2015-07-06 06:00

2015-07-06 06:00

En kriskommission för cancervården

Debatt: Sjukvård

Läget är så allvarligt att det är nödvändigt med en kriskommission för cancersjukvården, skriver Katarina Johansson.

Cancer är den absolut största sjukdomen i Sverige. En halv miljon människor är drabbade. Var tionde minut får en ny person ett cancerbesked. Nätverket mot cancer är Sveriges största cancerorganisation och med 25 000 anslutna patienter, vi är välinsatta i svensk cancervård. Vi var bland annat med i förberedelserna av den nationella cancerstrategin, vi finns med i ledningsgrupperna för flera Regionala Cancer Center, är med i olika expertgrupper tillsatta av regeringen med mera.

Och en sak vet vi: Vårdkedjan inom svensk cancervård har så svaga länkar att den riskerar att brista. Läget är så allvarligt att det är nödvändigt med en kriskommission för cancersjukvården. De insatser som utlovats och påbörjats räcker inte. Vi pratar om en total omdaning av hela verksamheten där vi ska vända på varenda sten för att få en radikal förbättring. Det räcker inte med att effektivisera vården. Vi måste göra nytt!

Att cancerfallen ökar beror på att vi blir äldre och att det finns allt bättre behandlingar. Vilket är glädjande, många går från dödliga till kroniska cancerfall och ska leva länge. Men vården är inte rustad för detta. I dag passerar en normal cancerpatient 26 övergångar inom vården, dessa övergångar är tyvärr inte samordnade vilket leder till en orolig vårdupplevelse för patienten.

Dessutom tar cancer varken semester, höst- eller jullov eller för den delen har klämdagar. I cancerresans alla steg finns det problem med personalförsörjningen och hur vården är organiserad. Det gäller för primärvården som förlänger tiden mellan symtom till diagnos, i specialistvårdens alla funktioner, om kontaktsjuksköterskor som används som dragspel vid personalbrist, onödigt lång tid från symtom till diagnos. Patienter blir kvar på vårdavdelningar, även när de är färdigbehandlade. Att välja vård på annan ort spelar mindre roll, då förhållandena ser i princip likadana ut överallt.

Den nationella cancerstrategin kom till för att samordna, utveckla och kvalitetssäkra cancersjukvården. Hur kan man få alla att snabbare dra åt samma håll? Vad är det som gör att vårdkedjan brister? Har vi fått ett signalfel i systemet? Nu ställer vi krav på regering och riksdag att ta ansvar och tillsätta en kriskommission för att utreda vårdens organisation för cancerpatienter! Och Nätverket mor cancer vill vara medskapande i ett sådant arbete och ingå i den kommissionen.

Katarina Johansson

Ordförande, Nätverket mot cancer

Cancer är den absolut största sjukdomen i Sverige. En halv miljon människor är drabbade. Var tionde minut får en ny person ett cancerbesked. Nätverket mot cancer är Sveriges största cancerorganisation och med 25 000 anslutna patienter, vi är välinsatta i svensk cancervård. Vi var bland annat med i förberedelserna av den nationella cancerstrategin, vi finns med i ledningsgrupperna för flera Regionala Cancer Center, är med i olika expertgrupper tillsatta av regeringen med mera.

Och en sak vet vi: Vårdkedjan inom svensk cancervård har så svaga länkar att den riskerar att brista. Läget är så allvarligt att det är nödvändigt med en kriskommission för cancersjukvården. De insatser som utlovats och påbörjats räcker inte. Vi pratar om en total omdaning av hela verksamheten där vi ska vända på varenda sten för att få en radikal förbättring. Det räcker inte med att effektivisera vården. Vi måste göra nytt!

Att cancerfallen ökar beror på att vi blir äldre och att det finns allt bättre behandlingar. Vilket är glädjande, många går från dödliga till kroniska cancerfall och ska leva länge. Men vården är inte rustad för detta. I dag passerar en normal cancerpatient 26 övergångar inom vården, dessa övergångar är tyvärr inte samordnade vilket leder till en orolig vårdupplevelse för patienten.

Dessutom tar cancer varken semester, höst- eller jullov eller för den delen har klämdagar. I cancerresans alla steg finns det problem med personalförsörjningen och hur vården är organiserad. Det gäller för primärvården som förlänger tiden mellan symtom till diagnos, i specialistvårdens alla funktioner, om kontaktsjuksköterskor som används som dragspel vid personalbrist, onödigt lång tid från symtom till diagnos. Patienter blir kvar på vårdavdelningar, även när de är färdigbehandlade. Att välja vård på annan ort spelar mindre roll, då förhållandena ser i princip likadana ut överallt.

Den nationella cancerstrategin kom till för att samordna, utveckla och kvalitetssäkra cancersjukvården. Hur kan man få alla att snabbare dra åt samma håll? Vad är det som gör att vårdkedjan brister? Har vi fått ett signalfel i systemet? Nu ställer vi krav på regering och riksdag att ta ansvar och tillsätta en kriskommission för att utreda vårdens organisation för cancerpatienter! Och Nätverket mor cancer vill vara medskapande i ett sådant arbete och ingå i den kommissionen.

Katarina Johansson

Ordförande, Nätverket mot cancer

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Har du synpunkter på det som sägs i texten? Skriv då gärna en kommentar via tjänsten Ifrågasätt men tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.