2015-03-26 06:00

2015-03-26 06:00

Polisen följer aktuella avtal

Replik: Hittekatter

Ett djur som är borttappat räknas som hittegods och faller under hittegodslagen. Det innebär att om du omhändertar ett borttappat djur är du skyldig att anmäla det till polisen, skriver Patrik Hallberg.

Svar till Percy Nilsson (NWT 26/2)

I Sverige finns cirka 1,1-1.3 miljoner katter (Manimalisrapporten, 2009, SCB 2012). Av dessa ansågs cirka 100 000 vara herrelösa (2013). Polismyndigheten är den myndighet som på olika sätt ser till att katter får en tillfällig plats att vara på i samband med att de är omhändertagna eller kan anses som hittegods. En av våra viktigaste samarbetspartners är djurskydden som med stort kunnande och engagemang tar emot de djur vi söker plats till.

Ärenden av detta slag är aldrig tidstyrda, så tillvida att vi vet hur länge ett djur behöver en uppstallningsplats. Ibland dyker en ägare upp efter några timmar, ibland kommer ett beslut från länsstyrelsen om överlåtelse efter tio dagar o s v. Vi kan aldrig förbinda oss att ha ett djur uppstallat en förutbestämd tid, utan här krävs flexibilitet från både polismyndigheten och det djurhem som hjälper till med uppstallning.

Ett djur som är borttappat räknas som hittegods och faller under hittegodslagen. Det innebär att om du omhändertar ett borttappat djur är du skyldig att anmäla det till polisen. Det kan många gånger vara svårt att avgöra om ett djur är borttappat eller övergivet. Katter som verkligen är övergivna eller förvildade har inte längre några ägare och kan inte vara hittegods. Det får också förutsättas att djurägare anmäler eventuell förlust av sitt djur till närmaste polismyndighet. Polismyndigheten tar alltid emot en anmälan om både förlorat och upphittat djur.

Många ägare låter märka sin katt, och gör det i syfte att katten alltid ska kunna knytas till rätt ägare om den kommer bort eller omhändertas. Katten ska också finnas med i något av de register som finns för att en ägare ska vara sökbar, det här är oerhört viktigt. Noterbart är att cirka 41 procent av svenska katter är märkta men endast cirka 28 procent är ägarregistrerade (SCB 2012). Med ovan resonemang kan alltså både hittegodslagen och djurskyddslagen vara tillämplig då någon träffar på en katt som inte befinner sig i någons besittning. Länsstyrelsen och polismyndigheten ska omhänderta en katt som är utsatt för ett lidande enligt 32§ djurskyddslagen om det bedöms utsiktslöst att felet blir avhjälpt, ägaren till djuret är okänd eller inte kan anträffas, eller det i övrigt bedöms oundgängligen nödvändigt från djurskyddssynpunkt.

Katter faller alltså under två lagstiftningar. Den kan både anses som hittegods och övergiven, vilket i det senare fallet gör att djurskyddslagen träder in. Det innebär oavsett att katterna alltid får komma till ett djurhem eller privatperson så länge myndigheterna får kännedom om en utsatt/upphittad katt.

När ett djur saknar känd ägare betalas uppstallningen med skattemedel som bl a regleras av myndighetsförordningen (SFS 2007:515) och dess 3§ som gäller för alla förvaltningsmyndigheter. Myndigheterna har enligt förvaltningslagen (1986:223) och principen i 7§ om handläggning av ärenden en skyldighet att upprätthålla en minimistandard i sin ärendehandläggning. Varje ärende där någon enskild är part skall handläggas så enkelt, snabbt och billigt som möjligt utan att rättssäkerheten eftersätts. Det är också så att man enligt båda lagarna kan kräva en känd ägare på den uppkomna kostnaden för uppstallningen.

Polismyndigheten följer de avtal om uppstallning som är aktuella och förbehåller sig annars rätten att välja samarbetspartners utifrån de lagar och förordningar som styr vår verksamhet.

Patrik Hallberg

Djurhandläggare, Polisen

Svar till Percy Nilsson (NWT 26/2)

I Sverige finns cirka 1,1-1.3 miljoner katter (Manimalisrapporten, 2009, SCB 2012). Av dessa ansågs cirka 100 000 vara herrelösa (2013). Polismyndigheten är den myndighet som på olika sätt ser till att katter får en tillfällig plats att vara på i samband med att de är omhändertagna eller kan anses som hittegods. En av våra viktigaste samarbetspartners är djurskydden som med stort kunnande och engagemang tar emot de djur vi söker plats till.

Ärenden av detta slag är aldrig tidstyrda, så tillvida att vi vet hur länge ett djur behöver en uppstallningsplats. Ibland dyker en ägare upp efter några timmar, ibland kommer ett beslut från länsstyrelsen om överlåtelse efter tio dagar o s v. Vi kan aldrig förbinda oss att ha ett djur uppstallat en förutbestämd tid, utan här krävs flexibilitet från både polismyndigheten och det djurhem som hjälper till med uppstallning.

Ett djur som är borttappat räknas som hittegods och faller under hittegodslagen. Det innebär att om du omhändertar ett borttappat djur är du skyldig att anmäla det till polisen. Det kan många gånger vara svårt att avgöra om ett djur är borttappat eller övergivet. Katter som verkligen är övergivna eller förvildade har inte längre några ägare och kan inte vara hittegods. Det får också förutsättas att djurägare anmäler eventuell förlust av sitt djur till närmaste polismyndighet. Polismyndigheten tar alltid emot en anmälan om både förlorat och upphittat djur.

Många ägare låter märka sin katt, och gör det i syfte att katten alltid ska kunna knytas till rätt ägare om den kommer bort eller omhändertas. Katten ska också finnas med i något av de register som finns för att en ägare ska vara sökbar, det här är oerhört viktigt. Noterbart är att cirka 41 procent av svenska katter är märkta men endast cirka 28 procent är ägarregistrerade (SCB 2012). Med ovan resonemang kan alltså både hittegodslagen och djurskyddslagen vara tillämplig då någon träffar på en katt som inte befinner sig i någons besittning. Länsstyrelsen och polismyndigheten ska omhänderta en katt som är utsatt för ett lidande enligt 32§ djurskyddslagen om det bedöms utsiktslöst att felet blir avhjälpt, ägaren till djuret är okänd eller inte kan anträffas, eller det i övrigt bedöms oundgängligen nödvändigt från djurskyddssynpunkt.

Katter faller alltså under två lagstiftningar. Den kan både anses som hittegods och övergiven, vilket i det senare fallet gör att djurskyddslagen träder in. Det innebär oavsett att katterna alltid får komma till ett djurhem eller privatperson så länge myndigheterna får kännedom om en utsatt/upphittad katt.

När ett djur saknar känd ägare betalas uppstallningen med skattemedel som bl a regleras av myndighetsförordningen (SFS 2007:515) och dess 3§ som gäller för alla förvaltningsmyndigheter. Myndigheterna har enligt förvaltningslagen (1986:223) och principen i 7§ om handläggning av ärenden en skyldighet att upprätthålla en minimistandard i sin ärendehandläggning. Varje ärende där någon enskild är part skall handläggas så enkelt, snabbt och billigt som möjligt utan att rättssäkerheten eftersätts. Det är också så att man enligt båda lagarna kan kräva en känd ägare på den uppkomna kostnaden för uppstallningen.

Polismyndigheten följer de avtal om uppstallning som är aktuella och förbehåller sig annars rätten att välja samarbetspartners utifrån de lagar och förordningar som styr vår verksamhet.

Patrik Hallberg

Djurhandläggare, Polisen

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Har du synpunkter på det som sägs i texten? Skriv då gärna en kommentar via tjänsten Ifrågasätt men tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.