2015-09-08 06:01

2015-09-08 06:01

Orättvist att särbehandla Fairtrade

Debatt: Handel

Hela idén är feltänkt. Istället för att understödja en utvald aktör, med koppling till regeringen eftersom det delvis ägs av LO, borde man göra det möjligt för alla företag med en rättvise- och miljöprofilering, skriver Hugo Fiévet.

Att många konsumenter efterfrågar rättvisemärkta bananer och kaffe är förståeligt. Men att en minister vill göra Sverige till en rättvisemärkt nation är konstigt.

Under hösten börjar konsumentminister Per Bolunds (MP) utlovade arbete med att göra Sverige till en Fairtrade-nation. Fairtrade, som är en produktmärkning av varor och säger sig garantera goda villkor för producenter, ägs av Svenska kyrkan och LO. Det är oklart vad en Fairtrade-märkning av Sverige innebär, men antagligen handlar det om att gynna Fairtrade på bekostnad av andra vid offentliga upphandlingar.

Hela idén är feltänkt. Istället för att understödja en utvald aktör, med koppling till regeringen eftersom det delvis ägs av LO, borde man göra det möjligt för alla företag med en rättvise- och miljöprofilering.

Svenska konsumenter och kommuner vet själva vad de efterfrågar. Regeringens linje är farligt nära offentligt uppmuntrad kartellbildning. På Fairtrades hemsida kan man läsa att ”försäljningen av Fairtrade-märkta produkter ökade med 28 procent under 2012. Ett tydligt kvitto på att svenska konsumenter, företag och andra aktörer tycker att produkter handlade på socialt hållbara villkor är viktigt.”

Det stämmer att svenskar anser att goda arbetsförhållanden är viktigt för deras konsumtionsval. Men att det är just Fairtrade, och inte någon annan aktör, som ökat så kraftigt kan lika gärna bero på att aktörer som särbehandlas av det offentliga når stor framgång.

Svenska Fairtrades uppbyggnad förstärker denna bild. Dels består verksamheten av en offentligt finansierad förening som propagerar för att kommuner, företag och enskilda ska köpa Fairtrade. För verksamhetsåret 2013 mottog denna förening över 1,5 miljoner kronor i offentliga bidrag. Den andra delen av verksamheten utgörs av ett kommersiellt bolag som ägs gemensamt av LO och Svenska kyrkan. Omsättningen för 2014 var 21 miljoner kronor och pengarna kommer nästan uteslutande från försäljning av Fairtrade-licensen till olika delar av det offentliga.

Skattebetalarna får alltså stå på bägge sidor om disken i affären. Via skattsedeln hjälper de Fairtrade att propagera för Fairtrades förträfflighet, vars produkter de sedan köper som konsumenter. Detta upplägg strider mot både kommunallagen och sunt förnuft. En kommun kan ge pengar till en ideell förening och sedan anlita deras tjänster, men inte indirekt sponsra en kommersiell verksamhet.

Än mer problematisk är politiken bakom. Aktiebolaget Fairtrade ägs av LO och Svenska kyrkan. Den socialdemokratiskt ledda regeringen vill alltså gynna en kommersiell verksamhet som ägs av LO. En sådan affärsmodell är lika orimlig som om alliansregeringen skulle ha favoriserat ett bolag som ägs av ett av de borgerliga partierna.

Istället för att särbehandla enskilda aktörer borde regeringen visa att de menar allvar med sin ambition om social hållbarhet. Idén om ett Fairtrade-märkt Sverige borde omgående slopas för en bredare ansats där samtliga aktörer som vill verka för hållbarhet bjuds in. Att på förhand välja vem som är bäst lämpad att verka för schysta villkor är långtifrån rimligt.

Hugo Fiévet

Andre vice ordförande, Kristdemokratiska Ungdomsförbundet

Att många konsumenter efterfrågar rättvisemärkta bananer och kaffe är förståeligt. Men att en minister vill göra Sverige till en rättvisemärkt nation är konstigt.

Under hösten börjar konsumentminister Per Bolunds (MP) utlovade arbete med att göra Sverige till en Fairtrade-nation. Fairtrade, som är en produktmärkning av varor och säger sig garantera goda villkor för producenter, ägs av Svenska kyrkan och LO. Det är oklart vad en Fairtrade-märkning av Sverige innebär, men antagligen handlar det om att gynna Fairtrade på bekostnad av andra vid offentliga upphandlingar.

Hela idén är feltänkt. Istället för att understödja en utvald aktör, med koppling till regeringen eftersom det delvis ägs av LO, borde man göra det möjligt för alla företag med en rättvise- och miljöprofilering.

Svenska konsumenter och kommuner vet själva vad de efterfrågar. Regeringens linje är farligt nära offentligt uppmuntrad kartellbildning. På Fairtrades hemsida kan man läsa att ”försäljningen av Fairtrade-märkta produkter ökade med 28 procent under 2012. Ett tydligt kvitto på att svenska konsumenter, företag och andra aktörer tycker att produkter handlade på socialt hållbara villkor är viktigt.”

Det stämmer att svenskar anser att goda arbetsförhållanden är viktigt för deras konsumtionsval. Men att det är just Fairtrade, och inte någon annan aktör, som ökat så kraftigt kan lika gärna bero på att aktörer som särbehandlas av det offentliga når stor framgång.

Svenska Fairtrades uppbyggnad förstärker denna bild. Dels består verksamheten av en offentligt finansierad förening som propagerar för att kommuner, företag och enskilda ska köpa Fairtrade. För verksamhetsåret 2013 mottog denna förening över 1,5 miljoner kronor i offentliga bidrag. Den andra delen av verksamheten utgörs av ett kommersiellt bolag som ägs gemensamt av LO och Svenska kyrkan. Omsättningen för 2014 var 21 miljoner kronor och pengarna kommer nästan uteslutande från försäljning av Fairtrade-licensen till olika delar av det offentliga.

Skattebetalarna får alltså stå på bägge sidor om disken i affären. Via skattsedeln hjälper de Fairtrade att propagera för Fairtrades förträfflighet, vars produkter de sedan köper som konsumenter. Detta upplägg strider mot både kommunallagen och sunt förnuft. En kommun kan ge pengar till en ideell förening och sedan anlita deras tjänster, men inte indirekt sponsra en kommersiell verksamhet.

Än mer problematisk är politiken bakom. Aktiebolaget Fairtrade ägs av LO och Svenska kyrkan. Den socialdemokratiskt ledda regeringen vill alltså gynna en kommersiell verksamhet som ägs av LO. En sådan affärsmodell är lika orimlig som om alliansregeringen skulle ha favoriserat ett bolag som ägs av ett av de borgerliga partierna.

Istället för att särbehandla enskilda aktörer borde regeringen visa att de menar allvar med sin ambition om social hållbarhet. Idén om ett Fairtrade-märkt Sverige borde omgående slopas för en bredare ansats där samtliga aktörer som vill verka för hållbarhet bjuds in. Att på förhand välja vem som är bäst lämpad att verka för schysta villkor är långtifrån rimligt.

Hugo Fiévet

Andre vice ordförande, Kristdemokratiska Ungdomsförbundet

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Har du synpunkter på det som sägs i texten? Skriv då gärna en kommentar via tjänsten Ifrågasätt men tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.