2015-05-11 06:01

2015-05-11 06:01

Folkmordet och framtiden

Debatt: Armenierna

Jag tror tvärtom att det är bra för fred och utveckling om kyrkor, moskéer och synagogor får leva sida vid sida i våra europeiska städer och byar, skriver Per-Inge Lidén.

Under 2015 uppmärksammar vi på olika sätt minnet av det folkmord på kristna armenier, assyrier, syrianer, kaldéer och greker som skedde under det Osmanska rikets sista självande år 1915-17, men som fortsatte till och med 1923. Över två miljoner människor dödades. Den stora frågan i dag är vad vi kan lära av denna fruktansvärda berättelse.

Det osmanska imperiet styrde under flera århundraden över stora områden. Inom imperiet fanns många folk och religioner som hade viss frihet. Två miljoner armenier levde i enklaver – dhimmis – med viss frihet. De var framgångsrika och stod ofta för entreprenörskap och handel. Under slutet av 1800-talet genomgick imperiet en ekonomisk och politisk kris. Man hamnade efter de växande europeiska ekonomierna.

1909 avsattes den åldrande sultanen av en nationalistiskt inriktad grupp officerare inspirerade av europeisk nationalism. Under intryck av europeisk nationalism sökte man ena landet. 1915 avväpnades alla armeniska officerare och ett organiserat arbete med att utplåna ett armeniskt folk som varit en del av landet i tusentals år påbörjades. Än i dag är det i turkisk lag förbjudet att berätta om detta folkmord. I dag har det gått hundra år. Vi sörjer. Men viktigast är kanske att lära av vår historia när vi planerar för framtiden.

Det är farligt att låta ett land sjunka ner i fattigdom, utanförskap eller kaos. Det föder rörelser som ser enkla lösningar och som söker syndabockar och fiender. Vad händer i länder som Grekland när vi låter dem falla ner i total fattigdom? Kommer de att söka enkla lösningar och fiender att utplåna liksom den ungturkiska rörelsen gjorde då och som IS i Syren gör i dag?

Minoriteter är en tillgång i ett samhälle. Armenierna var ekonomiskt framgångsrika i Osmanska riket. Vad hade hänt i Europa om vi släppt in och gett utrymme till de romer som vi tvingat till utanförskap och som nu tigger på våra gator?

Religion som kidnappas av politiska och ekonomiska krafter blir farlig. Ungturkarna brände kyrkor och ville utplåna en hel religion. Det är en farlig tanke: ett land, en tro. Det finns de som i dag hävdar samma om islam eller judendom i Sverige. Ett land, en tro. Jag tror tvärtom att det är bra för fred och utveckling om kyrkor, moskéer och synagogor får leva sida vid sida i våra europeiska städer och byar.

Det har gått hundra år sedan folkmordet på armenier. Turkiet styrs av nya generationer och andra partier. De och vi borde erkänna folkmordet på armenier. Men framför allt bör vi gemensamt lära av vår historia när vi planerar för ett fredligt och modernt Europa. Låt oss börja i Karlstad.

Per-Inge Lidén (MP)

Kommunalråd, Karlstad

Under 2015 uppmärksammar vi på olika sätt minnet av det folkmord på kristna armenier, assyrier, syrianer, kaldéer och greker som skedde under det Osmanska rikets sista självande år 1915-17, men som fortsatte till och med 1923. Över två miljoner människor dödades. Den stora frågan i dag är vad vi kan lära av denna fruktansvärda berättelse.

Det osmanska imperiet styrde under flera århundraden över stora områden. Inom imperiet fanns många folk och religioner som hade viss frihet. Två miljoner armenier levde i enklaver – dhimmis – med viss frihet. De var framgångsrika och stod ofta för entreprenörskap och handel. Under slutet av 1800-talet genomgick imperiet en ekonomisk och politisk kris. Man hamnade efter de växande europeiska ekonomierna.

1909 avsattes den åldrande sultanen av en nationalistiskt inriktad grupp officerare inspirerade av europeisk nationalism. Under intryck av europeisk nationalism sökte man ena landet. 1915 avväpnades alla armeniska officerare och ett organiserat arbete med att utplåna ett armeniskt folk som varit en del av landet i tusentals år påbörjades. Än i dag är det i turkisk lag förbjudet att berätta om detta folkmord. I dag har det gått hundra år. Vi sörjer. Men viktigast är kanske att lära av vår historia när vi planerar för framtiden.

Det är farligt att låta ett land sjunka ner i fattigdom, utanförskap eller kaos. Det föder rörelser som ser enkla lösningar och som söker syndabockar och fiender. Vad händer i länder som Grekland när vi låter dem falla ner i total fattigdom? Kommer de att söka enkla lösningar och fiender att utplåna liksom den ungturkiska rörelsen gjorde då och som IS i Syren gör i dag?

Minoriteter är en tillgång i ett samhälle. Armenierna var ekonomiskt framgångsrika i Osmanska riket. Vad hade hänt i Europa om vi släppt in och gett utrymme till de romer som vi tvingat till utanförskap och som nu tigger på våra gator?

Religion som kidnappas av politiska och ekonomiska krafter blir farlig. Ungturkarna brände kyrkor och ville utplåna en hel religion. Det är en farlig tanke: ett land, en tro. Det finns de som i dag hävdar samma om islam eller judendom i Sverige. Ett land, en tro. Jag tror tvärtom att det är bra för fred och utveckling om kyrkor, moskéer och synagogor får leva sida vid sida i våra europeiska städer och byar.

Det har gått hundra år sedan folkmordet på armenier. Turkiet styrs av nya generationer och andra partier. De och vi borde erkänna folkmordet på armenier. Men framför allt bör vi gemensamt lära av vår historia när vi planerar för ett fredligt och modernt Europa. Låt oss börja i Karlstad.

Per-Inge Lidén (MP)

Kommunalråd, Karlstad

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Har du synpunkter på det som sägs i texten? Skriv då gärna en kommentar via tjänsten Ifrågasätt men tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.