2015-04-08 06:00

2015-04-08 06:00

En skamfläck i Sveriges historia

Debatt: Behandlingen av romerna

Behandlingen av romerna är en skamfläck i Sveriges historia. De har inte fått utnyttja sin rösträtt, inte fått ha fast bostad, inte fått gå i skolan eller tala sitt eget språk, skriver Malin Berglund.

Den 8 april 1971 erkände FN romerna som internationell minoritetsgrupp. Sedan dess firar romerna sin nationaldag denna dag. Redan i början av 1500-talet kom romerna till Sverige. Deras historia är full av förföljelse, fördomar, misstänksamhet, utanförskap och lidande.

Mellan 1914 och 1953 var romsk invandring till Sverige förbjuden, vilket betyder att Sveriges gränser var stängda för romska flyktingar under andra världskriget och den nazistiska förföljelsen. Under andra världskriget avrättades procentuellt fler romer än judar av nazisterna. Dessutom utsattes romska barn för mycket hemska och grymma experiment i koncentrationslägren.

På 1940-talet infördes en lag i Sverige som tillät sterilisering av människor som man betraktade som asociala. I lagen skrev man rent ut att tattare/resande var lösdrivare med utpräglad asocial livsföring och det blev fritt fram för sterilisering av alla som blev utpekade som tattare/resande. Detta pågick ända fram till 1975, då lagen försvann. Under denna tid gjordes också en inventering av tattare/resande och romer som fanns i landet.

I mitten av 1980-talet arbetade jag inom polismyndigheten i Värmland och där fanns en sådan bok med uppgift om de familjer och släkter som man ansåg hade s k tattar- eller romsk bakgrund. Det fanns också en pärm, den s k tattarpärmen, där man hade foton och uppgifter om personer i länet som ansågs misstänkta på grund av deras familj- och/eller släktband. I dag förnekar polismyndigheten att dessa register funnits.

Behandlingen av romerna är en skamfläck i Sveriges historia. De har inte fått utnyttja sin rösträtt, inte fått ha fast bostad, inte fått gå i skolan eller tala sitt eget språk. De har förföljts, avrättats, utsatts för misstänksamhet, utanförskap och ett ofattbart lidande. De har hållits som slavar, tvångssteriliserats och deras barn har tvångsomhändertagits. 1999 erkändes romerna som nationell minoritet i Sverige och i mars 2014 presenterades en vitbok om övergrepp och kränkningar mot resande och romer i 1900-talets Sverige.

I framför allt Rumänien och Bulgarien lever romerna fortfarande ett liv i misär och i ett utanförskap som är så hopplöst att de tvingas resa exempelvis till Sverige för att tigga. Det är dessa människor vi nu ser på våra gator och torg, en förtryckt och misshandlad samling folkspillror som alltid försökt behålla sin värdighet, sin kultur och sitt språk. Vi kan ha olika uppfattningar och åsikter om tiggeri och tiggare men det är människor det handlar om. Människor som förtjänar att bemötas med respekt, precis som du och jag.

Malin Berglund (M)

Kommun- och landstingspolitiker

Den 8 april 1971 erkände FN romerna som internationell minoritetsgrupp. Sedan dess firar romerna sin nationaldag denna dag. Redan i början av 1500-talet kom romerna till Sverige. Deras historia är full av förföljelse, fördomar, misstänksamhet, utanförskap och lidande.

Mellan 1914 och 1953 var romsk invandring till Sverige förbjuden, vilket betyder att Sveriges gränser var stängda för romska flyktingar under andra världskriget och den nazistiska förföljelsen. Under andra världskriget avrättades procentuellt fler romer än judar av nazisterna. Dessutom utsattes romska barn för mycket hemska och grymma experiment i koncentrationslägren.

På 1940-talet infördes en lag i Sverige som tillät sterilisering av människor som man betraktade som asociala. I lagen skrev man rent ut att tattare/resande var lösdrivare med utpräglad asocial livsföring och det blev fritt fram för sterilisering av alla som blev utpekade som tattare/resande. Detta pågick ända fram till 1975, då lagen försvann. Under denna tid gjordes också en inventering av tattare/resande och romer som fanns i landet.

I mitten av 1980-talet arbetade jag inom polismyndigheten i Värmland och där fanns en sådan bok med uppgift om de familjer och släkter som man ansåg hade s k tattar- eller romsk bakgrund. Det fanns också en pärm, den s k tattarpärmen, där man hade foton och uppgifter om personer i länet som ansågs misstänkta på grund av deras familj- och/eller släktband. I dag förnekar polismyndigheten att dessa register funnits.

Behandlingen av romerna är en skamfläck i Sveriges historia. De har inte fått utnyttja sin rösträtt, inte fått ha fast bostad, inte fått gå i skolan eller tala sitt eget språk. De har förföljts, avrättats, utsatts för misstänksamhet, utanförskap och ett ofattbart lidande. De har hållits som slavar, tvångssteriliserats och deras barn har tvångsomhändertagits. 1999 erkändes romerna som nationell minoritet i Sverige och i mars 2014 presenterades en vitbok om övergrepp och kränkningar mot resande och romer i 1900-talets Sverige.

I framför allt Rumänien och Bulgarien lever romerna fortfarande ett liv i misär och i ett utanförskap som är så hopplöst att de tvingas resa exempelvis till Sverige för att tigga. Det är dessa människor vi nu ser på våra gator och torg, en förtryckt och misshandlad samling folkspillror som alltid försökt behålla sin värdighet, sin kultur och sitt språk. Vi kan ha olika uppfattningar och åsikter om tiggeri och tiggare men det är människor det handlar om. Människor som förtjänar att bemötas med respekt, precis som du och jag.

Malin Berglund (M)

Kommun- och landstingspolitiker

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Har du synpunkter på det som sägs i texten? Skriv då gärna en kommentar via tjänsten Ifrågasätt men tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.