2015-02-26 06:00

2015-02-26 06:00

Den rättlösa katten som försvann

Debatt: Djurskydd

Helt plötsligt vill polisen inte längre ta emot anmälan om upphittade katter, och lika plötsligt har länsstyrelsen börjat omhänderta bortsprungna katter och här står vi med ett inrett katthem som inte får några uppdrag, skriver Percy Nilsson.

När allmänheten anmäler upphittad katt till polisen blir den avvisad. Polisen i vårt område anser inte längre att katter är hittegods trots att det står så på deras hemsida. De hänvisar istället till länsstyrelsens djurskyddshandläggare som väl kanske inte längre har fullt upp med att ta hand om misshandlade djur där ägaren är känd. På polisens hemsida står ett djur som är borttappat räknas som hittegods och faller under hittegodslagen. Det innebär att om du omhändertar ett borttappat djur är du skyldig att anmäla det till polisen.

Länsstyrelsens arbetsmetod att beslagta en kringströvande katt känns rättsosäkert. En katt där ägaren är okänd bedöms klaras av på tio dagar. Länsstyrelsens sätt att annonsera upphittad katt endast på egen hemsida och utan bild är alldeles för dåligt. När det fattas beslut om omhändertagande av djur där ägaren är känd, har ägaren 21 dagar på sig att överklaga beslutet. Och då har det oftast gått en lång tid med olika förelägganden innan man kommit till det beslutet. Länsstyrelsen har möjlighet att fatta beslut om ett omedelbart omhändertagande enligt 32 § Djurskyddslagen om katten bedöms som lidande.

På polisens hemsida står att utgångspunkten ändå bör vara att djuret är bortsprunget om inte annat framgår. Vid denna bedömning bör särskild hänsyn tas till att katter regelmässigt strövar fritt utan att anses vara bortsprungna. Katter strövar som bekant omkring och det finns inget lidande i det och man hoppas ju att de inte blir omhändertagna enbart just därför att de strövar omkring.

Bäva månde de värmländska kattägarna. Det måste vara maktmissbruk att inte utreda ordentligt vad det är för en katt innan omhändertagande. Åtminstone våra egna (privata) katter strövar omkring varje dag och kommer sedan hem när de behagar. Att under sådana strövtåg plötsligt bli omhändertagna av länsstyrelsen med hänvisande till 32 § Djurskyddslagen känns minst sagt otäckt.

Djurskyddet Westra Wermland i Arvika tar gärna hand om katten under utredningstiden som av länsstyrelsen i alla fall tidigare fastställts till tre veckor. Under tiden annonserar vi noggrant med foto på katten efter ägare i Arvika Nyheter, på vår Facebooksida, på vår hemsida, vi kollar med upphittaren att de hört sig för i grannskapet, satt upp lapp i affären, lagt lappar i brevlådor och på anslagstavlor. I det här skedet hittar vi ofta ägaren som inte ens har märkt att katten varit borta eftersom den inte varit det.

Om vi inte hittar någon ägare placeras katten om i nytt gott hem efter att kastrering, vaccinering och id-märkning skett. Men vi gör inget av detta innan katten är överlåten till oss av polisen. Det vore ju stöld. Det är ju av den anledningen det är så viktigt att polisen tar emot anmälan. Hur ska de annars kunna överlåta katten till oss? Att vi för detta behöver en blygsam dygnsavgift under en begränsad tid av tre veckor för våra omkostnader är ju självklart. I övrigt sker allt vårt arbete helt ideellt.

Är vi de enda som står upp för kattens värde, och för lagens tillämpning? Hos Länsstyrelsen eller polisen har vi uppenbarligen inget att hämta.

Styrelsen för Djurskyddet Westra Wermland i Arvika genom

Percy Nilsson

Ordförande

När allmänheten anmäler upphittad katt till polisen blir den avvisad. Polisen i vårt område anser inte längre att katter är hittegods trots att det står så på deras hemsida. De hänvisar istället till länsstyrelsens djurskyddshandläggare som väl kanske inte längre har fullt upp med att ta hand om misshandlade djur där ägaren är känd. På polisens hemsida står ett djur som är borttappat räknas som hittegods och faller under hittegodslagen. Det innebär att om du omhändertar ett borttappat djur är du skyldig att anmäla det till polisen.

Länsstyrelsens arbetsmetod att beslagta en kringströvande katt känns rättsosäkert. En katt där ägaren är okänd bedöms klaras av på tio dagar. Länsstyrelsens sätt att annonsera upphittad katt endast på egen hemsida och utan bild är alldeles för dåligt. När det fattas beslut om omhändertagande av djur där ägaren är känd, har ägaren 21 dagar på sig att överklaga beslutet. Och då har det oftast gått en lång tid med olika förelägganden innan man kommit till det beslutet. Länsstyrelsen har möjlighet att fatta beslut om ett omedelbart omhändertagande enligt 32 § Djurskyddslagen om katten bedöms som lidande.

På polisens hemsida står att utgångspunkten ändå bör vara att djuret är bortsprunget om inte annat framgår. Vid denna bedömning bör särskild hänsyn tas till att katter regelmässigt strövar fritt utan att anses vara bortsprungna. Katter strövar som bekant omkring och det finns inget lidande i det och man hoppas ju att de inte blir omhändertagna enbart just därför att de strövar omkring.

Bäva månde de värmländska kattägarna. Det måste vara maktmissbruk att inte utreda ordentligt vad det är för en katt innan omhändertagande. Åtminstone våra egna (privata) katter strövar omkring varje dag och kommer sedan hem när de behagar. Att under sådana strövtåg plötsligt bli omhändertagna av länsstyrelsen med hänvisande till 32 § Djurskyddslagen känns minst sagt otäckt.

Djurskyddet Westra Wermland i Arvika tar gärna hand om katten under utredningstiden som av länsstyrelsen i alla fall tidigare fastställts till tre veckor. Under tiden annonserar vi noggrant med foto på katten efter ägare i Arvika Nyheter, på vår Facebooksida, på vår hemsida, vi kollar med upphittaren att de hört sig för i grannskapet, satt upp lapp i affären, lagt lappar i brevlådor och på anslagstavlor. I det här skedet hittar vi ofta ägaren som inte ens har märkt att katten varit borta eftersom den inte varit det.

Om vi inte hittar någon ägare placeras katten om i nytt gott hem efter att kastrering, vaccinering och id-märkning skett. Men vi gör inget av detta innan katten är överlåten till oss av polisen. Det vore ju stöld. Det är ju av den anledningen det är så viktigt att polisen tar emot anmälan. Hur ska de annars kunna överlåta katten till oss? Att vi för detta behöver en blygsam dygnsavgift under en begränsad tid av tre veckor för våra omkostnader är ju självklart. I övrigt sker allt vårt arbete helt ideellt.

Är vi de enda som står upp för kattens värde, och för lagens tillämpning? Hos Länsstyrelsen eller polisen har vi uppenbarligen inget att hämta.

Styrelsen för Djurskyddet Westra Wermland i Arvika genom

Percy Nilsson

Ordförande

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Har du synpunkter på det som sägs i texten? Skriv då gärna en kommentar via tjänsten Ifrågasätt men tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.