2015-02-03 06:00

2015-02-03 06:00

Skydda tamboskap och husdjur

Debatt: Rovdjurspolitik

Att öka tryggheten för näringar och ägare av tamboskap i områden där det finns varg och andra rovdjur är en betydligt mer angelägen politik än att debattera rovdjurens vara eller icke vara, skriver Emma Nohrén och Stina Bergström.

Den allmänna jakt på varg som pågått senaste tiden har föranletts av en debatt som sedan många år är polariserad. Tyvärr har delar av de senaste årens rovdjurspolitik bidragit till att förstärka intressekonflikter då den första hand tagit avstamp i jakten och hur många vargar som ska skjutas var och när. Istället måste vi vända frågeställningen till att handla om hur vi kan minimera de konflikter som uppstår när människa och varg lever i samma område.

Miljöpartiet tar frågorna kring konflikter mellan rovdjur och rennäring, tamdjurshållning och hot mot husdjur på största allvar. Vi anser att mer resurser bör läggas på att förebygga viltangrepp. Vi vill öka ersättningarna och se till så att fler som vill får möjlighet att upprätta rovdjursstängsel. Att öka tryggheten för näringar och ägare av tamboskap i områden där det finns varg och andra rovdjur är en betydligt mer angelägen politik än att debattera rovdjurens vara eller icke vara.

I den mån jakten präglar diskussionerna inom rovdjurspolitiken bör fokus vara att rikta jakten mot vargar som gjort skada. Med ett ökat antal vargar är det naturligt att det bör bli lättare att få tillstånd för skyddsjakt. Jakt som riktas mot de vargar som angriper tamdjur kan bidra till att angreppen minskar. Färre tamdjursangrepp kan leda till ökad acceptans för vargen samtidigt som allmänhetens acceptans för jakten ökar. En utökning och utveckling av nya former för sådan jakt tror vi kan vara en framkomlig väg för att komma ifrån de alltmer polariserade konflikter som präglat vargdebatten de senaste åren.

Det ger oss också möjlighet att i den fortsatta utformningen av rovdjurspolitiken ha som utgångspunkt att vargen och de andra rovdjur som finns i Sverige är en del av vår natur. Bedömningen av vad som är ett långsiktigt livskraftigt bestånd av varg bör göras av expertmyndigheter och bred forskning istället för politiserade beslut sprungna ur en polariserad debatt.

På så sätt kan vi också få ordning och reda bland reglerna för vargförvaltningen. I längden är det ingen som gynnas av beslut med oklar rättslig status som tas fram och tillbaka i sista minuten. Turerna kring vargjakten i Värmland och Örebro är ett tydligt exempel på det. Först stoppades jakten med en dags varsel av förvaltningsrätten. Det är, oavsett åsikt om licensjakt på varg, inte ett acceptabelt förfarande för de personer som anpassat och planerat inför den jakt som aviserats tillåten. Kort därpå hävde kammarrätten beslutet varpå EU-kommissionen inte var sen med att kritisera den jakt som pågår.

Med en rovdjurspolitik som utgår ifrån att tamboskap och husdjur ska skyddas och med fokus på biologisk mångfald kan vi hoppas på en mer sansad debatt. Förhoppningsvis kan vi också slippa den turbulens som turerna kring vargjakten präglats av de senaste åren.

Emma Nohrén (MP)

Riksdagsledamot och landsbygdspolitisk talesperson

Stina Bergström (MP)

Riksdagsledamot Värmland och miljöpolitisk talesperson

Den allmänna jakt på varg som pågått senaste tiden har föranletts av en debatt som sedan många år är polariserad. Tyvärr har delar av de senaste årens rovdjurspolitik bidragit till att förstärka intressekonflikter då den första hand tagit avstamp i jakten och hur många vargar som ska skjutas var och när. Istället måste vi vända frågeställningen till att handla om hur vi kan minimera de konflikter som uppstår när människa och varg lever i samma område.

Miljöpartiet tar frågorna kring konflikter mellan rovdjur och rennäring, tamdjurshållning och hot mot husdjur på största allvar. Vi anser att mer resurser bör läggas på att förebygga viltangrepp. Vi vill öka ersättningarna och se till så att fler som vill får möjlighet att upprätta rovdjursstängsel. Att öka tryggheten för näringar och ägare av tamboskap i områden där det finns varg och andra rovdjur är en betydligt mer angelägen politik än att debattera rovdjurens vara eller icke vara.

I den mån jakten präglar diskussionerna inom rovdjurspolitiken bör fokus vara att rikta jakten mot vargar som gjort skada. Med ett ökat antal vargar är det naturligt att det bör bli lättare att få tillstånd för skyddsjakt. Jakt som riktas mot de vargar som angriper tamdjur kan bidra till att angreppen minskar. Färre tamdjursangrepp kan leda till ökad acceptans för vargen samtidigt som allmänhetens acceptans för jakten ökar. En utökning och utveckling av nya former för sådan jakt tror vi kan vara en framkomlig väg för att komma ifrån de alltmer polariserade konflikter som präglat vargdebatten de senaste åren.

Det ger oss också möjlighet att i den fortsatta utformningen av rovdjurspolitiken ha som utgångspunkt att vargen och de andra rovdjur som finns i Sverige är en del av vår natur. Bedömningen av vad som är ett långsiktigt livskraftigt bestånd av varg bör göras av expertmyndigheter och bred forskning istället för politiserade beslut sprungna ur en polariserad debatt.

På så sätt kan vi också få ordning och reda bland reglerna för vargförvaltningen. I längden är det ingen som gynnas av beslut med oklar rättslig status som tas fram och tillbaka i sista minuten. Turerna kring vargjakten i Värmland och Örebro är ett tydligt exempel på det. Först stoppades jakten med en dags varsel av förvaltningsrätten. Det är, oavsett åsikt om licensjakt på varg, inte ett acceptabelt förfarande för de personer som anpassat och planerat inför den jakt som aviserats tillåten. Kort därpå hävde kammarrätten beslutet varpå EU-kommissionen inte var sen med att kritisera den jakt som pågår.

Med en rovdjurspolitik som utgår ifrån att tamboskap och husdjur ska skyddas och med fokus på biologisk mångfald kan vi hoppas på en mer sansad debatt. Förhoppningsvis kan vi också slippa den turbulens som turerna kring vargjakten präglats av de senaste åren.

Emma Nohrén (MP)

Riksdagsledamot och landsbygdspolitisk talesperson

Stina Bergström (MP)

Riksdagsledamot Värmland och miljöpolitisk talesperson

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Har du synpunkter på det som sägs i texten? Skriv då gärna en kommentar via tjänsten Ifrågasätt men tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.