2015-05-08 06:01

2015-05-08 06:01

Ett dråpslag mot fiberutbyggnaden

Debatt: Nya bidragsregler

För att i framtiden kunna stoppa/bromsa avfolkningen av landsbygden måste människor ha möjligheten att arbeta hemifrån och då duger inte ADSL, skriver Lennart Olsson.

Enligt SCB finns det 1 234 orter med 200-1 000 invånare. Alla dessa kunde söka bidrag för fiberutbyggnad enligt de regler som gällde före den 1 april. Nu har Jordbruksverket i samarbete med Post- och telestyrelsen (PTS) ändrat reglerna och sparkat undan benen för en halv miljon av Sveriges invånare att få bredband via fibernät med anständig överföringskapacitet.

Katarina Lindbom, från Bredbandsforum – ett initiativ från regeringen, säger att problemet är svårlöst eftersom det inte finns obegränsat med pengar till utbyggnad. Hon säger även att en förutsättning för digitalt deltagande är tillgång till snabbt bredband. Den främsta motorn för utbyggnad är konsumenternas efterfrågan, menar hon. Där det finns efterfrågan finns det förutsättningar för utbyggnad. Hur skapar man efterfrågan i glesbygd? Möjligen med konsekventa och rättvisa regler över tid så att man kan se att det finns möjligheter. De ständiga förseningarna och ändrade regler gör att folk tappar sugen.

Med de gamla reglerna, som legat till grund för skapandet av många byalagsföreningar, grundades principen om lika för alla, d v s alla i föreningen betalar samma oavsett avstånd. När nu bidraget för en betydande del av föreningen faller bort blir det dyrare och svårare att få acceptans för att tätortsbor ska subventionera folk på bygden. Kraven ökar på att tätorten ska vara ”för sig” och det blir ännu svårare att motivera många att ansluta sig.

För att i framtiden kunna stoppa/bromsa avfolkningen av landsbygden måste människor ha möjligheten att arbeta hemifrån och då duger inte ADSL. Om man arbetar hemifrån behöver man både skicka och ta emot data varför man då måste ha som stockholmarna säger: en 100/100-lina, alltså 100 Mbit i sekunden i båda riktningarna. Mobilt bredband blir aldrig något annat än ett komplement till fiber.

Regeringen/arna har ofta upprepat att mer än 90 procent av Sveriges hushåll ska ha tillgång till bredband på minst 100 Mbit/sekund senast år 2020. Är det på direkt order från regeringen som PTS, på Jordbruksverkets begäran den 9 mars redan dagen efter, kan presentera ett remissvar, som på ett obegripligt och summariskt sätt konstaterar att alla Sveriges tätorter kommer att ha nya generationens access-nät (NGA) tillgängligt genom marknadens försorg redan 2017 och även många orter med mindre än 200 invånare ska ha NGA år 2020? Det går inte att hitta en koppling mellan utredningen och slutsatsen i remissvaret från PTS.

Katarina Lindbom från Bredbandsforum säger: Det finns positiva exempel på kommuner där man lyckats få till i stort sett hundraprocentig tillgång genom att man samarbetat med en enda marknadsaktör, som får kontrakt på utbyggnad i tätorten mot att företaget även tar ansvar för utkanterna av området.

Verkligheten är en annan. En liten kommun såsom Eda, i glesbygd har tre tätorter med respektive 2 200, 1 400 och 600 invånare. Ingen av dessa tre orter är kommersiellt attraktiv då marknaden inte ens har kommit överens med kommunen om att bygga ut centralorten. Hur hotar man då marknaden att om du inte bygger ut i den minsta orten så får du inte de andra heller. Hotet/löftet blir tandlöst!

För att få marknaden i exemplet att svara för utbyggnaden måste regeringen utöva lite ägarinflytande över Telia och Skanova och ålägga dem att mot ett minskat statligt avkastningskrav bygga ut åtminstone på orter med över 200 invånare så att dessa inte hamnar mer utanför kartan än de redan är. Gör en riktig marknadsanalys och återställ sedan regelverket till det som gällde före den 1 april.

Lennart Olsson

Styrelsen i Södra Järnskogs Fiber ekonomisk förening

Enligt SCB finns det 1 234 orter med 200-1 000 invånare. Alla dessa kunde söka bidrag för fiberutbyggnad enligt de regler som gällde före den 1 april. Nu har Jordbruksverket i samarbete med Post- och telestyrelsen (PTS) ändrat reglerna och sparkat undan benen för en halv miljon av Sveriges invånare att få bredband via fibernät med anständig överföringskapacitet.

Katarina Lindbom, från Bredbandsforum – ett initiativ från regeringen, säger att problemet är svårlöst eftersom det inte finns obegränsat med pengar till utbyggnad. Hon säger även att en förutsättning för digitalt deltagande är tillgång till snabbt bredband. Den främsta motorn för utbyggnad är konsumenternas efterfrågan, menar hon. Där det finns efterfrågan finns det förutsättningar för utbyggnad. Hur skapar man efterfrågan i glesbygd? Möjligen med konsekventa och rättvisa regler över tid så att man kan se att det finns möjligheter. De ständiga förseningarna och ändrade regler gör att folk tappar sugen.

Med de gamla reglerna, som legat till grund för skapandet av många byalagsföreningar, grundades principen om lika för alla, d v s alla i föreningen betalar samma oavsett avstånd. När nu bidraget för en betydande del av föreningen faller bort blir det dyrare och svårare att få acceptans för att tätortsbor ska subventionera folk på bygden. Kraven ökar på att tätorten ska vara ”för sig” och det blir ännu svårare att motivera många att ansluta sig.

För att i framtiden kunna stoppa/bromsa avfolkningen av landsbygden måste människor ha möjligheten att arbeta hemifrån och då duger inte ADSL. Om man arbetar hemifrån behöver man både skicka och ta emot data varför man då måste ha som stockholmarna säger: en 100/100-lina, alltså 100 Mbit i sekunden i båda riktningarna. Mobilt bredband blir aldrig något annat än ett komplement till fiber.

Regeringen/arna har ofta upprepat att mer än 90 procent av Sveriges hushåll ska ha tillgång till bredband på minst 100 Mbit/sekund senast år 2020. Är det på direkt order från regeringen som PTS, på Jordbruksverkets begäran den 9 mars redan dagen efter, kan presentera ett remissvar, som på ett obegripligt och summariskt sätt konstaterar att alla Sveriges tätorter kommer att ha nya generationens access-nät (NGA) tillgängligt genom marknadens försorg redan 2017 och även många orter med mindre än 200 invånare ska ha NGA år 2020? Det går inte att hitta en koppling mellan utredningen och slutsatsen i remissvaret från PTS.

Katarina Lindbom från Bredbandsforum säger: Det finns positiva exempel på kommuner där man lyckats få till i stort sett hundraprocentig tillgång genom att man samarbetat med en enda marknadsaktör, som får kontrakt på utbyggnad i tätorten mot att företaget även tar ansvar för utkanterna av området.

Verkligheten är en annan. En liten kommun såsom Eda, i glesbygd har tre tätorter med respektive 2 200, 1 400 och 600 invånare. Ingen av dessa tre orter är kommersiellt attraktiv då marknaden inte ens har kommit överens med kommunen om att bygga ut centralorten. Hur hotar man då marknaden att om du inte bygger ut i den minsta orten så får du inte de andra heller. Hotet/löftet blir tandlöst!

För att få marknaden i exemplet att svara för utbyggnaden måste regeringen utöva lite ägarinflytande över Telia och Skanova och ålägga dem att mot ett minskat statligt avkastningskrav bygga ut åtminstone på orter med över 200 invånare så att dessa inte hamnar mer utanför kartan än de redan är. Gör en riktig marknadsanalys och återställ sedan regelverket till det som gällde före den 1 april.

Lennart Olsson

Styrelsen i Södra Järnskogs Fiber ekonomisk förening

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Har du synpunkter på det som sägs i texten? Skriv då gärna en kommentar via tjänsten Ifrågasätt men tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.