2015-08-04 06:01

2015-08-04 06:01

Satsa på fjärde generationen

Debatt: Kärnkraft

Tekniken är säkrare, kärnbränslet används minst femtio gånger effektivare än i dagens generation 2- och 3-reaktorer och avfallet behöver bara slutförvaras i några hundra år jämfört med hundratusentals år för dagens högaktiva avfall, skriver Anders Andersson.

Fyra av Sveriges kärnreaktorer kommer sannolikt att tas ur drift innan 2020. Det innebär att 10 procent av landets elproduktion måste ersättas av effektiviseringar och andra energikällor. En del kan ersättas av vind och solceller, men eftersom det är väderoberoende baskraft som ska ersättas krävs sannolikt att mer biobränsle används för elproduktion.

Sverige har i dag en praktiskt taget fossilfri elproduktion, varav 60 procent är förnyelsebar. Ökar användandet av elbilar och värmepumpar samtidigt som kärnkraften avvecklas stiger sannolikt elpriset rejält, om vi inte vill använda fossila bränslen.

Att bygga nya traditionella kärnkraftverk är knappast aktuellt, inte minst med tanke på att uran är en begränsad naturresurs. Efterfrågan på uran ökar dessutom eftersom flera fossilberoende länder planerar för nya kärnreaktorer.

Fjärde generationens kärnkraftsteknik kan dock bli ett alternativ till fossila bränslen för elproduktion. Tekniken är säkrare, kärnbränslet används minst femtio gånger effektivare än i dagens generation 2- och 3-reaktorer och avfallet behöver bara slutförvaras i några hundra år jämfört med hundratusentals år för dagens högaktiva avfall. Tekniken är dock komplicerad och ännu bara på forskningsstadiet, där svenska forskare deltar i internationella samarbeten kring bl a reaktorer i Frankrike (ASTRID) och Belgien.

Chalmers, KTH och Uppsala universitet föreslog till Utbildningsdepartementet 2012 att utreda förutsättningarna för en svensk forskningsreaktor (ELECTRA-FCC). Ärendet remissbehandlades av KVA och Vetenskapsrådet och hösten 2014 avslog båda i princip att utreda vidare. De främsta skälen var kostnaden (betydligt mer än beräknade 1,5 miljarder kronor), att Sverige redan deltar i EU-samarbeten, samt kompetensbrist.

Internationella samarbeten i all ära, men varför inte stödja forskning på flera fronter samtidigt om intresset finns hos de svenska akademierna? Svensk utveckling har lagt grunden både för den svenska vatten- och kärnkraften så varför inte även för fjärde generationens kärnenergi?

På ett liknande sätt som mobiltelefonin (NMT) utvecklades i ett samarbete mellan de nordiska televerken och i viss mån Ericsson AB, kan utvecklingen av och kring en forskningsreaktor ske mellan svenska och eventuellt andra nordiska universitet med stöd av de i Norden verksamma energibolagen Vattenfall, Fortum, Eon, Statkraft och Statoil. En fungerande fjärde generationens fissionsrektor med tillhörande infrastruktur kan bli en både miljöförbättrande och inkomstbringande exportprodukt.

Ska samarbetet bli fruktbart krävs att politiken är positiv till en svensk (nordisk?) forskningsreaktor. Hittills är det bara Folkpartiet som visat intresse, medan Centerpartiet och Miljöpartiet säger nej. Övriga partier verkar inte ha någon åsikt om fjärde generationens kärnkraft.

Satsningar på förnyelsebara energikällor bör inte utesluta forskning på nya energikällor. Även om plushus blir standard, tak, väggar och öknar täcks av solpaneler för värme- och elproduktion, vindkraftverken blir större och havsbaserade och batterier billiga och oerhört energitäta, kommer det sannolikt alltid att finnas behov av energikällor som fungerar oberoende av världsläget och väderlek. Och med tanke på att 67 procent av världens elproduktion baseras på fossila bränslen och att utvecklingen i många länder förutsätter ökad elkonsumtion bör satsningar på fjärde generationens kärnkraftsteknik uppmuntras.

Anders Andersson

Lärare, Skoghall

Fyra av Sveriges kärnreaktorer kommer sannolikt att tas ur drift innan 2020. Det innebär att 10 procent av landets elproduktion måste ersättas av effektiviseringar och andra energikällor. En del kan ersättas av vind och solceller, men eftersom det är väderoberoende baskraft som ska ersättas krävs sannolikt att mer biobränsle används för elproduktion.

Sverige har i dag en praktiskt taget fossilfri elproduktion, varav 60 procent är förnyelsebar. Ökar användandet av elbilar och värmepumpar samtidigt som kärnkraften avvecklas stiger sannolikt elpriset rejält, om vi inte vill använda fossila bränslen.

Att bygga nya traditionella kärnkraftverk är knappast aktuellt, inte minst med tanke på att uran är en begränsad naturresurs. Efterfrågan på uran ökar dessutom eftersom flera fossilberoende länder planerar för nya kärnreaktorer.

Fjärde generationens kärnkraftsteknik kan dock bli ett alternativ till fossila bränslen för elproduktion. Tekniken är säkrare, kärnbränslet används minst femtio gånger effektivare än i dagens generation 2- och 3-reaktorer och avfallet behöver bara slutförvaras i några hundra år jämfört med hundratusentals år för dagens högaktiva avfall. Tekniken är dock komplicerad och ännu bara på forskningsstadiet, där svenska forskare deltar i internationella samarbeten kring bl a reaktorer i Frankrike (ASTRID) och Belgien.

Chalmers, KTH och Uppsala universitet föreslog till Utbildningsdepartementet 2012 att utreda förutsättningarna för en svensk forskningsreaktor (ELECTRA-FCC). Ärendet remissbehandlades av KVA och Vetenskapsrådet och hösten 2014 avslog båda i princip att utreda vidare. De främsta skälen var kostnaden (betydligt mer än beräknade 1,5 miljarder kronor), att Sverige redan deltar i EU-samarbeten, samt kompetensbrist.

Internationella samarbeten i all ära, men varför inte stödja forskning på flera fronter samtidigt om intresset finns hos de svenska akademierna? Svensk utveckling har lagt grunden både för den svenska vatten- och kärnkraften så varför inte även för fjärde generationens kärnenergi?

På ett liknande sätt som mobiltelefonin (NMT) utvecklades i ett samarbete mellan de nordiska televerken och i viss mån Ericsson AB, kan utvecklingen av och kring en forskningsreaktor ske mellan svenska och eventuellt andra nordiska universitet med stöd av de i Norden verksamma energibolagen Vattenfall, Fortum, Eon, Statkraft och Statoil. En fungerande fjärde generationens fissionsrektor med tillhörande infrastruktur kan bli en både miljöförbättrande och inkomstbringande exportprodukt.

Ska samarbetet bli fruktbart krävs att politiken är positiv till en svensk (nordisk?) forskningsreaktor. Hittills är det bara Folkpartiet som visat intresse, medan Centerpartiet och Miljöpartiet säger nej. Övriga partier verkar inte ha någon åsikt om fjärde generationens kärnkraft.

Satsningar på förnyelsebara energikällor bör inte utesluta forskning på nya energikällor. Även om plushus blir standard, tak, väggar och öknar täcks av solpaneler för värme- och elproduktion, vindkraftverken blir större och havsbaserade och batterier billiga och oerhört energitäta, kommer det sannolikt alltid att finnas behov av energikällor som fungerar oberoende av världsläget och väderlek. Och med tanke på att 67 procent av världens elproduktion baseras på fossila bränslen och att utvecklingen i många länder förutsätter ökad elkonsumtion bör satsningar på fjärde generationens kärnkraftsteknik uppmuntras.

Anders Andersson

Lärare, Skoghall

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Har du synpunkter på det som sägs i texten? Skriv då gärna en kommentar via tjänsten Ifrågasätt men tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.