2015-03-14 06:01

2015-03-14 06:01

Bättre och snabbare tågförbindelser behövs

Debatt: Karlstadsregionen

Satsningarna på sträckan Oslo–Stockholm är allt för små för att Karlstadsregionen ska kunna växa in i de två städernas arbetsmarknader, skriver Leif Lendrup och Urban Hermansson.

Öppet brev till infrastrukturminister Anna Johansson (S)

Från 1974 och fram till i dag har Karlstadsregionens befolkning växt med 23 procent och Karlstad med lika mycket. Pensionärer svarade för 49 procent av Karlstads ökning. År 2014 växte Karlstads befolkning med endast 564, pensionärer utgjorde 80 procent. Den inre ringen av kommuner strax utanför Karlstadsregionen har sedan 1974 minskat med 9 procent och kommunerna längst ut, den yttre ringen, med 25 procent. En kommun som har färre än 25 000 innevånare har mycket svårt att behålla sin befolkning. I Värmland är 13 av 16 kommuner under denna gräns. I de inre och yttre ringarna, 12 av 16 kommuner, är idag var fjärde innevånare pensionär. Dessa kommuner kommer inte själva att klara sina framtida åtaganden.

För att Värmland ska vända sin tillbakagång och Karlstadsregionen sin stagnation måste Karlstad bli en självförstärkande tillväxtekonomi, som kännetecknas av följande. Det finns ett eller flera företagskluster med internationellt attraktiva tjänster och produkter. De har välutbildade medarbetare, en närmarknad utöver den internationella, ett nätverk av lokala underleverantörer samt forskning och utveckling i samarbete med stadens universitet. Detta saknar Karlstad

Universitet med internationellt erkänd forskning och utbildning är en förutsättning för klusterutvecklingen. Karlstad och Växjö fick universitetsfilialer, blev högskolor och sedan universitet samtidigt. Karlstads universitet har i dag 11 500 studenter och Växjö 40 000. I slutet på 60-talet var Karlstad 27 procent större än Växjö. I dag är Växjö och Karlstad lika stora.

Tillväxtekonomier attraherar urbana livsstilar. Fucking Åmål-syndromet är att urbana livsstilar lockar ungdomar till stora städer. Det handlar inte bara om utbildning och arbete, utan också om upplevelser, butiker och restauranger. Känslan av att det händer något i de stora städerna är attraktiv för den unga generationen. Statistiken visar att det är endast 36 kommuner av 290 där antalet ungdomar inte minskar. Under flera år har Karlstad varit 1 av de 36. Trenden bröts 2014.

Ett centralt mål för infrastrukturen är att skapa allt större arbetsmarknadsregioner genom snabba tågförbindelser. För Karlstad är det Oslo och Stockholm som gäller, de regioner som växer mest i västra Europa. Satsningarna på sträckan Oslo–Stockholm är allt för små för att Karlstadsregionen ska kunna växa in i de två städernas arbetsmarknader.

Ledarskap i politik och näringsliv är grundläggande för att skapa tillväxtekonomier. Beslut om stora infrastrukturinvesteringar baseras inte på samhällsekonomiska kalkyler utan på politik. Linköpings tidigare kommunalråd Paul Lindwall har stor del i beslutet om Ostlänken, som ska invigas 2028. Men effekterna är redan i dag stora. Under byggperioden är behovet 50 000 årsanställda och kommunerna längs banan bygger nu för en kraftig befolkningsökning.

Ledarskapet, utvecklingen av kluster och universitetet samt att skapa miljöer för urbana livsstilar är Karlstadsregionens egen hemläxa. För att lyckas behöver detta arbete energi i form av Din och den norska regeringens konkreta vilja att bygga snabba tågförbindelser mellan Oslo och Stockholm. Ett tre parters ömsesidiga kontrakt och ansvar.

Leif Lendrup

Urban Hermansson

TenkGrønnBane – norsksvensk tankesmedja

Öppet brev till infrastrukturminister Anna Johansson (S)

Från 1974 och fram till i dag har Karlstadsregionens befolkning växt med 23 procent och Karlstad med lika mycket. Pensionärer svarade för 49 procent av Karlstads ökning. År 2014 växte Karlstads befolkning med endast 564, pensionärer utgjorde 80 procent. Den inre ringen av kommuner strax utanför Karlstadsregionen har sedan 1974 minskat med 9 procent och kommunerna längst ut, den yttre ringen, med 25 procent. En kommun som har färre än 25 000 innevånare har mycket svårt att behålla sin befolkning. I Värmland är 13 av 16 kommuner under denna gräns. I de inre och yttre ringarna, 12 av 16 kommuner, är idag var fjärde innevånare pensionär. Dessa kommuner kommer inte själva att klara sina framtida åtaganden.

För att Värmland ska vända sin tillbakagång och Karlstadsregionen sin stagnation måste Karlstad bli en självförstärkande tillväxtekonomi, som kännetecknas av följande. Det finns ett eller flera företagskluster med internationellt attraktiva tjänster och produkter. De har välutbildade medarbetare, en närmarknad utöver den internationella, ett nätverk av lokala underleverantörer samt forskning och utveckling i samarbete med stadens universitet. Detta saknar Karlstad

Universitet med internationellt erkänd forskning och utbildning är en förutsättning för klusterutvecklingen. Karlstad och Växjö fick universitetsfilialer, blev högskolor och sedan universitet samtidigt. Karlstads universitet har i dag 11 500 studenter och Växjö 40 000. I slutet på 60-talet var Karlstad 27 procent större än Växjö. I dag är Växjö och Karlstad lika stora.

Tillväxtekonomier attraherar urbana livsstilar. Fucking Åmål-syndromet är att urbana livsstilar lockar ungdomar till stora städer. Det handlar inte bara om utbildning och arbete, utan också om upplevelser, butiker och restauranger. Känslan av att det händer något i de stora städerna är attraktiv för den unga generationen. Statistiken visar att det är endast 36 kommuner av 290 där antalet ungdomar inte minskar. Under flera år har Karlstad varit 1 av de 36. Trenden bröts 2014.

Ett centralt mål för infrastrukturen är att skapa allt större arbetsmarknadsregioner genom snabba tågförbindelser. För Karlstad är det Oslo och Stockholm som gäller, de regioner som växer mest i västra Europa. Satsningarna på sträckan Oslo–Stockholm är allt för små för att Karlstadsregionen ska kunna växa in i de två städernas arbetsmarknader.

Ledarskap i politik och näringsliv är grundläggande för att skapa tillväxtekonomier. Beslut om stora infrastrukturinvesteringar baseras inte på samhällsekonomiska kalkyler utan på politik. Linköpings tidigare kommunalråd Paul Lindwall har stor del i beslutet om Ostlänken, som ska invigas 2028. Men effekterna är redan i dag stora. Under byggperioden är behovet 50 000 årsanställda och kommunerna längs banan bygger nu för en kraftig befolkningsökning.

Ledarskapet, utvecklingen av kluster och universitetet samt att skapa miljöer för urbana livsstilar är Karlstadsregionens egen hemläxa. För att lyckas behöver detta arbete energi i form av Din och den norska regeringens konkreta vilja att bygga snabba tågförbindelser mellan Oslo och Stockholm. Ett tre parters ömsesidiga kontrakt och ansvar.

Leif Lendrup

Urban Hermansson

TenkGrønnBane – norsksvensk tankesmedja

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Har du synpunkter på det som sägs i texten? Skriv då gärna en kommentar via tjänsten Ifrågasätt men tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.