi att på ett genant sätt bli en b-nation. Det finns ingen anledning att vänta längre.

Regeringen är positiv till att inrätta en fristående Nado men vill att idrotten själv kommer till denna slutsats och tar ett initiativ. Svensk idrott är bra på att framhålla hur vi som landets största folkrörelse lämnar positiva bidrag till samhället. Bruket av dopingmedel är inte bara en idrottsfråga. Det är i än högre grad en folkhälsofråga. Om riksidrottsmötet beslutar att inte bilda en fristående Nado som kan ta ett totalgrepp om dopingfrågan vore det att allvarligt svika vårt samhällsansvar.

Internationellt är debatten än mer långtgående. För att minimera risken för intressekonflikter tittar nu Internationella Olympiska Kommittén och Wada gemensamt på hur man kan befria de internationella idrottsförbunden från provtagningsverksamheten och lägga den i en fristående organisation.

Helgens möte är ett vägskäl för antidopingarbetet i vårt land. Dels handlar det om vår trovärdighet i antidopingarbetet nationellt och internationellt, dels om att idrottens roll som samhällsaktör i en central folkhälsofråga kan komma att ifrågasättas om inte vi tar ett beslut i rätt riktning. Vår förhoppning är att riksidrottsmötet tar det självklara beslutet att initiera bildandet av en fristående Nado i Sverige genom att bifalla friidrottsförbundets motion.

Arne Ljungqvist

Professor, hedersmedlem IOK, hedersordförande, Riksidrottsförbundet

Björn O Nilsson

Professor, ordförande, Svenska Friidrottsförbundet

Stefan Olsson

Generalsekreterare, Svenska Friidrottsförbundet

Carolina Klüft

Olympisk guldmedaljör

Stefan Holm

Olympisk guldmedaljör, IOK-medlem

Stina Hedvall

Karin Lundgren

Johan Storåkers

Anders Tallgren

Ombud, riksidrottsmötet

Doping är ett stort samhällsproblem. Förekomsten av dopingfall inom den organiserade idrotten är problematisk såväl medicinskt som etiskt. Det än mer omfattande bruket av dopingmedel utanför den organiserade idrotten är en hälsopolitisk central fråga. Att på ett effektivt och trovärdigt sätt bekämpa dopingen är en ödesfråga inför framtiden.

Svenska Friidrottsförbundet har motionerat till riksidrottsmötet att en fristående nationell antidopingorganisation (Nado) bildas i Sverige som kan arbeta mot dopingbruket såväl inom som utanför idrotten. Tyvärr har Riksidrottsstyrelsen till vår förvåning inte valt att yrka bifall till motionen vilket oroar.

Sverige är ett av mycket få länder i världen, som ännu inte har sin nationella anti-dopingorganisation (Nado) organiserad fristående från idrottsrörelsen. Istället är Nado en del av Riksidrottsförbundets organisation, där dopingkommissionens ledamöter tillsätts genom beslut på riksidrottsmötet och de som utför anti-dopingarbetet är anställda av Riksidrottsförbundet. Frågan om antidopingverksamhetens belägenhet utreddes av Riksidrottsförbundet redan 2008 vilket ledde till att en statlig utredning tillsattes.

Denna föreslog 2011 att Nado även i Sverige skulle göras fristående från Riksidrottsförbundet. Sedan dess finns förväntningar nationellt och internationellt på att vi ska förändra vår situation. Wada (World Anti-Doping Agency) som överstatligt övervakar det internationella antidopingarbetet har nyligen i ett brev till Riksidrottsförbundet tydligt framhållit förväntningar att Sverige mycket snart bildar en fristående Nado.

Något undantag från denna inriktning kommer inte att accepteras i framtiden. Riksidrottsförbundets egen dopingkommission delar Wadas åsikt i sitt yttrande inför riksidrottsmötet. Vårt land har tidigare på många sätt varit ett föredöme i arbetet mot doping men nu riskerar vi att på ett genant sätt bli en b-nation. Det finns ingen anledning att vänta längre.

Regeringen är positiv till att inrätta en fristående Nado men vill att idrotten själv kommer till denna slutsats och tar ett initiativ. Svensk idrott är bra på att framhålla hur vi som landets största folkrörelse lämnar positiva bidrag till samhället. Bruket av dopingmedel är inte bara en idrottsfråga. Det är i än högre grad en folkhälsofråga. Om riksidrottsmötet beslutar att inte bilda en fristående Nado som kan ta ett totalgrepp om dopingfrågan vore det att allvarligt svika vårt samhällsansvar.

Internationellt är debatten än mer långtgående. För att minimera risken för intressekonflikter tittar nu Internationella Olympiska Kommittén och Wada gemensamt på hur man kan befria de internationella idrottsförbunden från provtagningsverksamheten och lägga den i en fristående organisation.

Helgens möte är ett vägskäl för antidopingarbetet i vårt land. Dels handlar det om vår trovärdighet i antidopingarbetet nationellt och internationellt, dels om att idrottens roll som samhällsaktör i en central folkhälsofråga kan komma att ifrågasättas om inte vi tar ett beslut i rätt riktning. Vår förhoppning är att riksidrottsmötet tar det självklara beslutet att initiera bildandet av en fristående Nado i Sverige genom att bifalla friidrottsförbundets motion.

Arne Ljungqvist

Professor, hedersmedlem IOK, hedersordförande, Riksidrottsförbundet

Björn O Nilsson

Professor, ordförande, Svenska Friidrottsförbundet

Stefan Olsson

Generalsekreterare, Svenska Friidrottsförbundet

Carolina Klüft

Olympisk guldmedaljör

Stefan Holm

Olympisk guldmedaljör, IOK-medlem

Stina Hedvall

Karin Lundgren

Johan Storåkers

Anders Tallgren

Ombud, riksidrottsmötet

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Har du synpunkter på det som sägs i texten? Skriv då gärna en kommentar via tjänsten Ifrågasätt men tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.