2015-09-05 06:01

2015-09-05 06:01

Iranavtalet är ingen väg till fred

Debatt: Kärnvapen

Dershowitz menade att USA spelade dam med nationen som uppfann schack, och ayatollan gjorde vår president schackmatt, skriver Lisa Abramowicz.

Senast den 17 september kommer den amerikanska kongressen att rösta om avtalet som rör Irans kärnvapenprogram. För närvarande pågår en aggressiv debatt i USA mellan de som stödjer avtalet, lett av president Barack Obama och de flesta demokrater, och de som inte gör det, republikanerna – som har en majoritet i kongressen – och olika pro-israeliska, samt kristna och judiska grupper.

De omedelbara reaktionerna på avtalet i juli mellan Iran och stormakterna (P5+1) i FN:s säkerhetsråd om Irans kärnvapenprogram, var entusiastiska och lättade. Avtalet sågs som en diplomatisk seger, främst för USA:s president Obama och utrikesminister John Kerry.

Mycken kritik har riktats mot Israel, Irans huvudmål för kärnvapen, för att vara en glädjedödare. Obama påstår att det bara finns två alternativ; det avtal som nu föreligger eller krig. Men i Israel från höger till vänster är man enig om att det finns en tredje lösning – ett bättre, mer krävande avtal. Detta argument delas nu av allt fler amerikanska kritiker till avtalet, inklusive kända demokrater som Leon Wieseltier och juridikprofessorn vid Harvard, Alan Dershowitz. Han påpekar i Boston Globe att USA påbörjade förhandlingarna med att göra tre viktiga eftergifter:

1) att offentligt deklarera att USA inte var militärt kapabelt att göra slut på Irans kärnvapenprogram,

2) att ta bort de gällande, hårda sanktionerna från förhandlingsbordet genom att erkänna att även om USA inte skulle acceptera ett avtal, så skulle USAs viktigaste partners börja minska eller till och med ta bort sanktionerna mot Iran,

3) och värst av allt; om USA avstod från möjligheten att förkasta avtalet genom att offentligt erkänna att om vi gjorde det, så skulle vi ligga ännu sämre till än om vi accepterade ett problematiskt avtal.

Dessa eftergifter gjorde att förhandlarna inte hade mycket manöverutrymme och USA försvagade härmed sin förhandlingsposition. Främst saknas nu rätten för FN:s kärninspektionsorgan, IAEA, att utföra inspektioner oannonserat, var som helst och när som helst, när misstanke finns om att utveckling av kärnvapen pågår. Det krävs en komplex 24-dagars process från krav om inspektion till att den kan utföras.

Irans försvarsminister Hossein Dehghan uttalade 20 juli att Teheran inte kommer låta någon utlänning granska Irans försvars- och missilförmåga genom att inspektera landets militära anläggningar. Ett uttalande som bryter mot det liggande avtalet.

Avtalet innebär vidare att centrifuger för anrikning av uran visserligen ska urkopplas, men det görs på ett sätt som lätt kan återställas. Inga centrifuger eller kärnanläggningar monteras ner. Avtalet tillåter testning av avancerade centrifuger, något som snabbt kan utvecklas till kärnvapen. Dershowitz menade att USA spelade dam med nationen som uppfann schack, och ayatollan gjorde vår president schackmatt!

I utbyte för att Iran gått med på avtalet kommer 150 miljarder dollar överföras i sanktionslättnader, något som Iran kan komma att använda för att öka sin militära och politiska makt i regionen. Till exempel genom att ytterligare stärka Irans ombud; Assadregimen i Syrien, Hizbollah i Libanon och Hamas på Gaza. Inga andra ledare i regionen stöder avtalet, trots att Obama påstår att alla världens länder utom Israel gör det.

Trots avtalet som nu ligger på USA:s kongress bord för granskning och beslut, har demonstranter i Teheran fortsatt med att bränna USA:s och Israels flaggor och skrika Död åt Israel, Död åt USA. Det stärker inte intrycket av att Iran är ett land som är inställt på fred.

Lisa Abramowicz

Generalsekreterare, Svensk Israel-Information

Senast den 17 september kommer den amerikanska kongressen att rösta om avtalet som rör Irans kärnvapenprogram. För närvarande pågår en aggressiv debatt i USA mellan de som stödjer avtalet, lett av president Barack Obama och de flesta demokrater, och de som inte gör det, republikanerna – som har en majoritet i kongressen – och olika pro-israeliska, samt kristna och judiska grupper.

De omedelbara reaktionerna på avtalet i juli mellan Iran och stormakterna (P5+1) i FN:s säkerhetsråd om Irans kärnvapenprogram, var entusiastiska och lättade. Avtalet sågs som en diplomatisk seger, främst för USA:s president Obama och utrikesminister John Kerry.

Mycken kritik har riktats mot Israel, Irans huvudmål för kärnvapen, för att vara en glädjedödare. Obama påstår att det bara finns två alternativ; det avtal som nu föreligger eller krig. Men i Israel från höger till vänster är man enig om att det finns en tredje lösning – ett bättre, mer krävande avtal. Detta argument delas nu av allt fler amerikanska kritiker till avtalet, inklusive kända demokrater som Leon Wieseltier och juridikprofessorn vid Harvard, Alan Dershowitz. Han påpekar i Boston Globe att USA påbörjade förhandlingarna med att göra tre viktiga eftergifter:

1) att offentligt deklarera att USA inte var militärt kapabelt att göra slut på Irans kärnvapenprogram,

2) att ta bort de gällande, hårda sanktionerna från förhandlingsbordet genom att erkänna att även om USA inte skulle acceptera ett avtal, så skulle USAs viktigaste partners börja minska eller till och med ta bort sanktionerna mot Iran,

3) och värst av allt; om USA avstod från möjligheten att förkasta avtalet genom att offentligt erkänna att om vi gjorde det, så skulle vi ligga ännu sämre till än om vi accepterade ett problematiskt avtal.

Dessa eftergifter gjorde att förhandlarna inte hade mycket manöverutrymme och USA försvagade härmed sin förhandlingsposition. Främst saknas nu rätten för FN:s kärninspektionsorgan, IAEA, att utföra inspektioner oannonserat, var som helst och när som helst, när misstanke finns om att utveckling av kärnvapen pågår. Det krävs en komplex 24-dagars process från krav om inspektion till att den kan utföras.

Irans försvarsminister Hossein Dehghan uttalade 20 juli att Teheran inte kommer låta någon utlänning granska Irans försvars- och missilförmåga genom att inspektera landets militära anläggningar. Ett uttalande som bryter mot det liggande avtalet.

Avtalet innebär vidare att centrifuger för anrikning av uran visserligen ska urkopplas, men det görs på ett sätt som lätt kan återställas. Inga centrifuger eller kärnanläggningar monteras ner. Avtalet tillåter testning av avancerade centrifuger, något som snabbt kan utvecklas till kärnvapen. Dershowitz menade att USA spelade dam med nationen som uppfann schack, och ayatollan gjorde vår president schackmatt!

I utbyte för att Iran gått med på avtalet kommer 150 miljarder dollar överföras i sanktionslättnader, något som Iran kan komma att använda för att öka sin militära och politiska makt i regionen. Till exempel genom att ytterligare stärka Irans ombud; Assadregimen i Syrien, Hizbollah i Libanon och Hamas på Gaza. Inga andra ledare i regionen stöder avtalet, trots att Obama påstår att alla världens länder utom Israel gör det.

Trots avtalet som nu ligger på USA:s kongress bord för granskning och beslut, har demonstranter i Teheran fortsatt med att bränna USA:s och Israels flaggor och skrika Död åt Israel, Död åt USA. Det stärker inte intrycket av att Iran är ett land som är inställt på fred.

Lisa Abramowicz

Generalsekreterare, Svensk Israel-Information

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Har du synpunkter på det som sägs i texten? Skriv då gärna en kommentar via tjänsten Ifrågasätt men tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.