2015-09-28 06:00

2015-09-28 06:00

Värdlandsstödsavtalet – en demokratisk skandal

Debatt: Nato

Värdlandsstödavtalet med Nato och en framtida utveckling av strategiskt samarbete bygger på och förstärker EU:s aggressiva militära politik. EU arbetar aktivt för att öka sin militära kapacitet, idag i organisk samverkan med Nato, för att som EU själv uttalar bli en global spelare, skriver Jan-Erik Gustafsson.

Promemorian om ett värdlandsstödsavtal med Nato (Ds 2015:39) skickades tionde juli ut till 47 remissinstanser. I den officiella remisslistan saknas representanter för det civila samhället. Detta är i sig en skandal av en regering som i sin regeringsförklaring påstår att den svenska militära alliansfriheten tjänar alltjämt vårt land väl. Förfarandet visar regeringen inte är intresserad av en folklig diskussion om avtalet.

Det var den fjärde september förra året på Nato toppmötet i Wales som ÖB Sverker Göranson å dåvarande regeringen och socialdemokraternas vägnar skrev under avtalet tillsammans med Natos amerikanske överbefälhavare för Europa Philp M. Breedlove. Det diskuterades inte alls i valrörelsen 2014.

Det huvudsakliga innehållet i Ds 2015:39 är en genomgång av juridiska aspekter och principiella bestämmelser som eventuellt måste ändras för att Natotrupper som stationers i Sverige skall kunna erhålla juridisk immunitet mm.

Syftet sägs vara att säkerställa att Sverige som värdland kan lämna effektivt stöd för militär verksamhet på svenskt territorium i samband med övningar, kriser eller militära operationer i Sverige eller vårt närområde samt genom att godkänna samförståndsavtalet etableras således ett ramverk som underlättar och ökar förutsättningarna för att effektivt, och utan avgörande tidsförluster, kunna ge och ta emot militärt stöd från Nato vid kris eller krig i Sverige eller närområdet. Det är ett recept för att låta Natos militär och trupper när som helst att ockupera svenskt territorium och således den sista spiken i kistan för att ta död på den alliansfrihet som började urholkas redan med EU-medlemskapet 1995 och som regeringen påstår sig fortsatt värna.

Regeringen motiverar värdlandstödsavtalet med att avtalet kan verka för en stabilisering av det säkerhetspolitiska läget samt förebygga och hantera konflikter och krig runt om i världen. Detta, påstår regeringen, garanterar Sveriges oberoende och självständighet, vilket Sveriges säkerhetspolitik också syftar till. Men hur ett underställande av svenskt försvar till Natotrupper och befälhavare på svensk mark kommer att garantera Sveriges oberoende och självständighet förklaras inte.

Det skrivs också i klartext att Samarbetet i EU intar en särställning i svensk utrikes- och säkerhetspolitik. När EU ännu inte har utbyggd militär- och försvarskapacitet medges att Nato är den enda organisation som har en utvecklad förmåga för ledning och genomförande av krävande militära insatser. Fakta är också att enligt artikel 42 i Lissabonfördraget är Nato en integrerad del av EU:s gemensamma försvars- och säkerhetspolitik.

I promemorian sägs ingenting om EU:s och Natos aggressiva retorik om den säkerhetspolitiska situationen i östra Europa och Ryssland, en retorik som kritiklöst refereras av anpassliga politiker och media, bland annat med syftet att gå ytterligare ett steg utöver värdlandsavtalet, det vill säga ett direkt Nato-medlemskap.

Värdlandsstödavtalet med Nato och en framtida utveckling av strategiskt samarbete bygger på och förstärker EU:s aggressiva militära politik. EU arbetar aktivt för att öka sin militära kapacitet, idag i organisk samverkan med Nato, för att som EU själv uttalar bli en global spelare.

Hur kan regeringen hävda att Sverige är alliansfritt med ett partnershipsavtal med Nato och nu med ett värdlandsstödsavtal som tillåter Natotrupp och eventuellt kärnvapen på svensk mark både i fredstid och i en krigssituation?

Jan-Erik Gustafsson

Ordförande, Folkrörelsen Nej till EU

Promemorian om ett värdlandsstödsavtal med Nato (Ds 2015:39) skickades tionde juli ut till 47 remissinstanser. I den officiella remisslistan saknas representanter för det civila samhället. Detta är i sig en skandal av en regering som i sin regeringsförklaring påstår att den svenska militära alliansfriheten tjänar alltjämt vårt land väl. Förfarandet visar regeringen inte är intresserad av en folklig diskussion om avtalet.

Det var den fjärde september förra året på Nato toppmötet i Wales som ÖB Sverker Göranson å dåvarande regeringen och socialdemokraternas vägnar skrev under avtalet tillsammans med Natos amerikanske överbefälhavare för Europa Philp M. Breedlove. Det diskuterades inte alls i valrörelsen 2014.

Det huvudsakliga innehållet i Ds 2015:39 är en genomgång av juridiska aspekter och principiella bestämmelser som eventuellt måste ändras för att Natotrupper som stationers i Sverige skall kunna erhålla juridisk immunitet mm.

Syftet sägs vara att säkerställa att Sverige som värdland kan lämna effektivt stöd för militär verksamhet på svenskt territorium i samband med övningar, kriser eller militära operationer i Sverige eller vårt närområde samt genom att godkänna samförståndsavtalet etableras således ett ramverk som underlättar och ökar förutsättningarna för att effektivt, och utan avgörande tidsförluster, kunna ge och ta emot militärt stöd från Nato vid kris eller krig i Sverige eller närområdet. Det är ett recept för att låta Natos militär och trupper när som helst att ockupera svenskt territorium och således den sista spiken i kistan för att ta död på den alliansfrihet som började urholkas redan med EU-medlemskapet 1995 och som regeringen påstår sig fortsatt värna.

Regeringen motiverar värdlandstödsavtalet med att avtalet kan verka för en stabilisering av det säkerhetspolitiska läget samt förebygga och hantera konflikter och krig runt om i världen. Detta, påstår regeringen, garanterar Sveriges oberoende och självständighet, vilket Sveriges säkerhetspolitik också syftar till. Men hur ett underställande av svenskt försvar till Natotrupper och befälhavare på svensk mark kommer att garantera Sveriges oberoende och självständighet förklaras inte.

Det skrivs också i klartext att Samarbetet i EU intar en särställning i svensk utrikes- och säkerhetspolitik. När EU ännu inte har utbyggd militär- och försvarskapacitet medges att Nato är den enda organisation som har en utvecklad förmåga för ledning och genomförande av krävande militära insatser. Fakta är också att enligt artikel 42 i Lissabonfördraget är Nato en integrerad del av EU:s gemensamma försvars- och säkerhetspolitik.

I promemorian sägs ingenting om EU:s och Natos aggressiva retorik om den säkerhetspolitiska situationen i östra Europa och Ryssland, en retorik som kritiklöst refereras av anpassliga politiker och media, bland annat med syftet att gå ytterligare ett steg utöver värdlandsavtalet, det vill säga ett direkt Nato-medlemskap.

Värdlandsstödavtalet med Nato och en framtida utveckling av strategiskt samarbete bygger på och förstärker EU:s aggressiva militära politik. EU arbetar aktivt för att öka sin militära kapacitet, idag i organisk samverkan med Nato, för att som EU själv uttalar bli en global spelare.

Hur kan regeringen hävda att Sverige är alliansfritt med ett partnershipsavtal med Nato och nu med ett värdlandsstödsavtal som tillåter Natotrupp och eventuellt kärnvapen på svensk mark både i fredstid och i en krigssituation?

Jan-Erik Gustafsson

Ordförande, Folkrörelsen Nej till EU

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Har du synpunkter på det som sägs i texten? Skriv då gärna en kommentar via tjänsten Ifrågasätt men tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.