2015-09-10 06:01

2015-09-10 15:53

Idrottsrörelsen har ett ansvar

Debatt: HBTQ

Föreningslivet har varit, och är, en viktig del av samhällsutvecklingen. Breda demokratiska folkrörelser, politiska och opolitiska, har handfast och mentalt format Sverige. Men när det gäller frågan om sexuell läggning och könsidentitet är man osynlig, både i den offentliga debatten och i manifestationer som Pride, skriver Niklas Wikström, Nina Larsson, Mats Nordström

På lördag samlas Karlstad för årets Värmland Pride, en manifestation som många ser som bevis att vi kommit långt i att bryta gamla fördomar och förtryck.

I ett längre perspektiv har vi kommit en bit på väg när det gäller lagstiftning. Könsneutral äktenskapslagstiftning, avskaffande av tvångssterilisering vid juridiskt könsbyte är exempel på detta. Sjukdomsstämpeln för homosexualitet är sedan länge förpassad till soptunnan. Lagar och system har ibland varit lättare att förändra än enskildas fördomar och hat. I ett debattklimat där åsikter blir mer polariserade och där hatbrotten mot hbt-personer fortfarande är många är det uppenbart att vi som vill ha ett öppet liberalt samhälle måste göra mer.

Att ersätta inskränkthet med öppenhet kräver mer än politiska beslut och reformer. Här behövs fler inflytelserika röster som med trovärdighet och kraft kan driva hbt-frågor. En sådan stark röst skulle idrottsrörelsen kunna vara.

Föreningslivet har varit, och är, en viktig del av samhällsutvecklingen. Breda demokratiska folkrörelser, politiska och opolitiska, har handfast och mentalt format Sverige. Men när det gäller frågan om sexuell läggning och könsidentitet är man osynlig, både i den offentliga debatten och i manifestationer som Pride. Goda exempel finns, vid årets Stockholm Pride medverkade Kiruna HC, men en bred uppslutning från idrottsrörelsen saknas.

Värmland, med flera framgångsrika idrottsföreningar och idrottsutövare på elitnivå skulle kunna göra stor skillnad för att inkludera alla ungdomar. Framgången skulle kunna vara ännu större om man inte förlorade talanger på vägen. Ett inkluderande förhållningssätt är bra för alla som engagerar sig i idrott. Fler skulle känna sig välkomna både som utövare och besökare på våra arenor.

Riksidrottsförbundets rapport om hbtq och idrott, som publicerades 2013, är en dyster läsning. Den visar på en idrottsrörelse som snarare skrämmer bort än välkomnar unga hbtq-personer. Rapporten bygger på djupintervjuer med hbtq-ungdomar och egna skrivna berättelser. Rapporten ger bilden av en rörelse med normer och strukturer som gör att hbtq-ungdomar lämnar idrotten. Om det stämmer, ger det en rörelse som är mer heteronormativ än det omgivande samhället.

Om det är bristen på mångfald i de egna leden eller rädsla för att ta ställning i en fråga som kan tyckas svår att ta tag i är oklart. Vi ser dock att idrottsrörelsens profil i sammanhang som Pride är låg, vilket är synd. Klart är att vi behöver fler klubbar som exempelvis Kiruna HC där ordföranden Johan Köhler sammanfattade klubbens engagemang i Pride med; ”Alla hbtq-personer ska kunna idrotta utan att bli trakasserade. För oss är det jätteviktigt att få andra föreningar att inse att det finns ett stort problem som vi tillsammans måste ta tag i.”

I årets Pride-parad kommer Folkpartiet att delta. Vi utmanar nu alla idrottsföreningar att ta på matchtröjorna och göra oss sällskap. Ska vi lyckas bygga ett samhälle där alla känner sig trygga, kan inte goda krafter sitta på bänken – det är dags att ge sig in i matchen.

Niklas Wikström

Ordförande, Folkpartiet i Karlstad

Nina Larsson

Länsförbundsordförande, Folkpartiet i Värmland

Mats Nordström

Förbundsordförande, HBT-liberaler

På lördag samlas Karlstad för årets Värmland Pride, en manifestation som många ser som bevis att vi kommit långt i att bryta gamla fördomar och förtryck.

I ett längre perspektiv har vi kommit en bit på väg när det gäller lagstiftning. Könsneutral äktenskapslagstiftning, avskaffande av tvångssterilisering vid juridiskt könsbyte är exempel på detta. Sjukdomsstämpeln för homosexualitet är sedan länge förpassad till soptunnan. Lagar och system har ibland varit lättare att förändra än enskildas fördomar och hat. I ett debattklimat där åsikter blir mer polariserade och där hatbrotten mot hbt-personer fortfarande är många är det uppenbart att vi som vill ha ett öppet liberalt samhälle måste göra mer.

Att ersätta inskränkthet med öppenhet kräver mer än politiska beslut och reformer. Här behövs fler inflytelserika röster som med trovärdighet och kraft kan driva hbt-frågor. En sådan stark röst skulle idrottsrörelsen kunna vara.

Föreningslivet har varit, och är, en viktig del av samhällsutvecklingen. Breda demokratiska folkrörelser, politiska och opolitiska, har handfast och mentalt format Sverige. Men när det gäller frågan om sexuell läggning och könsidentitet är man osynlig, både i den offentliga debatten och i manifestationer som Pride. Goda exempel finns, vid årets Stockholm Pride medverkade Kiruna HC, men en bred uppslutning från idrottsrörelsen saknas.

Värmland, med flera framgångsrika idrottsföreningar och idrottsutövare på elitnivå skulle kunna göra stor skillnad för att inkludera alla ungdomar. Framgången skulle kunna vara ännu större om man inte förlorade talanger på vägen. Ett inkluderande förhållningssätt är bra för alla som engagerar sig i idrott. Fler skulle känna sig välkomna både som utövare och besökare på våra arenor.

Riksidrottsförbundets rapport om hbtq och idrott, som publicerades 2013, är en dyster läsning. Den visar på en idrottsrörelse som snarare skrämmer bort än välkomnar unga hbtq-personer. Rapporten bygger på djupintervjuer med hbtq-ungdomar och egna skrivna berättelser. Rapporten ger bilden av en rörelse med normer och strukturer som gör att hbtq-ungdomar lämnar idrotten. Om det stämmer, ger det en rörelse som är mer heteronormativ än det omgivande samhället.

Om det är bristen på mångfald i de egna leden eller rädsla för att ta ställning i en fråga som kan tyckas svår att ta tag i är oklart. Vi ser dock att idrottsrörelsens profil i sammanhang som Pride är låg, vilket är synd. Klart är att vi behöver fler klubbar som exempelvis Kiruna HC där ordföranden Johan Köhler sammanfattade klubbens engagemang i Pride med; ”Alla hbtq-personer ska kunna idrotta utan att bli trakasserade. För oss är det jätteviktigt att få andra föreningar att inse att det finns ett stort problem som vi tillsammans måste ta tag i.”

I årets Pride-parad kommer Folkpartiet att delta. Vi utmanar nu alla idrottsföreningar att ta på matchtröjorna och göra oss sällskap. Ska vi lyckas bygga ett samhälle där alla känner sig trygga, kan inte goda krafter sitta på bänken – det är dags att ge sig in i matchen.

Niklas Wikström

Ordförande, Folkpartiet i Karlstad

Nina Larsson

Länsförbundsordförande, Folkpartiet i Värmland

Mats Nordström

Förbundsordförande, HBT-liberaler

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Har du synpunkter på det som sägs i texten? Skriv då gärna en kommentar via tjänsten Ifrågasätt men tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.