2015-02-25 06:00

2015-02-25 06:00

Vinster utgörs av skattesubventioner

Debatt: Bankerna

Det innebär att bankerna betalar 22 miljarder kronor i statlig skatt, men subventioneras indirekt med 31 miljarder kronor via låntagarnas ränteavdrag. För år 2014 tillförs alltså bankerna 9 miljarder kronor netto av staten, skriver Anders Andersson.

Återigen har de fyra största börsnoterade bankerna Nordea, SEB, Swedbank och Handelsbanken gjort storvinster. Rekordvinsten 2013 på 90 miljarder kronor slogs 2014 med över 10 miljarder och väntas bli 103 miljarder. De fyra bankerna tillhör börsens tio mest vinstrika bolag, med Nordea som börsens i särklass vinstrikaste (Banker mörkar vinstfråga, DN 10/7 2014).

Att banker, vars uppgift är att smörja marknaden med kapital, är lönsammare än riktiga företag som Sandvik, Atlas Copco och Eriksson är ju besynnerligt. Men ändå inte. Tillsammans hanterar bankerna tusentals utlånade miljarder kronor med en utlåningsränta på några procent och en inlåningsränta nära noll. Och då blir det förstås intäkter. Bara de svenska hushållens skulder uppgick i slutet av 2013 till ofattbara 3 300 miljarder kronor, varav 72 procent var bolån. Detta utgjorde i sin tur 47 procent av bankernas totala utlåning och 60 procent av landets BNP det året (Från ax till limpa, Riksbanken 2014).

Vilket alltså för fjolåret förväntas ge bankerna 103 miljarder kronor i vinst. Med en bolagsskatt på 22 procent bör alltså staten kunna taxa in 23 miljarder kronor. Men icke, eftersom 30 procent av räntan (upp till 100 000 kronor) är avdragsgill är ju även 30 procent av bankernas vinst statliga bidrag. Det innebär att bankerna betalar 22 miljarder kronor i statlig skatt, men subventioneras indirekt med 31 miljarder kronor via låntagarnas ränteavdrag. För år 2014 tillförs alltså bankerna 9 miljarder kronor netto av staten.

Detta är orimligt. Liksom andra bolag ska banker tillföra staten 22 procent i skatt av sina vinster. När inte längre fastighetsskatten kompenserar staten för ränteavdragen är det rimligt att bankerna först återför 30 procent av vinsten som ersättning för ränteavdragen; utlåningen och därmed vinsten ökar ju med ränteavdragen. Sedan beskattas återstoden av vinsten med 22 procent. Skattesatsen på totala vinsten blir då 45,4 procent.

Nu är det dock inte så. Istället kommer bankerna att dela ut stora delar av sina beskattade vinster till aktieägarna. Av 2014 års vinst delar Nordea ut 23 miljarder kronor (75 procent av vinsten) till aktieägarna. Man kan ju tycka att bankkunderna som arbetat ihop vinsten istället borde få dela på den, men bankerna är ju aktiebolag. Samtidigt verkar bankerna på en i praktiken monopolartad marknad. Visserligen är kunderna fria att välja bank när de tar sina lån, men sedan är det praktiskt taget omöjligt att byta bank med lånen.

Därför kan man ifrågasätta om bankernas utlåningsverksamhet inte borde drivas efter självkostnadsprinciper utan krav på avkastning, när dessutom vinsten till stor del härrör från skattepengar och beror på ekonomiska faktorer varken bankerna eller kunderna kan påverka? Innan det blir så och ränteavdragen reformeras bör skatten på bankernas vinster öka till 45,4 procent, som i år skulle ge staten ytterligare 56 miljarder kronor att investera i infrastruktur, bostadsbyggande, utbildning och sjukvård.

Anders Andersson

Lärare, Skoghall

Återigen har de fyra största börsnoterade bankerna Nordea, SEB, Swedbank och Handelsbanken gjort storvinster. Rekordvinsten 2013 på 90 miljarder kronor slogs 2014 med över 10 miljarder och väntas bli 103 miljarder. De fyra bankerna tillhör börsens tio mest vinstrika bolag, med Nordea som börsens i särklass vinstrikaste (Banker mörkar vinstfråga, DN 10/7 2014).

Att banker, vars uppgift är att smörja marknaden med kapital, är lönsammare än riktiga företag som Sandvik, Atlas Copco och Eriksson är ju besynnerligt. Men ändå inte. Tillsammans hanterar bankerna tusentals utlånade miljarder kronor med en utlåningsränta på några procent och en inlåningsränta nära noll. Och då blir det förstås intäkter. Bara de svenska hushållens skulder uppgick i slutet av 2013 till ofattbara 3 300 miljarder kronor, varav 72 procent var bolån. Detta utgjorde i sin tur 47 procent av bankernas totala utlåning och 60 procent av landets BNP det året (Från ax till limpa, Riksbanken 2014).

Vilket alltså för fjolåret förväntas ge bankerna 103 miljarder kronor i vinst. Med en bolagsskatt på 22 procent bör alltså staten kunna taxa in 23 miljarder kronor. Men icke, eftersom 30 procent av räntan (upp till 100 000 kronor) är avdragsgill är ju även 30 procent av bankernas vinst statliga bidrag. Det innebär att bankerna betalar 22 miljarder kronor i statlig skatt, men subventioneras indirekt med 31 miljarder kronor via låntagarnas ränteavdrag. För år 2014 tillförs alltså bankerna 9 miljarder kronor netto av staten.

Detta är orimligt. Liksom andra bolag ska banker tillföra staten 22 procent i skatt av sina vinster. När inte längre fastighetsskatten kompenserar staten för ränteavdragen är det rimligt att bankerna först återför 30 procent av vinsten som ersättning för ränteavdragen; utlåningen och därmed vinsten ökar ju med ränteavdragen. Sedan beskattas återstoden av vinsten med 22 procent. Skattesatsen på totala vinsten blir då 45,4 procent.

Nu är det dock inte så. Istället kommer bankerna att dela ut stora delar av sina beskattade vinster till aktieägarna. Av 2014 års vinst delar Nordea ut 23 miljarder kronor (75 procent av vinsten) till aktieägarna. Man kan ju tycka att bankkunderna som arbetat ihop vinsten istället borde få dela på den, men bankerna är ju aktiebolag. Samtidigt verkar bankerna på en i praktiken monopolartad marknad. Visserligen är kunderna fria att välja bank när de tar sina lån, men sedan är det praktiskt taget omöjligt att byta bank med lånen.

Därför kan man ifrågasätta om bankernas utlåningsverksamhet inte borde drivas efter självkostnadsprinciper utan krav på avkastning, när dessutom vinsten till stor del härrör från skattepengar och beror på ekonomiska faktorer varken bankerna eller kunderna kan påverka? Innan det blir så och ränteavdragen reformeras bör skatten på bankernas vinster öka till 45,4 procent, som i år skulle ge staten ytterligare 56 miljarder kronor att investera i infrastruktur, bostadsbyggande, utbildning och sjukvård.

Anders Andersson

Lärare, Skoghall

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Har du synpunkter på det som sägs i texten? Skriv då gärna en kommentar via tjänsten Ifrågasätt men tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.