2015-01-22 06:00

2015-01-22 06:00

Rätten att överklaga får inte trollas bort

Debatt: Vargjakt

Vår invändning är att jaktbesluten strider mot biologisk kunskap, internationell lagstiftning och en demokratisk rättsuppfattning, skriver Ann Dahlerus och Jan Bergstam.

Det pågår vargjakt i Sverige. Till glädje för några få, men till nytta för ingen. Det finns bara en sak som parterna i vargdebatten är överens om – att ingen vinner på hur frågan hanteras. Att naturvårdsorganisationerna överklagat jakten beror inte på att vi vill sätta oss på tvären och aldrig acceptera jakt på varg. Vår invändning är att jaktbesluten strider mot biologisk kunskap, internationell lagstiftning och en demokratisk rättsuppfattning.

Den skandinaviska vargpopulationen är inte långsiktigt livskraftig. Förra regeringen gjorde den livskraftig med ett penndrag. Plötsligt var 270 vargar en livskraftig population. Siffran är politiskt framtagen utan en vetenskapligt grundad analys. Tidigare vargjakter 2010 och 2011 är fortfarande öppna ärenden hos EU-kommissionen. Vargjaktsbesluten 2013 och 2014 var olagliga enligt domar i Kammarrätten respektive Förvaltningsrätten.

Nu har möjligheten att överklaga ett jaktbeslut till domstol tagits bort genom att förra regeringen införde ett överklagandeförbud. Besluten kan nu endast överklagas till Naturvårdsverket och sedan är det stopp. Det är inte acceptabelt. Att få ett myndighetsbeslut som gäller jakt på hotade arter prövat i domstol är en rättighet som inte ska kunna trollas bort i en jaktförordning.

För att vi ska kunna komma bort från dagens uppskruvade tonläge måste regeringen ompröva målen för vargförvaltningen. Vi föreslår att regeringen tar fasta på följande tre viktiga grundförutsättningar i vargförvaltningen och tar fram:

• Ett vetenskapligt välgrundat referensvärde för hur många vargar som minst behövs för en gynnsam bevarandestatus, som inkluderar genetiska hänsynstaganden.

• En konkret plan för att säkerställa en genetisk sund vargpopulation samt en plan för hur den mellansvenska vargpopulationens isolering ska brytas.

• En plan för hur ett antal vargetableringar skall säkerställas i norra halvan för att säkra den genetiska kontakten från öster.

Och självklart måste jaktbeslut på hotade arter som omfattas av EU:s naturvårdslagstiftning kunna prövas i domstol.

I grunden är vi inte emot all jakt på varg. Skyddsjakt är en självklarhet om vargar orsakar allvarlig skada. När populationen blivit långsiktigt livskraftig – uppnått gynnsam bevarandestatus i dess vetenskapligt korrekta bemärkelse – är vi inte motståndare till en försiktig jakt med etiska förtecken, som bland annat tar hänsyn till artens familjestruktur.

Ann Dahlerus

Generalsekreterare, Svenska Rovdjursföreningen

Jan Bergstam

Regionansvarig Värmland

Det pågår vargjakt i Sverige. Till glädje för några få, men till nytta för ingen. Det finns bara en sak som parterna i vargdebatten är överens om – att ingen vinner på hur frågan hanteras. Att naturvårdsorganisationerna överklagat jakten beror inte på att vi vill sätta oss på tvären och aldrig acceptera jakt på varg. Vår invändning är att jaktbesluten strider mot biologisk kunskap, internationell lagstiftning och en demokratisk rättsuppfattning.

Den skandinaviska vargpopulationen är inte långsiktigt livskraftig. Förra regeringen gjorde den livskraftig med ett penndrag. Plötsligt var 270 vargar en livskraftig population. Siffran är politiskt framtagen utan en vetenskapligt grundad analys. Tidigare vargjakter 2010 och 2011 är fortfarande öppna ärenden hos EU-kommissionen. Vargjaktsbesluten 2013 och 2014 var olagliga enligt domar i Kammarrätten respektive Förvaltningsrätten.

Nu har möjligheten att överklaga ett jaktbeslut till domstol tagits bort genom att förra regeringen införde ett överklagandeförbud. Besluten kan nu endast överklagas till Naturvårdsverket och sedan är det stopp. Det är inte acceptabelt. Att få ett myndighetsbeslut som gäller jakt på hotade arter prövat i domstol är en rättighet som inte ska kunna trollas bort i en jaktförordning.

För att vi ska kunna komma bort från dagens uppskruvade tonläge måste regeringen ompröva målen för vargförvaltningen. Vi föreslår att regeringen tar fasta på följande tre viktiga grundförutsättningar i vargförvaltningen och tar fram:

• Ett vetenskapligt välgrundat referensvärde för hur många vargar som minst behövs för en gynnsam bevarandestatus, som inkluderar genetiska hänsynstaganden.

• En konkret plan för att säkerställa en genetisk sund vargpopulation samt en plan för hur den mellansvenska vargpopulationens isolering ska brytas.

• En plan för hur ett antal vargetableringar skall säkerställas i norra halvan för att säkra den genetiska kontakten från öster.

Och självklart måste jaktbeslut på hotade arter som omfattas av EU:s naturvårdslagstiftning kunna prövas i domstol.

I grunden är vi inte emot all jakt på varg. Skyddsjakt är en självklarhet om vargar orsakar allvarlig skada. När populationen blivit långsiktigt livskraftig – uppnått gynnsam bevarandestatus i dess vetenskapligt korrekta bemärkelse – är vi inte motståndare till en försiktig jakt med etiska förtecken, som bland annat tar hänsyn till artens familjestruktur.

Ann Dahlerus

Generalsekreterare, Svenska Rovdjursföreningen

Jan Bergstam

Regionansvarig Värmland

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Har du synpunkter på det som sägs i texten? Skriv då gärna en kommentar via tjänsten Ifrågasätt men tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.