2015-07-04 06:00

2015-07-04 06:00

Bättre förslag för amorteringar

Debatt: Bostadspolitik

Amorteringskravet skulle ha gett nya lån sämre villkor än gamla, vilket skulle avskräckt från att flytta – månadsutbetalningarna blir ju större för samma storlek på lånet, skriver Jakob Eliasson.

Finansinspektionen (FI) drog nyligen tillbaka förslaget om amorteringskrav, sedan Kammarrätten i Jönköping dömt ut det hela som olagligt. Regeringen och Alliansen har nu enats om att så snart som möjligt ge myndigheten de legala verktyg som krävs för att gå vidare med någon form av amorteringskrav.

FI:s förslag innehöll flera svagheter, som nu skulle kunna rättas till. Den mest uppenbara svagheten var själva tvånget. I vissa skeden av livet passar det dåligt att amortera. Barnfamiljer lever ofta under ansträngda villkor som gör det svårt att amortera. I takt med att barnen och inkomsterna växer, skapas dock utrymme för ett sparande, där amorteringar är ett naturligt inslag. FI:s amorteringskrav skulle ha slagit sig ner vid köksbordet och styrt hushållens privatekonomi utan hänsyn till sådana förhållanden, och därmed trängt undan både konsumtion och sparande.

Inlåsningseffekter var ett annat problem. Amorteringskravet skulle ha gett nya lån sämre villkor än gamla, vilket skulle avskräckt från att flytta – månadsutbetalningarna blir ju större för samma storlek på lånet. Det är knappast vad en redan trögrörlig bostadsmarknad behöver.

Det skulle även haft märkliga och svårförutsägbara effekter på hushåll som renoverar. Ett mindre (nytt) lån för renovering skulle ha förvandlat hela det gamla lånet till nytt, och därmed föremål för amorteringskrav. Det hade alltså inte räckt att amortera av renoveringslånet. Hela det gamla lånet hade varit tvunget att amorteras efter de nya reglerna. Det hade försvårat och fördyrat renoveringar, och sannolikt kostat jobb.

När FI nu får möjlighet att återkomma med ett uppdaterat förslag om amorteringskrav, finns därför flera förbättringar att göra. Villaägarna föreslår att ett amorteringskrav – om det alltså ska införas – bör riktas mot bankerna snarare än mot enskilda hushåll.

Staten kan rikta krav om genomsnittlig skuldsättning och amorteringstakt mot bankens samlade bolånestock. Därefter får bankerna i förhandling med sina kunder avgöra vilka kunder som ska amortera och i vilken takt. Det ger en flexibilitet i systemet och hushållen fler valmöjligheter och mer inflytande över sin privatekonomi. Samtidigt garanterar det de resultat om lägre skuldsättning som FI eftersträvar.

FI:s förslag innehöll luddiga formuleringar om undantag, som hade blivit svåra att tolka. Med vårt förslag blir det hela en förhandlingsfråga mellan banken och dess kunder, utan inblandning av en stelbent lagstiftning. Med vårt förslag blir bankerna tvungna att locka med lägre räntor för lågt skuldsatta och amorterande hushåll, vilket ger sunda signaler om skuldsättning. Idag är det tvärtom; bankerna sänker ränteerbjudandet i takt med att storleken på lånet stiger.

Att amortera är klokt, men hushållen bör ha möjlighet att planera sin privatekonomi i så stor utsträckning som möjligt. Vår modell skapar flexibilitet, ger garanterat lägre skuldsättning i hushållen och sundare drivkrafter för bankerna. Det är dessutom genomförbart med de legala verktyg som FI redan nu FI har till sitt förfogande. Nu har myndighet och politiker fått en ny chans att ta till sig det. Vi ser fram emot fortsättningen.

Jakob Eliasson

Samhällspolitisk chef, Villaägarnas Riksförbund

Finansinspektionen (FI) drog nyligen tillbaka förslaget om amorteringskrav, sedan Kammarrätten i Jönköping dömt ut det hela som olagligt. Regeringen och Alliansen har nu enats om att så snart som möjligt ge myndigheten de legala verktyg som krävs för att gå vidare med någon form av amorteringskrav.

FI:s förslag innehöll flera svagheter, som nu skulle kunna rättas till. Den mest uppenbara svagheten var själva tvånget. I vissa skeden av livet passar det dåligt att amortera. Barnfamiljer lever ofta under ansträngda villkor som gör det svårt att amortera. I takt med att barnen och inkomsterna växer, skapas dock utrymme för ett sparande, där amorteringar är ett naturligt inslag. FI:s amorteringskrav skulle ha slagit sig ner vid köksbordet och styrt hushållens privatekonomi utan hänsyn till sådana förhållanden, och därmed trängt undan både konsumtion och sparande.

Inlåsningseffekter var ett annat problem. Amorteringskravet skulle ha gett nya lån sämre villkor än gamla, vilket skulle avskräckt från att flytta – månadsutbetalningarna blir ju större för samma storlek på lånet. Det är knappast vad en redan trögrörlig bostadsmarknad behöver.

Det skulle även haft märkliga och svårförutsägbara effekter på hushåll som renoverar. Ett mindre (nytt) lån för renovering skulle ha förvandlat hela det gamla lånet till nytt, och därmed föremål för amorteringskrav. Det hade alltså inte räckt att amortera av renoveringslånet. Hela det gamla lånet hade varit tvunget att amorteras efter de nya reglerna. Det hade försvårat och fördyrat renoveringar, och sannolikt kostat jobb.

När FI nu får möjlighet att återkomma med ett uppdaterat förslag om amorteringskrav, finns därför flera förbättringar att göra. Villaägarna föreslår att ett amorteringskrav – om det alltså ska införas – bör riktas mot bankerna snarare än mot enskilda hushåll.

Staten kan rikta krav om genomsnittlig skuldsättning och amorteringstakt mot bankens samlade bolånestock. Därefter får bankerna i förhandling med sina kunder avgöra vilka kunder som ska amortera och i vilken takt. Det ger en flexibilitet i systemet och hushållen fler valmöjligheter och mer inflytande över sin privatekonomi. Samtidigt garanterar det de resultat om lägre skuldsättning som FI eftersträvar.

FI:s förslag innehöll luddiga formuleringar om undantag, som hade blivit svåra att tolka. Med vårt förslag blir det hela en förhandlingsfråga mellan banken och dess kunder, utan inblandning av en stelbent lagstiftning. Med vårt förslag blir bankerna tvungna att locka med lägre räntor för lågt skuldsatta och amorterande hushåll, vilket ger sunda signaler om skuldsättning. Idag är det tvärtom; bankerna sänker ränteerbjudandet i takt med att storleken på lånet stiger.

Att amortera är klokt, men hushållen bör ha möjlighet att planera sin privatekonomi i så stor utsträckning som möjligt. Vår modell skapar flexibilitet, ger garanterat lägre skuldsättning i hushållen och sundare drivkrafter för bankerna. Det är dessutom genomförbart med de legala verktyg som FI redan nu FI har till sitt förfogande. Nu har myndighet och politiker fått en ny chans att ta till sig det. Vi ser fram emot fortsättningen.

Jakob Eliasson

Samhällspolitisk chef, Villaägarnas Riksförbund

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Har du synpunkter på det som sägs i texten? Skriv då gärna en kommentar via tjänsten Ifrågasätt men tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.