2015-03-13 06:01

2015-03-13 06:01

Ut med kärnkraft, in med förnybart

Debatt: Energi

I motsats till annan industriverksamhet upphör inte kostnaderna i ett kärnkraftverk några år efter att man slutar producera, utan det är då de börjar, skriver Bernhard Kuehn och Liv Jofjell.

Ut med kärnkraft, in med förnybart. Under denna paroll ordnar Föreningen Värmland mot Kärnkraft, Naturskyddsföreningen, Greenpeace, Fältbiologerna, Miljöpartiet, Vänsterpartiet, Socialdemokrater för tro och solidaritet, Grön Ungdom, Ung Vänster m fl en manifestation på Soltorget i Karlstad den 14 mars klockan 13.00. Fyraårsdagen av början till kärnkraftskatastrofen i Fukushima påminner oss om de katastrofala följder en olycka i ett kärnkraftverk innebär.

Behövs då en sådan manifestation i dag, då hela energilandskapet har förändrat på ett sätt som var otänkbart när föreningen startade för fyra år sedan? Vattenfall avbryter planerna på att bygga ny kärnkraft, i Forsmark avblåser man planerade effekthöjningar, stängningen av det äldsta kärnkraftverket i Oskarshamn är på gång och vi kan räkna med att fler kommer att följa. Samtidigt byggs förnybar energi ut för fullt i hela världen. El från ny vindkraft kostar hälften så mycket som el från ny kärnkraft. Att tillverka egen el har blivit en världsomspännande folkrörelse, från solceller på hustak till att stora företag som Apple, Ikea, SCA med flera bygger egna sol- eller vindparker. Tekniken blir ständigt bättre och billigare och vind och sol är gratis.

Kärnkraften kommer att avskaffa sig själv med tiden, så vad är problemet? Ett problem som det världen över blundats för ända sedan man startade med kärnklyvning är vad man ska göra med det radioaktiva avfallet. Ingenstans i världen finns någon tillfredsställande lösning. I Forsmark finns det långtgående planer, men dessa är långt ifrån att uppfylla kriterierna på vad ett säkert slutförvar ska omfatta och långt ifrån ett godkännande. I detta läge är det inte försvarbart att fortsätta producera ännu mer avfall.

Ett annat problem är att den svenska reaktorparken nu börjar bli gammal, fyra av dem har överskridit de 40 år som reaktortankarna byggdes för att hålla. Dessutom har effekten höjts, vilket ger ökade påfrestningar. De flesta reaktorer i världen har stängts långt innan de nått 40 års ålder, så mycket lite erfarenhet finns och därför är den svenska livstidsförlängningen en stor försöksverksamhet med befolkningens säkerhet som insats.

Oskarshamn står sedan 2012 under särskild tillsyn av Strålsäkerhetsmyndigheten för bristande säkerhetskultur och detsamma har gällt både Ringhals och Forsmark de senaste tio åren. En titt på myndighetens hemsida visar att den är flitig med krav på förbättrad säkerhet och samtidigt lika flitig med att utdela dispenser från dessa. SSM påpekar själva att det säkerhetstänkande som rådde när kärnkraftverken byggdes har bytts ut mot fokus på ekonomi och produktion. Om de befintliga reaktorerna är mindre säkra än vad som krävs för nya reaktorer är de då säkra? Kan man ha olika säkerhetskrav på gamla och nya reaktorer? Vi tycker inte det.

Ett tredje problem blir själva avvecklingen. I motsats till annan industriverksamhet upphör inte kostnaderna i ett kärnkraftverk några år efter att man slutar producera, utan det är då de börjar. Utan inkomster tar avsatta medel fort slut. Karlstads kommun har redan börjat erfara detta. Istället för årliga upp till 50 miljoner kronor i vinst från aktier i Oskarshamn måste kommunen nu som delägare skjuta till kapital. Det är slut på utdelningen, aktierna kommer inte att kunna säljas men ägaransvaret finns kvar. Ett inte otänkbart scenario är att Eon, Fortum och Vattenfall låter kärnkraftsföretagen gå i konkurs så småningom och därmed lämnar notan till skattebetalarna. Ett absolut krav måste vara att ägarna utan begränsningar i tid och pengar fortsätter att ansvara för sin verksamhet.

Bernhard Kuehn

Liv Jofjell

Föreningen Värmland mot Kärnkraft

Ut med kärnkraft, in med förnybart. Under denna paroll ordnar Föreningen Värmland mot Kärnkraft, Naturskyddsföreningen, Greenpeace, Fältbiologerna, Miljöpartiet, Vänsterpartiet, Socialdemokrater för tro och solidaritet, Grön Ungdom, Ung Vänster m fl en manifestation på Soltorget i Karlstad den 14 mars klockan 13.00. Fyraårsdagen av början till kärnkraftskatastrofen i Fukushima påminner oss om de katastrofala följder en olycka i ett kärnkraftverk innebär.

Behövs då en sådan manifestation i dag, då hela energilandskapet har förändrat på ett sätt som var otänkbart när föreningen startade för fyra år sedan? Vattenfall avbryter planerna på att bygga ny kärnkraft, i Forsmark avblåser man planerade effekthöjningar, stängningen av det äldsta kärnkraftverket i Oskarshamn är på gång och vi kan räkna med att fler kommer att följa. Samtidigt byggs förnybar energi ut för fullt i hela världen. El från ny vindkraft kostar hälften så mycket som el från ny kärnkraft. Att tillverka egen el har blivit en världsomspännande folkrörelse, från solceller på hustak till att stora företag som Apple, Ikea, SCA med flera bygger egna sol- eller vindparker. Tekniken blir ständigt bättre och billigare och vind och sol är gratis.

Kärnkraften kommer att avskaffa sig själv med tiden, så vad är problemet? Ett problem som det världen över blundats för ända sedan man startade med kärnklyvning är vad man ska göra med det radioaktiva avfallet. Ingenstans i världen finns någon tillfredsställande lösning. I Forsmark finns det långtgående planer, men dessa är långt ifrån att uppfylla kriterierna på vad ett säkert slutförvar ska omfatta och långt ifrån ett godkännande. I detta läge är det inte försvarbart att fortsätta producera ännu mer avfall.

Ett annat problem är att den svenska reaktorparken nu börjar bli gammal, fyra av dem har överskridit de 40 år som reaktortankarna byggdes för att hålla. Dessutom har effekten höjts, vilket ger ökade påfrestningar. De flesta reaktorer i världen har stängts långt innan de nått 40 års ålder, så mycket lite erfarenhet finns och därför är den svenska livstidsförlängningen en stor försöksverksamhet med befolkningens säkerhet som insats.

Oskarshamn står sedan 2012 under särskild tillsyn av Strålsäkerhetsmyndigheten för bristande säkerhetskultur och detsamma har gällt både Ringhals och Forsmark de senaste tio åren. En titt på myndighetens hemsida visar att den är flitig med krav på förbättrad säkerhet och samtidigt lika flitig med att utdela dispenser från dessa. SSM påpekar själva att det säkerhetstänkande som rådde när kärnkraftverken byggdes har bytts ut mot fokus på ekonomi och produktion. Om de befintliga reaktorerna är mindre säkra än vad som krävs för nya reaktorer är de då säkra? Kan man ha olika säkerhetskrav på gamla och nya reaktorer? Vi tycker inte det.

Ett tredje problem blir själva avvecklingen. I motsats till annan industriverksamhet upphör inte kostnaderna i ett kärnkraftverk några år efter att man slutar producera, utan det är då de börjar. Utan inkomster tar avsatta medel fort slut. Karlstads kommun har redan börjat erfara detta. Istället för årliga upp till 50 miljoner kronor i vinst från aktier i Oskarshamn måste kommunen nu som delägare skjuta till kapital. Det är slut på utdelningen, aktierna kommer inte att kunna säljas men ägaransvaret finns kvar. Ett inte otänkbart scenario är att Eon, Fortum och Vattenfall låter kärnkraftsföretagen gå i konkurs så småningom och därmed lämnar notan till skattebetalarna. Ett absolut krav måste vara att ägarna utan begränsningar i tid och pengar fortsätter att ansvara för sin verksamhet.

Bernhard Kuehn

Liv Jofjell

Föreningen Värmland mot Kärnkraft

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Har du synpunkter på det som sägs i texten? Skriv då gärna en kommentar via tjänsten Ifrågasätt men tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.