2015-03-16 06:01

2015-03-16 06:01

Vi måste stödja och hjälpa

Debatt: Ukraina

Det är upp till oss demokrater i de sedan länge etablerade demokratierna i Europa, Israel och Nordamerika att hjälpa våra grannar och vänner när vi kan, skriver Michael Helmersson.

Efter några dagars vistelse i Odessa, vid Svarta Havet, skriver jag denna artikel. Några frågor behöver belysas. Odessa är en stad vars befolkning delas mellan dem som vill ha en stark ledare och dem som känner sig mentalt vuxna själva att ta ansvar för sina liv. Kombinerat det med lillebrorskomplexet vis-à-vis Kiev, som Göteborg inför Stockholm ungefär, men mot en mörkare bakgrund. Det växer en oro.

Håller Europas krig på att falla i glömska av det journalister och mediehus lättare säljer sensationer på, avhuggna huvuden i Mellanöstern? Fredsavtalets logik? Alltjämt dör soldater vid fronten. Vill våra mediehus sälja på obehagligheter så finns de i överflöd. Såväl barn som vuxna med bortsprängda händer och fötter.

Offren summeras i 5 807 dödade civila (varav 63 barn) och 14 735 sårade. På ukrainska sidan har 1 638 soldater dött och 4 938 sårats. För ryska sidan uppskattas siffrorna till 7 577 döda stridande, okänt antal sårade. Därtill är 1 069 809 civila på flykt från krigszonen. Enligt officiella ukrainska uppgifter. I Europa 2015!

Det är nog inte avsaknaden av blod och lidande som avhåller journalister i väst från att fokusera på öst istället för sydsydöst. Det är propagandan. Fascister styr i Kiev. Och det vet vi ju att fascister är onda medan ryssarna och Sovjetunionen befriade Europa. Eller? Påståenden vi matats med sedan barnsben sitter kvar som referensramar. Fråga estländarna och polackerna om morden och deportationerna, eller varför inte de tysktalande kvinnor som systematiskt våldtogs av den befriande Röda Armén. Folkrättsbrott som Ryssland inte gjort upp med.

I Ukrainas presidentval förra året, när socialdemokraten Petro Porosjenko redan i första valomgången fick egen majoritet, fick de fascismanstrukna partiernas båda kandidater under 2 procents stöd, sammantaget. I valet till parlamentet klarade de inte femprocentsspärren för partilistorna utan fick nöja sig med ett fåtal mandat via de individuella listorna. Ukrainarna är inte fascister. De flesta är inte Homo Sovjeticus heller. Dock finns en politisk vilsenhet. Lätt att förstå i ett land som först nu skakar av sig oket från den senaste i raden av diktaturer, Moskvas.

Det är upp till oss demokrater i de sedan länge etablerade demokratierna i Europa, Israel och Nordamerika att hjälpa våra grannar och vänner när vi kan. Märk väl – när vi kan. I Baltikum, Tjeckien och Polen kunde vi, med gott resultat. I Ryssland kan vi knappast alls. I Ukraina kan vi. Vill vi? Om vi retar Moskva då? Frågan vill Kreml att vi ställer oss. Hindrade det oss när Sovjet föll? Ryssland är starkare nu. Ja, men inte starkare än att en illa förberedd ukrainsk här tvingade Ryssland att sätta in reguljära förband för att rädda läget.

Vad behöver vi göra? Ukrainarna är en rätt stor tillverkare av militär materiel. Ett samarbetsavtal med dem om utveckling skulle inte vara direkt moraliskt stötande som det avtal Sverige hade med diktaturen Saudiarabien. Dessutom behövs utbyte av idéer, politiker, civilsamhällets organisationer, kyrkor, idrottsföreningar, skolor. Ukraina är i behov av utländska investeringar och de svenska krymper just nu. Inte blir det bättre av ryssarnas försök att störa, men utan vår hjälp dömer vi dem till Putins våld. Vill vi det?

Michael Helmersson

Folkpartiet Liberalerna

Efter några dagars vistelse i Odessa, vid Svarta Havet, skriver jag denna artikel. Några frågor behöver belysas. Odessa är en stad vars befolkning delas mellan dem som vill ha en stark ledare och dem som känner sig mentalt vuxna själva att ta ansvar för sina liv. Kombinerat det med lillebrorskomplexet vis-à-vis Kiev, som Göteborg inför Stockholm ungefär, men mot en mörkare bakgrund. Det växer en oro.

Håller Europas krig på att falla i glömska av det journalister och mediehus lättare säljer sensationer på, avhuggna huvuden i Mellanöstern? Fredsavtalets logik? Alltjämt dör soldater vid fronten. Vill våra mediehus sälja på obehagligheter så finns de i överflöd. Såväl barn som vuxna med bortsprängda händer och fötter.

Offren summeras i 5 807 dödade civila (varav 63 barn) och 14 735 sårade. På ukrainska sidan har 1 638 soldater dött och 4 938 sårats. För ryska sidan uppskattas siffrorna till 7 577 döda stridande, okänt antal sårade. Därtill är 1 069 809 civila på flykt från krigszonen. Enligt officiella ukrainska uppgifter. I Europa 2015!

Det är nog inte avsaknaden av blod och lidande som avhåller journalister i väst från att fokusera på öst istället för sydsydöst. Det är propagandan. Fascister styr i Kiev. Och det vet vi ju att fascister är onda medan ryssarna och Sovjetunionen befriade Europa. Eller? Påståenden vi matats med sedan barnsben sitter kvar som referensramar. Fråga estländarna och polackerna om morden och deportationerna, eller varför inte de tysktalande kvinnor som systematiskt våldtogs av den befriande Röda Armén. Folkrättsbrott som Ryssland inte gjort upp med.

I Ukrainas presidentval förra året, när socialdemokraten Petro Porosjenko redan i första valomgången fick egen majoritet, fick de fascismanstrukna partiernas båda kandidater under 2 procents stöd, sammantaget. I valet till parlamentet klarade de inte femprocentsspärren för partilistorna utan fick nöja sig med ett fåtal mandat via de individuella listorna. Ukrainarna är inte fascister. De flesta är inte Homo Sovjeticus heller. Dock finns en politisk vilsenhet. Lätt att förstå i ett land som först nu skakar av sig oket från den senaste i raden av diktaturer, Moskvas.

Det är upp till oss demokrater i de sedan länge etablerade demokratierna i Europa, Israel och Nordamerika att hjälpa våra grannar och vänner när vi kan. Märk väl – när vi kan. I Baltikum, Tjeckien och Polen kunde vi, med gott resultat. I Ryssland kan vi knappast alls. I Ukraina kan vi. Vill vi? Om vi retar Moskva då? Frågan vill Kreml att vi ställer oss. Hindrade det oss när Sovjet föll? Ryssland är starkare nu. Ja, men inte starkare än att en illa förberedd ukrainsk här tvingade Ryssland att sätta in reguljära förband för att rädda läget.

Vad behöver vi göra? Ukrainarna är en rätt stor tillverkare av militär materiel. Ett samarbetsavtal med dem om utveckling skulle inte vara direkt moraliskt stötande som det avtal Sverige hade med diktaturen Saudiarabien. Dessutom behövs utbyte av idéer, politiker, civilsamhällets organisationer, kyrkor, idrottsföreningar, skolor. Ukraina är i behov av utländska investeringar och de svenska krymper just nu. Inte blir det bättre av ryssarnas försök att störa, men utan vår hjälp dömer vi dem till Putins våld. Vill vi det?

Michael Helmersson

Folkpartiet Liberalerna

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Har du synpunkter på det som sägs i texten? Skriv då gärna en kommentar via tjänsten Ifrågasätt men tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.